Gå emot dina reflexer!

2018-05-13

I mina krönikor handlar det oftast om ”enkla” saker som hur golfen fungerar och bör fungera i samhället, dess hälsobevarande effekter, hur de övergripande organisationerna hanterar oss golfspelare med flera ämnen. Den här gången kommer det att handla om en hel del om mig och mina senkomna insikter och upptäckter tack vare den moderna teknikens naturliga intåg i processen att välja klubbor.

Utan Custom Fitting kan du lika gärna dra en lott

Har du provat ut nya klubbor genom Custom Fitting? Första gången jag gjorde det resulterade mina erfarenheter i en serie artiklar på temat ”Min väg till bättre golfspel!” för cirka 10 år sedan. Jag hade varit gäst på ett föredrag som Tom Wishon höll i Malmö på inbjudan av Falsterbos Pro David Leet. Tom Wishon skapar klubbor som är synkroniserade utifrån MOI (Moment Of Inertia) vilket närmast kan beskrivas som ett tröghetsmoment där vridstyvheten i klubban är den viktiga faktorn. Ett annat sätt att beskriva MOI är att alla klubbor skapas för att efterlikna känslan att svinga din favoritklubba. Det var en spännande upplevelse att dels höra Tom berätta om hur mycket specialanpassning som prona på touren hade och dels inse att det verkligen hade stor betydelse för spelet om klubborna var anpassade efter spelarens egenskaper.

Jag svingade ganska hårt ned på bollen för 10 år sedan, så när de nya Wishonklubborna var synkroniserade och klara kände jag direkt att skaften inte var rätt, vi hade missat var kickpoint skulle ligga så efter att ha bytt ut skaften mot mjukare blev det bra, men inte maximalt. Jag svingade för snabbt och spelade med dem ett tag, men sedan åkte de in i förrådet till förmån för ett set PINGi3.

Anpassade klubbor blev en stor omställning för mig, som hade spelat golf i över 50 år, och en gång i tiden även varit i den svenska amatöreliten och landslagsspelare. Ack ljuva 60-tal! På den tiden valdes klubborna på två faktorer. Utseende och känsla. Om jag inte gillade vad jag såg var det kört. Därefter kom hur det kändes att svinga klubborna och hur bollträffen kändes. Självklart hade jag ett set McGregor Tourney (1960 års modell) med styvaste skaftet. Jag var ju man, även om jag vägde under 60 kg! Jag hade bytt till mig dem mot ett set Arnold Palmer Power Point (Dunlop) modellår 1964 som var det första nya setet jag hade. Det var dessa McGregor som var mina verktyg under elitåren och fram till 1972.

Efter att bokstavligen ha ramlat in i spel med hickoryklubbor för 10 år sedan och med ett antal dyrköpta erfarenheter (brutna skaft!) insett att det är nödvändigt att svinga mjukare  och därmed också kunnat notera en ökad stabilitet och bättre bollträff, vilket så klart har varit mer än tillfredsställande, kom insikten att förbättra spelet endast fungerar genom att hitta en mjukare rörelse i svingen.

Golfarens sjätte sinne

Jag köpte beteendevetaren, forskaren och pron Markus Westerbergs bok ”Golfarens sjätte sinne!” eftersom den psykologiska delen av spelet alltid har fascinerat mig. Marcus förklarar på det mest enkla och tydliga sätt hur våra nedärvda reflexer direkt påverkar vårt golfspel. Jag kan i sammanhanget säga att jag har varit mer än lovligt irriterad på att jag emellanåt både toppar och duffar, på för mig själv, det mest förnedrande sätt jag kan tänka mig. Mer än en gång har tanken farit i mitt huvud: ”Efter nära 60 år på golfbanan och jag gör den här typen av missar! Det är ju löjligt!”

Det som Marcus beskriver i sin bok är hur vi styrs av de nedärvda reflexerna och OM VI INTE AKTIVT GÅR EMOT DESSA REFLEXER TAR DE ÖVER! Det jag tänker på i första hand är den så kallade lyftreflexen. Allt som ska upp i luften måste lyftas! Hjärnan fattar aldrig att det är klubbans vinkel som lyfter bollen. Den tror att det är mina händer och min kropps rörelse! Äntligen får jag den förklaring jag behöver för att fatta att de slagen som inemellan är toppar och duffar är min ouppmärksamhet på att gå emot reflexen att lyfta bollen med händerna och luta kroppen bakåt för att få upp bollen i luften.

Den insikten har sedan slutet av förra säsongen inneburit att jag har ändrat på förberedelserutinen. Det har sedan förbättrat mina slag till en nivå som jag gläds åt varje gång jag går ut och spelar. När jag slagit bollar med mätinstrument som mäter vinklar och hastigheter har jag kunnat notera att de svingar jag gör utan ansträngning har högre svinghastighet än när jag ”tar i” vilket så klart gör att gå emot ”styrka ger längdreflexen” slagen blir både rakare och längre. Med den insikten jobbar jag på mina förberedelserutiner vilket hittills har gjort att såväl slagen som resultaten har förbättrats väsentligt.

Av en händelse tog jag fram mitt gamla skräddarsydda Tom Wishonset säsongen 2017. Döm om min förvåning när jag inser att nu fungerar klubborna hur bra som helst. Jag behöver ”bara” svinga rätt så flyger bollen som en fågel mot flaggan. Nu är vi oskiljbara Wishon och jag.

Och allt detta tack vare en bok, en insikt, en mätutrustning, ett klubbset, en driver och 60 års stundtals frustrerat golfspel. Heureka!   

 

Johan Lindeberg
johan@golfbladet.se
Kategorier
Krönikor