Det går bra för golfsverige!

2018-06-10

Alltfler personer söker sig till golfspelets upplevelserika värld. Alla vi som redan är i den världen, och vissa av oss sedan mycket länge, ser med stor tillfredsställelse fram emot en fortsatt ökning av antalet golfspelare. Den största anledningen är att vi så gärna vill att många fler ska få uppleva den glädje som golfen ger sina utövare och att det som bonus blir mycket motion och att chansen till ett längre och rikare liv ökar. En stor del av ökningen ligger i att fler och fler pensionärer mår bättre och lever längre, vilket innebär att de fortsätter att spela golf högre upp i ålderstrappan. Om nu inte politikerna sätter fler käppar i hjulet när det gäller pensionerna.

I en tid då klubbarna har hämtat sig från de tuffa åren med återhållsamhet för att få ekonomin att gå ihop, har många anläggningars ambitioner att bygga om eller till inte kunnat genomföras på grund av brist på ekonomiska resurser. Nu har de flesta kunnat fylla på i kassan och ambitionerna kommer då från alla möjliga håll. Styrelserna i de ideella föreningarna vill så gärna bygga något som kan hänföras till de sittande, vilket ofta blir ett incitament för att agera nu. Risken är förhastade beslut i avsikt att med de nya ekonomiska resurserna bygga ett monument över sig själva. Klubbar med en kommersiell ägarstruktur i golfbolag ser möjligheter med att njuta för stunden och samtidigt ha möjligheter till  framtida avkastning på gjorda investeringar som målet. Ett par exempel är Lydinge, Bjäre och Kristianstad (Åhus) som har investerat tungt i att lyfta klubben från ”enklare anläggning” till att bli en fullservice resort med golf som huvudattraktion. På Lydinge Golf Resort, som färdigställde sitt hotell i våras, hade redan veckan efter invigningen 3 000 bokade golfpaket med meny och övernattningar som sträckte sig långt fram i höst. Fantastiskt roligt att se så snabb reaktion på en stor investering!

Hur går vi framåt?

Jag hör att flera klubbars medlemmar börjat tala om att begränsa medlemsantalet för att få mer speltid för sig själva på hemmaklubben. Det är en utveckling som på alla sätt måste motarbetas. Om en klubb börjar få tillgänglighetsproblem kanske en klok åtgärd är att se över möjligheterna att styra belastningen på frivillig eller ekonomisk basis genom specificerade medlemskap där medlemskapet endast tillåter bokning på vissa givna tidsramar. Andra frågeställningar är om det går att effektivisera banskötsel och underhåll genom fairwayklippning med klipptåg, vilket innebär att man bokar av en timme i tidsschemat och sedan klipper i ordning från 1-18 på ungefär fyra timmar. Metoden sparar och förenklar tillgängligheten men kräver oftast fler maskiner. En annan åtgärd som jag tror mer på är att kontakta en eller flera grannklubbar som kanske inte har samma hårda tryck för att utjämna belastningen till bådas fromma. Det är en billig lösning av samarbete.

Utbyggnader av anläggningarna med flera 9-hålsslingor kräver lång planering och stora ekonomiska åtaganden, men om trenden håller i sig blir det nödvändigt inom en inte alltför avlägsen framtid. Åtaganden från spelare med kapitalinsatser i form av återbetalning av utlånade pengar och andra skuldkonstruktioner lär inte vara speciellt attraktiva och gångbara så finansieringen är ett tungt hinder att passera.

Spelarframgångar haglar!

Det är inte utan att man kan kalla det en sensation att så många framgångar kommer slag i slag (både bildligt och bokstavligt) Efter Pernilla Lindbergs vinst i ANA Inspiration har det varit champagnefest varje vecka med idel segrar där svenska flaggan i dagsläget  har gått i topp åtta veckor i rad. Vad har hänt?

Jag tror på att när andra ser att det är möjligt för relativt okända personer att stå överst på prispallen så sker något i psyket som förändrar den egna attityden, rädslorna släpper och känslan av att ”kan han/hon så kan jag” frigör energi och tillit inför slagen. Det är den mentala inställningen inför de avgörande slagen som är nyckeln till framgång. Att höra Pernilla Lindbergs inställning efter att ha sänkt segerputten var något i den här stilen. ”Det här var min tävling. Jag bara visste det!” Att det därefter har följt flera framgångar gör onekligen framgångsvågen än mer intressant. Segrare i olika tävlingar på olika nivåer åtta veckor i rad är ett imponerande facit för de satsningar som görs på svensk elitgolf.

Varför caddie?

Jag vill i det sammanhanget ta upp ett tidigare tema som fortsätter att snurra i mitt huvud. Varför ska alla elitspelare ha en caddie som stöd i sitt spel? Om caddien tas bort och ersätts med vissa tillåtna tekniska hjälpmedel blir insatsen av den enskilde spelaren såväl en fysisk prestation som prestationen att lösa alla uppgifter själv och själv planera för vad som ska tas med i bagen ut på banan. Det är en situation som nästan varenda svensk amatör får stå ut med när han spelar en runda.

Det borde vara rimligt 2018 att ta bort ”herremannens betjänt” och låta kampen om segern avgöras på ”slagfältet” där enbart de personliga egenskaperna blir avgörande för segern. Det är ju fortfarande inget som hindrar att den professionella spelaren har en hel stab av coacher utanför banan. Att segra helat av egen kraft är en fantastisk känsla!

 

Johan Lindeberg
johan@golfbladet.se
Kategorier
Krönikor