Med världen som arbetsfält

Det finns dem som har hittat drömjobbet. Peter Cordén är en av dem. Han är fotograf och grafisk formgivare med golf som specialitet. En professionell golffotograf helt enkelt!

I egenskap av golffotograf har Peter Cordén möjlighet att resa världen runt för att fotografera golfbanor åt olika turistorganisationer och golfanläggningar. Han levererar också bilder till många svenska och internationella magasin. Golfbladet är ett av dessa!
Böcker har det blivit några också. Han har gett ut The Swedish Golf Experience med 30 svenska banor, Golfilicious, som handlar om recept, anekdoter och golfbanor, den andra Go Golfilicious, är en fortsättning och så Green Guide samt en bok om Ullna, Our Story och en bok om Gran Canaria, Golf & the Good Life. Peter har även varit i en bok om Baroloviner, visserligen ingen golfanknytning men vackra miljöer.

Vi ställde några frågor till honom:

Vilka fem banor är de vackraste som du plåtat i Sverige?

– I Sverige tycker jag följande fem banor är de vackraste utan någon inbördes rangordning. Banorna är Ullna, som är en klassisk svensk bana med härligt läge och där miljön och finishen alltid håller högsta standard.  Öster by Stenson, där jag varit med och dokumenterat från första spadtaget. Banan är strategisk och rolig och spelbar för alla.

Björkliden, där det inte är ofta man kan spela en bana mitt i natten. Härliga vyer och unik miljö. Visby, där läget är svårslaget, känns kontinentalt och banans layout är excellent och Bro Hof, som är så välskött med ett klubbhus som hela Europa avundas. Samtliga härliga golfbanor att både fotografera och spela på. Och man skulle kunna tillägga att de flesta av dessa banor har ett alldeles ypperligt kök. Livet består ju inte av golf allena, utan maten och drycken har en stor betydelse för upplevelsen för mig.

Vilka fem banor utomlands är de vackraste?

– Bland utländska golfbanor är urvalet betydligt större. Men om jag ska göra ett snabbt urval bland de vackraste som jag varit på så blir det Old Head, Cork, Irland, som är en magnifik bana placerad på en halvö med stupande klippkanter ner i Atlanten. Sedan kommer Turnberry, Ailsa Course, Skottland, som är en klassisk bana som inte behöver någon mer förklaring. La Cigale, Tabarka, Tunisien är en bana som jag återkommer till gång på gång. Läget är häpnadsväckande vid randen till Medelhavet och här finns också ett underbart hotell.

Sedan gillar jag Teeth of the Dog, Dominikanska Republiken. Återigen en härlig bana nära havet som det bara inte går att inte gilla. Tillbaka i Europa så hamnar vi i Monte Rei, Algarve, Portugal, som är en komplett anläggning med en servicegrad utöver det vanliga. Och får jag lägga till en sjätte bana så måste jag nämna den nya banan på Ålands Golfklubb. Ni som har chansen att prova den, till er säger jag bara: åk!

Hur länge har du arbetat som golffotograf?

– Allt började med en omslagsfotografering till VingGolf på Ekerum i början av 90-talet. Det var lite kombination med eget spel och fotografering. Jag började med att slå en wedge rätt i koppen från 70 meter. Första slaget. Hade inte spelat golf på 15 år. Bra början kan man tycka. Och plåtningen slutade ett handcolorerat omslag som i en skotsk miljö, med murarna som omgärdar banan. Efter det blev det alltmer golfanknutna jobb och sedan dess har det rullat på.

Hur tar man en riktigt bra golfbild?

– Tur, erfarenhet och ett genuint intresse för golfen och dess utmaningar. Men framför allt ljuset, som kan få vilken bonnabana som helst att se ut som Augusta. Sätt aldrig flaggan i mitten och se upp så den inte går samman med en bunker.

Vad ska man tänka på när man fotograferar? Komposition? Ljus?

– Ja, både kompositionen och ljuset ska man tänka på. Men framför allt ljuset är avgörande. Ett hål kan se helt olika ut under morgon respektive kväll. Det gäller att hitta vilken tid som passar till respektive hål. Dessutom ska man ta hänsyn till eventuella utmaningar. Det kan vara vatten före green eller en kraftigt ondulerad green. Fotografera helst inte med solen i ryggen utan håll 45 grader eller till och med motljus kan vara läckert. Tidig morgon och sen kväll för att fånga onduleringar i fairway och green.

Det kan tilläggas att under tidiga morgnar slipper man golfarna som man alltid annars ska ta hänsyn till. Morgnarna kan också vara magiska med lite dimma. Nu är jag dock ingen morgonmänniska och att gå upp 03.30 en sommarmorgon kan vara en smula tufft ibland. Kvällar kan också innehålla magiska, varma motiv med långa släpande skuggor som ger definition av rörelser i banan och greenerna.

Brukar du använda drönare när du fotograferar en golfbana?

– Ja, jag har en drönare. Normalt spelar man ju inte golf så högt uppe men det kan funka även om man bara har den uppe tio-femton meter i luften för att hitta ett nytt perspektiv. För översikt av banan kan man ju skicka upp den ytterligare. Jag gör även rörligt material, främst med drönaren. Ofta vill kunder ha en snutt på sin hemsida.

Vad är det roligaste med att vara golffotograf?

– Resor och resor. Nu har det ju inte varit så mycket aktivitet på den fronten under senaste året, men hoppas det lättar snarast. Normalt har jag rätt många resdagar per år, men just nu är det stiltje på det internationella resandet.

Vad har du för kamerautrustning?

– Jag använder Nikon sen dag ett. Gått igenom både Hasselblad och Leica men alltid återvänt till Nikon. Gammal vana antar jag. Men antar att alla proffsutrustningar är i princip likvärdiga.

Vad blir nästa projekt?

– Att kunna färdigställa boken om samtliga banor i Portugal. Har cirka 80 procent klart men hoppas reserestriktionerna kommer att släppa så att jag kan göra klart boken. En del uppdrag övrigt i Portugal. Vissa bokupplägg även i Sverige/Norden. Det är kul med långa projekt som böcker. Har ju blivit några under åren.

Inte bara en dans på rosor

Det är inte bara en dans på rosor att vara golffotograf. Det hårt arbete och mycket väntan på det perfekta ljuset till den perfekta bilden. Men fotouppdragen kan också innebära risk för skador. Något som Peter Cordén råkat ut för vid flera tillfällen.
– Att vara golffotograf kan vara tufft. På Åtvidabergs Kalle Anka-green nummer 5 (numera ombyggd) halkade jag på väg ned till golfbilen och hamnade under bilen med ett antal brutna revben. Man är inte så uppkäftig när klockan är strax efter 04.00 på morgonen. Tog mig dock vidare till Västervik där jag skulle spela med Peter Billberg. Blev inte mycket till spel den dagen.

– Eller som på sista dagen på Korineum Golf & Beach Resort, Cypern. Där hade jag en favoritspot vid 17:e hålet. En amfiteaterliknande par 3:a. Tyvärr var den prydd med runda stenar. Där halkade man och fick benet under vid en samtidig vridning. Sista dagen och var egentligen färdig med uppdraget. Dock var ljuset helt magiskt och jag åkte ut. Hem via två flygplatser samma kväll och dagen efter konstaterat ledbandsbrott i foten. Gips och vila samt tid till redigering.
Men jag är övertygad om att resultatet med bilden blev alldeles briljant. Det brukar det bli när Peter Cordén fotograferar!

Läs mer om Peter Cordén och titta på hans fina golfbilder https://www.instagram.com/golfisart/ och https://www.golfisart.com/

Text: Johan Dahlqvist