Lämna ditt ego på golfklubbens P-plats

2015-02-03

Golfspelare är i grunden egoister. Med ett spel som till 100 % är direkt beroende på den egna förmågan, blir det naturligt att främja sitt egos förmåga för att kunna spela så bra som möjligt.

JAG vill spela när det passar mig. Oavsett orsak byter jag inte bort min surt förvärvade starttid i första taget. (Jag har vänner som sitter uppe till kl 00.00 för att kunna boka in sin starttid när den blir tillgänglig).
JAG tycker att bollen framför spelar för långsamt för att det ska passa mig.
JAG vill att banan sätts upp så att det är lätt att hitta MIN boll i ruffen.
JAG tycker att bollen framför spelar för dåligt och ska släppa fram mig som spelar ett annat och snabbare spel.
JAG anser att banan ska skötas till en mycket hög standard och klippas på ett sätt som jag gillar.
JAG vill att restaurangen ska vara öppen på de tider som passar mig.
JAG tycker inte att greenfeespelare ska få påverka mina planerade golfronder.
JAG ska ha första tjing på lediga starttider.
JAG tycker att det inte ska vara för många medlemmar i klubben, och samtidigt ska årsavgiften vara låg.

Det var inte svårt att få ihop den kravlistan och det här är nog en ganska vanlig preferens för många golfspelare. Problemet är att om vi inte samarbetar blir det stört omöjligt att hitta umgängesformer så att någon annan medlem eller gäst har en trivsam upplevelse på min klubb.

I den mån det finns andra föreningar som alternativ till den jag är medlem i, kan jag ju alltid lämna den till förmån för en annan förening som passar mig bättre. Om det bara finns en enda som är geografiskt acceptabel för mig, ökar kraven både på mig och på andra medlemmar i min omvärld.

Problemet är onekligen störst i de medlemsägda anläggningarna och eftersom det fortfarande är den vanligaste formen av sammanslutning av golfspelare i Sverige blir min fokus på den typen av föreningar. Det råder inte något tvivel om att likartade problem nästan alltid även finns på privat/kommunalägda anläggningar, men där är det ägaren som ger de direktiv som behövs för umgänge på anläggningen.

I botten styrs som bekant en idrottsförening av stadgar som utgår från Riksidrottsförbundet (RF), Svenska Golfförbundet (SGF), Golfdistriktsförbundet (GF) och sist och inte minst den enskilda klubben. Stadgar reglerar såväl ansvarsfrågor, ledningsfrågor, demokratifrågor, juridiska frågor och ekonomiska förutsättningar för föreningens drift, inklusive dagliga och framtida ledning.

Förutom stadgar finns även andra regelverk av typen:
Gör ren dina smutsiga golfskor innan du går in i klubbhuset, gå inte in i restaurangen med blöta kläder, vistas inte utanför omklädningsrummet i strumplästen, lägg handduken i därför avsedd korg, ta av kepsen inomhus, inga mobilsamtal i klubbhuset, inga kraglösa t-shirts på banan, inga jeans på banan etc. Dessa regler är rena umgängesregler och är nödvändiga för att personer med olika preferenser i livet skall kunna visa respekt och även visas respekt.

När vi kommer ut på banan och utövar vårt älskade golfspel så finns en hel katalog av etikettsregler som styr vårt uppträdande mot varandra och andra.
Dessa är av typen: Stå still när någon ska slå. Var tyst inför en annan spelares koncentration inför ett slag. Kratta efter dig i bunkern, lägg tillbaka uppslagen torv efter slaget och spela utan dröjsmål. En av de mest väsentliga reglerna är att respektera att om ett bakomvarande parti spelar snabbare släppa förbi dessa speciellt om det är en lucka framför.

Förutom att styra upp golfetikett och umgänge har vi givetvis de rena spelreglerna inom golfen. Golfen har en regelbok som i kombination med Decisions (beslut om tillämpning) som finns kan göra en hel nations lagar äran stridig. Det är onekligen många saker man ska kunna, utöver att genomföra olika slags golfslag på rätt sätt.

Det är i kombinationen av dessa regelverk och umgängesbestämmelser som egot kommer in i bilden. När ditt ego blir mer viktigt än regelverken och att du som person tar dig rätten att bryta mot de umgängesformer som kollektivet har beslutat, som sprickorna i gemenskapen och föreningen uppstår. Det finns inte ett enda regelverk där det inte finns utrymme för olika tolkningar. Hela världens juristers existens bygger på att tolka lagar och regler, så ock på golfklubben. Vem har rätt? Vem har fel? Är det spelaren med lägst handicap som har tolkningsföreträde? Eller klubbchefen? Eller Pron? Eller är det Du?

Det är svårt med kollektivism i en egotrippad värld och att följa reglerna, skrivna eller oskrivna, är en stark trivselfaktor att behärska för att både kunna trivas och skapa trivsel bland andra som medlem i en golfförening.

Jag är övertygad om att vi alla kan vara överens om att vi behöver lämna egot på P-platsen när vi glider in i golfvärlden, framför allt på hemmaklubben.

Johan Lindeberg
johan@golfbladet.se
Kategorier
Krönikor