The big three and me

2018-02-07

Text: Fredrik Richter
Foto: Getty Images

William Earl Casper Jr föddes den 24:e juni 1931 i San Diego i Kalifornien. Familjen flyttade efter några år till New Mexico där Billys pappa lärde honom golf redan vid fyra års ålder. Han fick nöta in sin sving på en liten trehålsbana som pappan byggde på en äng utanför deras hus. Som så många andra stora golfare började Billy Casper som caddie i unga år. På San Diego Country Club arbetade han (och då med det jobbiga smeknamnet ”Fatso”) som caddie för att tjäna pengar som han sedan använde för att spela golf. Han spelade så mycket han kunde med sina vänner och senare rivaler Gene Littler och Mickey Wright. Han var inspirerad av Ben Hogan och förundrades över Hogans spelstrategiska kunskaper. Casper övade på de viktiga slagen och tränade puttning och korta wedgar så ofta han kunde. Även i mörkret.

Han blev så pricksäker att han kunde träffa en telefonstolpe 40 meter bort 10 gånger i rad med sin wedge. Och puttningen han nötte in sin ungdom skulle göra honom till en av världens bästa puttare genom tiderna. Han blev professionell 1954 och vann sin första tävling på PGA-touren 1956 när han segrade i Labatt Open i Quebec. Han spelade då med sin stora idol, Ben Hogan.

Segern i Quebec blev starten på en 16 år lång era där Billy Casper vann minst en tävling varje säsong. Det är endast Arnold Palmer och Jack Nicklaus som har längre sviter. Och det var just Palmer, Nicklaus och Gary Player – The Big Three, som vid den här tiden dominerade golfen och som kommersialierade golfen på 50- 60- och 70-talen, som gjorde att Casper kom i skymundan. Han vann totalt 51 tävlingar på PGA-touren, varav tre majors, men det skrevs nästan bara om The Big Three. 2012 skrev Casper boken ”The Big Three and me” som handlade just om att leva i skuggan om de tre stora golfarna vid den här tiden. Casper ansågs av många som golfens mest underskattade spelare. Men som Nicklaus förklarade: "Billy var förmodligen underskattad av de som inte spelade mot honom. Vi som tävlade mot honom visste hur bra han var."

Spelstrategen Casper menade att ”man ska spela varje slag så att nästa slag blir så enkelt som möjligt”. Han planerade hela tiden för nästa slag och på greenerna var han bäst av alla. Han vann sin första major när han tog hem U.S. Open 1959 med ett slag för Bob Rosburg. Casper behövde bara 114 puttar och enputtade 31 gånger vid sin seger på Winged Foot. Men det dröjde några år innan han verkligen fick upp farten och segrarna började strömma in. Mellan 1964 och 1970 vann han hela 27 tävlingar på PGA-touren, fler än Nicklaus, Palmer och Player. Men ”The Big Three” var snygga och atletiska och bombade långa drivar medan Casper såg ut som en knubbig försäkringsman ute på en sällskapsrunda, men han lät hans spel tala istället. Inget spektakulärt, men väldigt effektivt. Med ett närspel och en puttning som var överlägsen de andra.

När Casper var på toppen av sin golfkarriär konverterade han till mormonismen och flyttade till Utah. "Allt blev lättare", menade han. "Jag började leva mycket mer för andra, och mitt liv föll i balans." Plågad av allvarliga problem med allergier tog han i Utah upp en diet av buffelkött och ekologiska grönsaker. Han fick därefter smeknamnet ”Buffalo Bill”.

Han vann penningligan på PGA-touren 1966 och 1968. Han blev årets spelare 1966 och 1970. Casper vann Vardon Trophy för lägsta snittscore fem gånger: 1960, 1963, 1965, 1966 och 1968.

Under U.S. Open 1966 låg han sju slag efter Arnold Palmer när det var nio hål kvar att spela. Men han gick ikapp på det sista hålet och sköt sedan en 69 för att vinna omspelet. Fyra år senare vann han The Masters på Augusta, även denna gång med 69:a i omspelet, nu mot sin barndomsvän Gene Littler.

Casper var med i USA:s lag i Ryder Cup åtta gånger: 1961, 1963, 1965, 1967, 1969, 1971, 1973, 1975 och var kapten 1979. Han var en grym matchspelare och hans 23 ½ poäng i Ryder Cup är fortfarande flest av alla amerikanska spelare genom tiderna. På 1980-talet började Casper att spela på Seniortouren i USA, han vann där nio tävlingar varav två majors.

Efter sin spelarkarriär började han designa ett antal golfbanor, som The Highlands, Palm och Eagle Crest i Nevada. Han skapade även Billy Casper Golf som idag är ett av de största privatägda golfbolagen, som förvaltar och driver över 150 banor i USA. Han var även aktiv inom välgörenhet bland annat sin årliga golftävling ”Billy Kids” och Billy Casper Youth Foundation

Billy Casper dog i sitt hem i Springville, Utah av en hjärtinfarkt den 7:e februari 2015, 83 år gammal. Han överlevdes av sin fru i mer än 60 år, Shirley Franklin Casper, 11 barn, varav sex adopterade, 71 barnbarn och många, många barnbarnsbarn.

Fredrik Richter
richter@golfbladet.se
Kategorier
Golfbanor