COSTA DEL GOLF

2015-02-13

Tätt mellan banorna på Costa del Golf

Text: Bobbi Holmén 

Costa del Sol – området från strax öster om Malaga nästan hela vägen ner till Gibraltar – refereras ofta till som Costa del Golf och inte utan skäl. Här ligger golfbanorna på pärlband längs med kusten, inte minst utanför Marbella. Banorna som ligger en bit söder om Estepona, bland annat Valderrama, räknas geografiskt till Cadiz, men vi har valt att ta med dem här för att alla andra verkar göra det.

Två banor i närheten av gemytliga Nerja

Bästa golfalternativet strax öster om Malaga är i Caleta de Vélez, bredvid Vélez-Málaga. Baviera Golf är relativt kort, med många korta par-4. Det är inga problem att gå och det är lika bra med tanke på att golfbilar måste köras på vägen. Hål 1-9 är den ursprungliga niohålaren, även om de hade en lite annorlunda ordning tidigare. De sista nio (de nyaste) ligger fint, helt avskilda från den väg som hörs från flera av hålen på första nio. Klubbhuset är mycket fräscht och bjuder på strålande utsikt över avslutningshålet från tee till green. Glöm inte att besöka Nerja två mil österut, vårt favoritställe på spanska sydkusten. Gillar du Spaniens "vita städer" med moorisk arkitektur ligger en av de vackraste, Frigiliana, i närheten. Närmare Malaga, i Rincón de la Victoria, ligger Añoreta. Banans främsta dragplåster är fina vyer över Medelhavet från några hål som löper upp mot bergssidan.

Många bra erbjudanden – inte minst i lågsäsong

Konkurrensen mellan klubbarna är stor runt Fuengirola och Mijas, inte minst för att många engelska expats ur medelklassen slagit ner bopålarna här. Här har du bäst chans att hitta billig golf i lågsäsong.Alhaurin Golf ligger högt uppe bland kullarna cirka halvtimmen nordväst om Fuengirola och är en av de roligaste banorna vi spelat på solkusten, inte minst för inramningen. Under vårt besök var skicket dessutom mycket fint, med jämna snabba greener. Första nio är bland de häftigaste vi spelat i Spanien, fantasifulla (banan är designad av Ballesteros) men ändå rättvisa med plana ytor (med något enstaka undantag) och utrymmen att lägga bollen på för den som planerar sina slag. Den omgivande dramatiska naturen bidrar i hög grad till upplevelsen. Hål sex från backtee är bland det äventyrligaste du kommer att konfronteras med i din golfkarriär (även om du inte spelar från vit tee tycker vi att du ska drämma iväg en boll därifrån – annars kommer du bara att ångra dig). Sista nio ligger mer öppet, men det ondulerade landskapet gör ändå att hålen i mycket får sitt eget rum. I lågsäsong brukar man tillsammans med det trevliga hotellet som ligger vid vägen där du svänger in till klubben ha riktigt bra erbjudanden.

Inte långt från Alhaurin ligger Lauro Golf, ett tips för er som vill ha bra golf till en relativt låg kostnad. Här finns 27 hål och fina vyer mot bergssluttningarna. Riktigt fin golfupplevelse hade vi på hål 1-9, som var vackra, strategiska och omväxlande. Spelar ni bara 18 hål rekommenderar vi denna slinga i kombination med 19-27 som bjuder på fina vyer.

Santana Golf har längre varit något av en snackis på solkusten. Anledningen är att banan i princip alltid är i toppskick och det beror framförallt på ett passionerat ledarskap. Klubbchefen, Salva Jaime Gallardo, sköter banan som om Europatouren skulle dimpa ner samma dag och vi har aldrig hört annat än mycket positiva omdömen från spelare. Layouten är inte på något sätt dramatisk och det är oftast gott om plats för spretiga utslag. I avvaktan på tillstånd att bygga klubbhuset finns ett provisorium som inte skäms för sig. Äter du lunch innan du spelar ska du se till att få med dig pappret som du får under tallriken – där finns layouten av samtliga hål med speltips. Skulle du bli hungrig under själva rundan är det god chans att du kan plocka mat från träden – du spelar mitt i en avokadoodling. Vill du uppleva en bana i yttersta tävlingsskick utan att ruinera dig är din största chans att göra det här!

 

Störst i Spanien

La Cala ligger nästgårds till Santana och är Spaniens största golfanläggning. Här finns tre banor: Asia (tidigare South course), América (North Course) och Europa. Alla är riktigt bra och med omväxlande layout. Några hål, inte minst på Asia, omges av bebyggelse, annars är det du och naturen, ofta i form av ravinlandskap. Samtliga tre banor är rejält kuperade. Skulle du ha otur och det regnar mycket erbjuder Europa – som är den nyaste banan – det torraste underlaget. Vinglar du mycket från tee erbjuder America och Europa mer utrymme än Asia. Det är lite si och så med skyltningen på tees, så ta med en banguide. På anläggningen finns också en Leadbetter golfakademi som erbjuder en avancerad swinganalys där små sändare fästs på kropp och klubba och generar en 3D-bild i ett dataprogram. Osäkra på huruvida vi verkligen ville uppleva våra svingar i tre dimensioner satsade vi istället på en öl i baren.

Miraflores ligger i Riviera del Sol. Banan är kort och många gånger klara man sig med långa järn. De flesta hål är omgivna av bebyggelse, men inte alls så att det stör – eller att du stör dem. Öppningshålet är ett par-4 nerför med eaglechans för den som slår till bollen hyfsat hårt. Vatten är i spel på några enstaka hål, annars är det träd och hörnor som ska navigeras. Se upp på hål sex så att du inte spelar in mot fel flagga, du ska 90 grader vänster på slutet. Banan var under vårt besök i bra skick, inte minst fairways.

Klubbhuset är mycket trevlig och småskaligt och att träffas på uteserveringen verkar vara en minst lika viktigt komponent för medlemmarna som att spela banan. Vi gissar att även icke golfare kommer hit regelbundet för att hänga och vara del i atmosfären.

El Chaparral ligger vid kustvägen strax söder om Fuengirola och är det närmaste vi kommit att spela en svensk skogsbana i södra Spanien – runt klubbhuset och på första tee känns det mer som småländska höglandet än Andalusien. Många hål är ganska tajta, så har du inte ordning på spelet kommer banan att dra ner byxorna på dig och tömma bollförrådet innan du kommit halvvägs. Vårt tips är att använda mer hjärna än muskler här.

Flera hål är trixiga att navigera, hål åtta mer än lovligt från gul och vit tee – fläska på med drivern mot högerkanten är vårt tips för att slippa hamna i ett svårt läge för inspelet (vi tar inte emot reklamationer på speltips). Det kan också vara läge att få med sig en golfbil och här kommer det att kännas mer som en åkattraktion på Liseberg än en golfbana.

Populära Mijas

Mijas är kustens mest frekventerade golfanläggning, för är att den ligger nära Fuengirola och Mijas Costa och för att den erbjuder två 18-hålare som båda är lätta att gå. Los Olivos är den kortare av de två men kräver även den att du ibland dammar till rejält från tee.

Den andra banan, Los Lagos, renoverades fullständigt under hela 2012, med ett helt nytt underlag från tee till green, men med samma sträckning. Kul att konstatera att någon klubb har pengar, för det lär ha gått åt många miljoner – oräknat inkomstbortfallet när man hållit banan stängd i ett helt år. Den nya banan har gott om utrymme för dig som inte har titthålkirurgisk precision med klubborna, men längden och de stora bunkerområdena kan trilskas med din score. Klubbhusserveringen är förvisso trevlig, men ger ingen känsla av att befinna sig på en golfklubb. Eftersom den är förhållandevis liten med tanke på hur populär anläggningen är gissar vi att det kan bli fullt utomhus.

Marbella Golf & Country Club (ej att förväxla med Marbella Country Club) ligger mitt emot Santa Clara golfklubb strax öster om Marbella. De första nio är rejält kuperade med en hel del raviner och annat att navigera – inte optimalt för vårt spel. Utan banguide kommer det att bli en del huvudkli på dessa hål. Utan golfbil kommer du att bränna ett antal kalorier, inte minst på transportsträckorna mellan några hål. Andra nio är av helt annan karaktär – platta och mer förlåtande, på gränsen till lite slätstrukna. Avslutningshålet spelas rakt mot klubbhusets uteservering. Klubbhuset är mycket trevligt och atmosfären en av de bästa vi träffat på här nere. Maten vi åt var utmärkt och priserna bra.

Längre västerut, strax öster om Marbella, ligger Santa Maria. När man efter några hål skakat av sig den anskrämliga bebyggelsen bjuds det på en rejäl klättring och flera läckra hål på hög höjd. Några kilometer längre västerut, precis norr om kustvägen A-7, dyker Santa Clara upp. Banan är ganska lättspelad och bör passa de flesta. Genom att det inte finns några out-of-bounds passade den definitivt vår spelstil. Några hål är kuperade, men det är inga problem att gå. Tyvärr ligger klubbhuset lite nära vägen och ljudet stör, men det verkar inte hindra medlemmarna – en hel del norska och tyska – att samlas på uteserveringen. Under vårt besök erbjöds en billig trerätters där man kunde välja mellan tre olika förrätter, huvudrätter och efterrätter. Det var det absolut bästa vi åt under hela vår vecka, en argentinsk finkrog inkluderad.

 

Flera svenskbanor väster om Marbella

Här finns de ursprungliga bosättningarna för skandinaver på solkusten. Medlemmarna prioriteras ofta rejält före greenfeeintäkter, så flera av klubbarna är dyra att komma ut på. Området Nueva Andalucia (Nya Andalusien) väster om Marbella kunde lika väl heta Nya Skandinavien, här hittar du nämligen mer bofasta golfande nordbor än någon annanstans i Sydeuropa. Aloha har uppenbarligen så bra intäkter från sina medlemmar att de inte direkt bjuder in till greenfeespel med sina skyhöga greenfees. Kan du komma ut med en medlem är det dock överkomligt.

Första hålet är drygt 500 från gul tee och knappt 500 från röd tee och heter ”Tranquilo”. Vi kände att ”El Panico” hade varit ett lämpligare namn när vi tog i med drivern så att amalgamet nästan lossnade. Banan är ganska lång och angenämt småputtrig utan att lämna ett outplånligt intryck. Europatourspelaren Miguel Angel Jimenez, mannen med cigarren, är hedersmedlem här och arrangerar tillsammans med klubben en årlig ProAm på Aloha. En tävling som avslutas med middag och prisutdelning i det otroligt mysiga klubbhuset med utsikt över den sista greenen.

Precis som Aloha är svenskklubben Los Naranjos, som en gång i tiden tillhörde Malmös store son Percy Nilsson, en svagt kuperad parkbana omgiven av hus. Första nio är mer kuperade med avskiljda hål medan sista nio ligger mer öppet. Klubbhuset är gemytligt och kanske mer känt från foton än vad banan är. För den som vill bo på anläggningen hyr klubben ut hus. Vi har gjort det en gång men det var inte direkt något att skriva hem om. Atalaya har två banor. Den ursprungliga – Old Course – är en platt historia lätt att gå och därmed populärast bland greenfeespelare och medlemmar. Bättre spelare föredrar ofta den här banan, för att den är mer förutsägbar. Vårt tips är att satsa på New Course, för att den är roligare med sin kuperade layout och dessutom erbjuder fin utsikt mot Medelhavet på några hål. Skickmässigt kunde vi inte se några större skillnader på banorna, båda var riktigt bra med jämna och snabba greener.

Det är en rejäl promenad att ta sig till första tee, vilket beror på att det nya klubbhuset på grund av finanskrisen aldrig blev byggt mellan banorna. Se till att få med dig en banguide, de skisser som ska finnas på tee-stenarna har flagnat bort och på scorekortet finns det ingen banskiss.

Några av Spaniens mest kända banor

Mellan Estepona och Gibraltar ligger många riktigt bra banor, med flaggskeppet Valderrama som den mest kända. Rent tekniskt tillhör sträckan Manilva-Gibraltar provinsen Cadiz, men eftersom de flesta i praktiken räknar området hela vägen ner till Gibraltar som Costa del Sol gör vi likadant. San Roque har en äldre och en nyare bana, som de för enkelhetens skulle döpt till Old Course och …New Course. Klubbhusområdet är allt du fantiserat om när det gäller spanska prestigeanläggningar – stilfullt på ett traditionellt och återhållsamt sätt. Den gamla banan ligger integrerad med klubbhuset och medlemmarnas villor. Att den framförallt är till för medlemmarna poängterar klubben genom att greenfeen är dubbelt så dyr här som på nya banan.

New Course ligger rakt över vägen lite för sig själv, som ett oäkta barn. Den är designad av en Dye, förvisso sonen Perry, men alla i den där familjen verkar hårt hållna av pappa Pete, som mer framgångsrikt än någon annan lyckats kombinera fantasi med förutsägbarhet när han skulpterat flera av världens bästa golfbanor. Räkna med många bunkrar med uppdragna bakkanter, jobbiga att hamna i men också rättvisa genom att de syns på långt håll.

Skicket var under vårt besök bra utan att fairways imponerade. Greenerna var mycket snabba och fina. Mot slutet kände vi att den typiska Dye-layouten mattades av lite, kanske att sonen Perry inte är lika uthållig som farsan. Med fem tees kan du välja att spela banan från 4593 meter upp till 6497. I februari gick en runda på 67 euro, mycket prisvärt. Old Course är en mer traditionell typ av bana. Även om vi själva gillade layouten på den andra bättre, var finishen snäppet högre här, fattas bara annat när greenfeen är dubbelt så hög (134 euro i februari). Hade greenfeen varit densamma på båda banorna hade det varit hugget som vilken vi rekommenderat dig att satsa dina pengar på, för att vi verkligen gillar Dye-designen. Med halva priset på New Course är det självklart att det är den du ska lägga slantarna på.

Mer eller mindre rakt över vägen ligger Alcaidesa med två 18-hålare. Alcaidesa Links är det självklara dragplåstret av de två, inte för att det anges vara en linksbana (det har gått inflation i begreppet), men för att vyerna är betagande från nästan varje hål, över Medelhavet och Gibraltarklippan. Visst kan man invända att ett antal hål är på skrå, men det är något vi med lätthet kunde leva med då banan levererar en skön mix av varierade hål där faktiskt inget är det andra likt. Några hål är mer trixiga än andra, inte minst sjuan som vi har svårt att se någon manövrera utan huvudbry på andraslaget. Sammantaget är det här en bana som kräver ett inspelningsvarv för att få grepp om spelstrategin. För många kräver den också en golfbil. Går du ska du vara medveten om att den är mer kuperad än man leds att tro från klubbhuset.

Den andra banan på Alcaidesa heter Heathland och är ett klart plan B-alternativ. Inte för skicket eller layouten, utan för avsaknaden av storslagna vyer. Även här är det rejält kuperat emellanåt, inte minst när du ska ta dig från hål 11 till 13, en strapats vi helst hade gjort med syrgas. Första fem hålen känns väl tama, sedan blir det bättre. Precis som på Links är hålet utlagda över ett stort område. Har du tid tycker vi definitivt att du ska spela båda banorna.

Finca Cortesin erbjuder tillsammans med Valderrama Spaniens mest exklusiva helhetsupplevelse – till en betydligt billigare peng. Det vi framförallt gillar – utöver skicket – är att layouten är utspridd på en rejäl yta så att man inte störs av andra golfares dåliga dagsform på intilliggande hål. Det finns ganska gott om utrymme och därmed goda odds för dig som slår långt men inte alltid spikrakt. Vatten är i spel på bara två hål, annars är det framförallt bunkrarna som tvingar dig att tänka till. Några dåliga hål finns egentligen inte, men vi hade gärna sett lite mer av ett crescendo på avslutningshålen.

Grymma Valderrama

Valderrama får nog anses vara Kontinentaleuropas mest kända bana och här avslutade Europatouren alltid innan Dubai-shejkerna öppnade plånboken. Kvalar du in till en tourtävling får du spela gratis, annars blir det till att slanta upp motsvarande runt 500 korv med bröd på IKEA (ytterligare ett 30-tal korvar om du vill spela på en helg). Vansinnigt mycket pengar, ändå är det ibland kö för att komma ut på banan. Anledningen – utöver att banan naturligtvis är mycket bra – är att ledningen vårdar sitt varumärke på samma sätt som tillverkare av exklusiva sportbilar: genom att hålla utbudet mindre än efterfrågan.

Max 36 greenfee-gäster släpps ut på banan varje dag, strax efter lunch. 45 min innan du slår ut får du tillgång till drivingrangen. Många hål är relativt trånga, vackert inramade av korkekar och olivträd och fria från störande bebyggelse. Layouten är omväxlande och finishen mycket hög. Faktiskt lite väl hög på vissa ställen: många hål hade under vårt besök en extremt finklippt yta framför green som fungerade som ramp för sorkdödare. Kanske inte ett problem bland proffsen, men min motspelare under dagen hade en spelstil som hade halverat Andalusiens sorkbestånd om de små liven varit på plats. De många träden gör att det kan bli mer flipperspel än golf bland stammarna. Vi säger inte att vingelpellar som oss inte kommer att uppskatta Valderrama – för det gjorde vi verkligen – men kan du inte se bortom din egen prestation är risken stor att du kommer att bli missnöjd när banan sannolikt drar ner byxorna på dig.

Du kan hitta riktigt bra golf till betydligt mindre pengar i Andalusien. Om du däremot vill spela Valderrama för att kunna skryta för kompisarna hemma går det att räkna hem rundan på bara några månader – om kompisarna inte flyr fältet redan efter att du nämnt det tio gånger första veckan.

 

 

 

 

Fredrik Richter
richter@golfbladet.se
Kategorier
Golfresor
Golfbanor
Taggar
malaga
marbella
costa del sol
valderrama
baviera
mijas
la cala
el chaparral
santa maria
aloha
los naranjos
alcaidesa
san roque