Golfresa till Österlen – Upptäck golfens poesi

Vinden från havet. Doften av tång och nyklippt gräs. Mjuka kullar som leder blicken mot horisonten. På Österlen spelar man golf med naturen som medspelare – och ibland motståndare. Jag tog bilen söderut, för att under några dagar upptäcka golfens poesi vid Sveriges sydöstra hörn.

Det började redan på vägen ner mot Skånes sydöstra hörn. Asfalten blev smalare, åkrarna vidsträckta, och det där speciella ljuset som ofta beskrivs men sällan fångas på bild – det var där. När man närmar sig Österlen är det som att något i kroppen slappnar av. Pulsen sjunker. Sinnena skärps. Och om man är golfare, så finns det få platser i Sverige där spelet smälter ihop med landskapet lika vackert som här.
För Österlen är Strand. Hav. Guldgula rapsfält. Röda vallmoblommor. Och små grusvägar som leder till mysiga små byar och gårdar. Det är mycket smak, dofter, intryck och upplevelser.

Österlen förknippas ofta med livskvalitet, ren natur, härlig luft, charmiga små byar och pittoreska städer, ett inbjudande öppet landskap och fina bad. Här går livet sin gilla gång, vi kan kalla det slow living, och på de framstående restaurangerna prioriteras närodlat, lokalproducerat och slow cooking.
Österlen sträcker sig öster om Ystad till Simrishamn och så norrut till Åhus. Många mäklare hävdar bestämt att Ystad tillhör Österlen men så är inte fallet. I varje fall inte om man ska följa definitionen och indelningen som författaren Fritiof Nilsson Piraten, diktaren Theodor Tufvesson och redaktören John Osterman, lade fast på 1920 talet då varumärket Österlen kom till. Namnet för området tog dessa herrar från uttrycket ”att åka österlent” vilket betydde att åka till sydöstra Skåne.

Lilla Vik – golf med havsutsikt

Första rundan spelades på 80-års jubilerande Lilla Vik – med 42 hål mellan himmel och hav. En bana med havet i ögonvrån och äppelodlingar som kuliss. Det är en bana med själ snarare än show, där du hela tiden känner närvaron av naturen och havet.
Jag gillar banan.

Klubbhuset vid Lilla Vik är charmigt som en gammal prästgård, med vackert patinerade fönsterluckor och en innergård där lunchen serveras under parasoll. Till Lilla Vik åker folk för att spela – men kanske också för att fika.

Banan då? Den är ursprungligen från 1945, då sex hål byggdes, men den har utvecklats. Inte minst sedan 1979 då banarkitekten och medlemmen Tommy Nordström designade banan som sedan vidareutvecklades ännu mer 2012 av Pierre Fulke Design.
Den är en härlig mix av park, kustnära partier och öppna fält, där varje hål känns genomtänkt men ändå naturligt. Banan börjar snällt, men redan på hål 2 – ett ganska tufft par 5-hål – väcks spelets nerv.
Men det är hål 6 och 7 som är de bästa hålen och spelkamraten och medlemmen Ulf Granstrand anser att det sjätte hålet är banans bästa. Han får medhåll av den nyblivne medlemmen Svante Karlsson. I varje fall är det ett par 4-hål med index 1, som har en lurig damm i spel.
Hål 7 är banans bästa. Ett vackert par 3-hål där vänstersidan utgörs av den eroderande kanten, sandstranden nedanför och så Östersjön. Det är ett makalöst vackert hål som jag hoppas kan få vara kvar trots rasrisken i vänsterkanten.

Man kan säga att en rond bland äppelträden på Lilla Vik bjuder kanske inte bjuder på så många överraskningar, men på en stillsam skönhet, hål efter hål.
Gott så!

Hotell Svea – som att sova i en tavla

Efter rundan styr jag bilen mot Simrishamn och mysiga Hotell Svea, som är ett av de där hotellen som känns som en del av platsens historia. Här har fiskare, författare och golfare bott i generationer. Hotellet har både en lite bedagad charm på sina ställen och ett läge som många andra hotell avundas.
Här ska jag bo i två nätter.

Middagen serveras i matsalen med utsikt mot havet. Jag väljer rödspätta – helstekt, nyfångad, serverad med brynt smör, kokt nypotatis, kapris, rödbetor och pepparrot. Det är egentligen en ganska enkel rätt, om man vet hur man tillagar fisk, och det är just därför det är en så fantastisk maträtt. Sveas variant var alldeles utmärkt.
Min middagspartner är hotellchefen Björn Johnson, som väljer grillad ryggbiff. Den såg väldigt god ut den också.
Vid ett av borden satt två äldre herrar och takade om dagens golfrond. På Österlen är golf en livsstil, inte en prestation.

Efter middagen tar jag en promenad genom hamnen, där tystnaden bara bröts av några fiskmåsars läten och ett kluckande från båtarna och ett samtal med en pratglad herre som har parkerat sin husbil vid bryggorna. Det är sådant man tar med sig hem, långt efter att scoren bleknat.

Djupadal – hedbana med böljande backar

Dagen efter väntar Djupadal, Österlens Golfklubbs andra 18-hålare – och en helt annan upplevelse. Det är en bana med pondus, där vinden spelar lika mycket golf som du själv. Landskapet är öppnare, layouten mer dramatisk, och känslan mer brittisk.
Denna hedlandsbana är byggd på ren sandjord med en magnifik utsikt över havet. Även här spelar man bland äppelträd som för tankarna till sydligare breddgrader.

Redan från första tee märks det: Djupadal är designad med naturen, inte emot den. Här har banarkitekten Tommy Nordström inte flyttat jord i onödan. Fairways slingrar sig över kullarna som om de alltid legat där. Ruffarna är vilda. Och greenerna – oj, vad bollen rullar! Inte minst idag när det kanske är 20 meter per sekund i vindbyarna.

Öppningshålet sätter temat för ronden. Det är ett kort par 5-hål på 423 meter från tee 54 men eftersom hålets index är 3 förstår ni svårighetsgraden. 
Mina tre spelkamrater, samtliga medlemmar i Österlens Golfklubb, spelar mest på Djupadal, och bara ibland på Lilla Vik.
– Djupadal har så mycket mer, menar Mikael Linder, och sätter inspelet rätt i hålet på hål 2 och som bor tillsammans med sin fru Anna i den närbelägna orten Vik. Grannen Cecilia Lundquist håller med.

Vi njuter av banan och stundtals även av spelet. Men det är svårspelat. Vinden är inte riktigt vår vän, kan det vara motvind på alla hål? och bollen blåser nästan av greenerna. Men hål 3, ett par 3-hål är väldigt fint och hål fyra är banans svåraste hål med all rätt.
Vi enas om att bollen måste landa på rätt platå på greenerna annars blir det mycket svårt. Och troligen en treputt, minst.

Bland banans roligaste hål är hål 13. Det är ett kort par 4-hål på 245 meter från tee 54 där du står väldigt högt vilket gör greenen nåbar även för en ganska kortslående spelare som jag själv. Riktigt roligt att försöka trots stengärdesgård i vägen och vatten till höger.

Djupadal är en bana för den som älskar spelet, men också det som är runt omkring: vädret, ljuset, steget i gräset. Det är en bana som ställer krav, men ger tillbaka. Och visst gör det ont när bollen rullar av en snabb green – men det gör ont på ett vackert sätt.
Djupadal måste jag spela igen!

Tomelilla Golf – golf med karaktär

Sista dagen bar det av inåt landet. I omedelbar anslutning till Tomelilla samhälle, vid inkörsporten till Österlen, ligger Tomelilla Golf – en komplett golfanläggning med stor charm. Här byts kust mot skog, men det är fortsatt lika vindutsatt.

Layouten är varierad, banan välskött och atmosfären avslappnad. Området är enastående vackert och från de högst belägna punkterna, där även klubbhuset ligger, är utsikten magnifik. Från klubbhuset kan man följa spelet på banans alla hål.

Spelkamraterna är medlemmarna Marie de la Motte och Verner Alvdalen, som berättar att hålen 3, 4 och 5 är Tomelillas eget ”Amen Corner” där vinden spelar oss spratt redan på det första korthålet. Nåja, det lär finnas sju arter olika arter grodor på banan av åtta möjliga grodarter i Sverige, vad nu de ska göra med min boll i dammen.
Jag gillar Tomelilla. Banan är omväxlande och rolig att spela, precis som jag kommer ihåg den från förra besöket på 1990-talet.
Då spelade jag tillsammans med banarkitekten Tommy Nordström, som designat banan, och fick mig berättat att dagens sista nio hål ligger på den gamla kommunala soptippen. Eller som det skrivs på klubbens hemsida: ”När man blickar ut över golfbanans välansade fairways som slingrar sig fram till de snabba och utmanande greenområdena så är det svårt att tänka sig att detta område, fram till 1987 var Tomelillas kommunala soptipp. I stället för skränande måsar som letade mat bland soporna, ser vi nu i stället den bronsglänsande Gladan som seglar på uppvindarna utmed backen mellan de övre nio och de nedre nio hålen.”

Hål 10 är ett par 5-hål där greneen ligger extra högt och där utsikten är magnifik. Banan är lite trixig stundtals men väldigt trivsam att spela. Partners Marie och Verner ska vara böjda med sin bana.
Tomelilla är inte dramatisk – men den är ärlig. Det är en bana du kan spela ofta utan att tröttna. Och det är alltid ett gott tecken.

Komplett golfanläggning

Sedan 2010 har flertalet renoveringar av greenområden och bunkrar gjorts i samråd med arkitekten Christian Lundin. Idag har anläggningen en 18-hålsbana, en 9-hålsbana för golf, en 18-håls footgolfbana och även en stor inomhushall. Hallen rymmer en cirka 300 kvadratmeter stor golfdel för allt från närspel till fullsving, en golfsimulator och två padelbanor. På padelbanorna spelas även bowles.

En kort chip från klubbhuset finns också ett modernt hotell.
Tomelilla Golf är en komplett golfanläggning.
– På Tomelilla Golf lägger vi stor vikt på att såväl medlemmar som gäster ska uppleva anläggningen när den är som bäst. Vi strävar efter att varje besökare ska åka härifrån med minne från en upplevelse som manar till återbesök. Kvalitet, tillgänglighet och service är därför självklarheter i vårt arbete, säger klubbchefen Kristian Hägglund.

En golfresa att längta tillbaka till

När jag rullar ut från Tomelilla, med golfskorna på golvet och bagen i bakluckan, känner jag ett slags stilla glädje. Golfresor behöver inte vara långa, dyra eller spektakulära. Ibland räcker det att åka några timmar söderut, andas djupt – och spela golf i landskap som vill dig väl.

Det är inte bara banorna. Det är helheten. Kombinationen av natur, mat, upplevelser, stillhet och spel. Golf på Österlen är inte en prestation. Det är en upplevelse. Och en påminnelse om att de bästa rundorna inte alltid mäts i antal fairwayträffar – utan i känslan du tar med dig hem.

Text: Johan Dahlqvist
Foto: Jacob Sjöman, Göran Kindwall, Johan Dahlqvist, Carolina Romare, Tina Schwedin

Golfbanor på Österlen

Tomelilla Golf

Antal hål: 18 + 9 korthål.
Kort sagt: En variationsrik och stundtals utmanande komplett golfanläggning med en erkänt bra restaurang. Här finns också hotell.
www.tomelillagolf.se

Österlens Golfklubb

Antal hål: 36+6 korthål, (Lilla Vik, Djupadal och Korta Vik).
Kort sagt: Två vackra och spännande golfbanor i mycket bra kondition där Djupadal är den svåraste av dem. Här finns också hotell.
www.osterlensgk.com

Boende

Hotell Svea

Simrishamn
www.hotellsvea.se

Mer än golf

Stenshuvuds nationalpark

Kustberg, lummiga ädellövskogar, pastorala hedar och vackra stränder förenas i ett storslaget landskap på Österlen. Underbara naturscenerier bjuds i Stenshuvuds nationalpark där du från en klippa 97 meter ovanför havet har en härlig utsikt.
Nationalparken ligger strax söder om Kivik och 15 kilometer norr om Simrishamn.
www.sverigesnationalparker.se/park/stenshuvuds-nationalpark

Kiviks musteri

Att besöka musteriet är en upplevelse för alla sinnen och ska uppleves på plats. Det är orten Kiviks största arbetsplats och det är fjärde generationen Åkesson som driver musteriet. Första fröet till Musteriet såddes för övrigt 1888 då Henric Åkesson planterade äppelträd på sluttningarna vid Stenshuvud.
Musteriet ligger i södra delen av Kivik med adressen Karakåsvägen 45.
www.kiviksmusteri.se

Buhres fiskrökeri

I charmiga Kivik finns inte bara äpplen utan även fisk. Nere vid hamnen ligger Buhres fiskrökeri, som är en kombinerad fiskaffär, rökeri och restaurang. Själva menar man att ”Buhres på Kivik är för finsmakare i all enkelhet”. Här kan du handla eller så njuter du av maten i restaurangen eller i Sillaluckan där den mest populära rätten är stekt sill med potatismos.
www.buhres.se

Simrishamn

Charmig småstad med kullerstensgator, konstgallerier och fiskehistoria. Kommunen är stor till ytan, med skånska mått mätt. Förutom Simrishamn finns här hela 61 byar att välja mellan att besöka och bo i.
www.simrishamn.se

Brösarps backar

Skånsk natur i sin mest dramatiska form – perfekt för en kortare vandring. Brösarps backar är för många själva sinnebilden av Österlen. Vyerna är vidunderliga med milsvid utsikt över Verkeåns dalgång. 
www.brosarp.se

Brantevik

Brantevik är ett gammalt fiskeläge som hade sin storhetstid på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, då det fanns som mest 118 segelfartyg registrerade här. I dag används de två hamnarna mestadels till fritidsbåtar, bara ett fåtal fiskebåtar finns kvar.
En äkta brantevikare älskar Vejakåsen, byns badplats.
www.brantevik.se