Distansturism på superheta Island – nu vill alla åka dit för golf och äventyr

Finns det något mer dramatiskt än vrålande vulkaner som sprutar lava? Fornnordiska myter och fontäner av hett vatten som bubblar upp från underjorden fascinerar människor mer än någonsin. Efter ett år av pandemi och instängdhet i folktäta storstäder är längtan efter vind och vidder stor. Island, en ö mitt i Atlanten, lockar med sina öppna landskap. Distansturism är ett nytt begrepp och en rad nya arbetstillfällen skapas i och med suget efter spännande upplevelser.

På Island är gränserna redan öppna för hela världen. Och med rykande lava och ett system för att kontrollera besökarna hoppas Island på att bli hela världens turistmecka redan i sommar. ”Det här är en ren turistvulkan”, säger Harpa Hlin Thordardottir, en isländska som till vardags anordnar fiskeresor på ön för besökare från hela världen.

Här går det dessutom att spela golf. Vår skribent Johan Kullenberg har åkt dit för att spela på banorna. Följ med!

Världens golftätaste land

Att golf är populärt på Island kan man lätt konstatera, men frågan är hur landet står sig i konkurrensen med de mer traditionella golfresmålen? Säsongen är kort och även när det är varmt är det kallt jämfört med länder som Spanien och Portugal. Kompenseras detta av golfbanor i unik natur och både midnattssol och norrsken?

Jag har lyckats boka plats vid en nödutgång på planet till Reykjavik och får de där extra centimetrarna som krävs för att man ska kunna få några timmars sömn. Min Callaway-tröja avslöjar mig direkt som golfare och det är knappt att jag hinner sätta mig innan min isländske stolsgranne frågar om jag spelar golf. Sedan blir jag överöst med frågor och tips på olika golfbanor, restauranger och sevärdheter. Jag inser att sova är bara att glömma. Till min förskräckelse visar det sig att bland alla olika golftips jag får, berättar han även att snus är förbjudet på Island och att det är dryga böter om man åker fast i tullen.

Även om jag bara ska vara på Island i fyra nätter tänker jag på Pippi Långstrumps citat ”Utan snus i trettio dagar, försmäktar vi på denna ö”. Jag skulle förmodligen överleva några dagar utan snus på denna ö och min oro kanske är lite överdriven men det är skönt att lyckas passera tullen med en hel stock. Jag hämtar sedan ut min fyrhjulsdrivna suv-hyrbil vilket jag hört att man måste ha om man vill utforska ön och åka utanför de asfalterade vägarna. Till min förvåning är det ingen myt att islänningar har en förkärlek till stora bilar, att möta en monstertruck här är ingen ovanlighet.

Vägen från flygplatsen kantas av ett månlandskap med enorma lavafält. Mossan och den lilla växlighet som finns gör att den karga och ogästvänliga lavan skimrar i flera olika färger och blir ett böljade vackert landskap. Jag har inte riktigt koll på klimatet på Island. Skillnaden mellan de olika årstiderna verkar inte vara så stor. Det finns i princip inte några träd som skiftar i lövprakt och golfströmmen gör att det nästintill alltid är plusgrader. Sommaren är några grader varmare och har sol dygnet runt. Höst, vinter och vår är bara en skala på hur mörkt det är och hur mycket det blåser och regnar.  

Dag 1 –  Islands högst rankade golfbana

Det är två timmars tidsskillnad från Sverige och jag svänger in på Keilir GC i god tid före lunch. Keilir låg 2012 lite sensationellt på listan över de hundra bästa banorna i Europa utanför de engelska öarna. Att en bana på Island skulle hålla så hög klass gjorde att många fick upp ögonen för Island som golfdestination. Det är främst de första nio hålen som gör Keilir till en helt unik golfupplevelse, då de går direkt i ett lavafält och fairways är på sina ställen minimala.

Mitt första intryck är att detta inte liknar någon annan golfbana som jag spelat tidigare. Men redan efter ett par hål så känns det lika naturligt att fairways och greener omgärdas av lavablock som sanddynorna på en linksbana eller waste-areas på en ökenbana. Jag spelar med ett par mycket stolta medlemmar som kunde ge mig lite tips och råd. Från klubbtee är banan inte överdrivet lång så från tee är högsta prioriteringen att undvika lavafälten. I och med att fairways slingrar sig fram i lavalandskapet är det inte alltid helt enkelt. Mina spelpartners hade varsin ”lavaklubba” i bagen som de använde när de hamnade utanför fairway. Det kändes inte lika kul att slå med mina nästan nya järnklubbor mot den porösa lavastenen. Då banan är direkt granne med havet blåser det en hel del och min driver är lite bångstyrig,

Keilir lämnar ett par ordentliga rispor i min pitching wedge, som alltid kommer att påminna mig om mitt besök på Island. På de första nio hålen finns det flera riktig bra och unika golfhål. Hål 2 var för mig signaturhålet med en green snyggt omgärdad av vackra lavablock. Det finns två små dammar på de första nio hålen, men inga bunkrar. De sista nio har en helt annan karaktär och liknar mer en skotsk links eller seasidebana, inga träd, pottbunkrar och havet ständigt närvarande. Alla hålen ligger vackert utlagda ute på en gräsbevuxen halvö där sex av hålen går direkt utmed havet.

De två hål som imponerar mest på mig är dels 11:an som är en kort par 4:a med en green som ligger på kanten mot Atlanten och skyddas av en elak pottbunker i framkant.  Det andra är den nybyggda par 3:an som slickar havet längs hela högersidan och där vänstersidan har två djupa pottbunkrar. Man kan lätt hamna i dessa om man försöker spela säkert och inte vågar utmana havet. Hur mycket jag än älskade att spela i lavafältet var det skönt att de två slingorna var så totalt olika. Det känns nästan lite synd att jag började med Keilir då jag har svårt att tänka mig att någon av de andra banorna ska överträffa denna unika upplevelse. 

Dag 2 –  Grafarholt och Oddur Golf Club

När jag vaknar hör jag hur regnet piskar mot hotellfönstret. Jag är här utanför den normala golfsäsongen så det är ingen midnattssol, utan becksvart. Dagen innan märkte jag att vädret skiftar otroligt snabbt och på en dag hinner man uppleva allt från strålande solsken till regn och blåst.

Molnen känns blytunga

När frukosten är avklarad har regnet avtagit men molnen känns blytunga och himlen verkar bara vänta på att öppna portarna. Idag är tanken att jag ska hinna med två golfbanor och spela 36 hål.

Klassiska banor

Reykjavik GC är Islands enda klubb med 36 hål. Klubben består av de två banor; Grafarholt och Korpa som ligger en bit från varandra och har olika klubbhus. Jag väljer att spela Grafarholt, som är Islands äldsta golfbana och grundades redan 1934. Den liknar väldigt mycket klassiska banor i Stockholmsområdet, som Djursholm, Lidingö och Saltsjöbaden, som är byggda under samma tidsepok.

Banan går inte längs vattnet som Keilir men har en fantastisk utsikt över Reykjavik och hamnen, från främst hål 9, 10 och 14. Grafarholt är inte speciellt lång, men har en tuff avslutning. Det 15:e hålet är närmare 500 meter långt och har vatten runt greenen och där fairway delas upp av två parallella bäckar, som sedan fortsätter längs hål 16. Den är lite av en gammal klassiker som är lätt att gilla, men kanske lite för lik en traditionell golfbana och har inte den unika känsla som man söker om man åker till Island.

Tävlingen Lava Challenge går under sommaren på Oddur Golf Club och Keilir under midnattsolen. Det spelas 18 hål per dag, med start 21:00 på de båda banorna. Oddur är kanske inte lika unik som Keilir, men även den har ett lavafält som gränsar mot banan. De har lyckats designa golfbanan så att inte mindre än sju hål delvis går in i lavafältet. Flera greener ligger mer eller mindre insprängda i lavafältet och ger en extra krydda till banan. Hål 15 är en kort par 3 som ligger väldigt vackert i detta landskap.

De flesta slagen hamnar i lavafältet

Avståndet är bara dryga 90 meter till green från herrtee, men är ändå inte helt lätt. Greenens totala yta kan inte vara många kvadratmeter och de flesta slagen utanför greenen hamnar i lavafältet. Annars är nog 10:an banans signaturhål och är en snyggt utlagd par 4:a som går från klubbhuset ner i en vacker dalgång.

Oddur Golfklubb

På Oddur är fairways lite bredare och hålen kantas av träd, vilket i sig är unikt på Island som egentligen inte har några träd alls. Banan har sammanfattningsvis flera riktigt bra golfhål men tyvärr också ett riktigt förvirrande hål.  Det 17:e är inte helt bra och från tee så ser man bara lava och hur man än slår så har man i det närmaste ett blint inspel till green. En liten plump i protokollet för en annars riktigt bra golfbana.

Marknadschefen på klubben sitter även i styrelsen för det isländska golfförbundet och han känns oförskämt ung, då styrelseplatserna normalt brukar vara vikta till en skara åldrande män. Han visar på kartor hur de ska bygga om banan och utöka med nio hål. Planen är att bygga fem nya hål inne i lavafältet och då kommer det lite olyckliga hål nr 17 då att försvinna. Han är mycket stolt över det isländska golfundret, för enligt honom så har varje by på Island en kyrka, en varm källa och en golfbana. Det kan stämma då Island är världens golftätaste land med sina 329 000 invånare och 65 golfbanor.

Dag 3 –  En heldag som turist

Det har varit alla typer av väderförhållanden sedan jag kom till Island och enligt prognosen så ska det blåsa riktigt hårt den dagen jag tänkte åka till Västmannaöarna. Jag ringer för att kolla hur det står till med färjeförbindelsen och prognosen är dyster. Det blåser för mycket för att de ska kunna åka från sommarhamnen som ligger en timme från Reykjavik. Vinterhamnen ligger ytterligare tre timmar från Reykjavik och gör utflykten omöjlig. Detta är synd då Västmannaöarna lär ha den vackraste banan på hela Island och det känns trist att missa den. Nu går jag istället ”all in” när det gäller turistattraktioner.

Golden Circle är en klassiker med tre stopp, där man besöker nationalparken Pingvellir, Gejsrar som sprutar vatten rakt upp i luften och det enorma vattenfallet Gullfoss. Många turistbussar är på plats, men det här är ändå ett absolut måste. Det går inte att åka till Island utan att bada i en varm källa.

Charmiga affärsgator

Merparten av alla Islands invånare bor i Reykjavik, men ändå är staden förhållandevis liten och mysig. Bra shopping finns på de charmiga affärsgatorna i centrum och där hittar man även riktigt högklassiga restauranger. Som partystad är Reykjavik vida känt och det går vilt till långt in på småtimmarna.

Dag 4 – Brautarholt GC

Med en dryg halvtimme från Reykjavik känns Brautarholt lite avlägset, jämfört med de andra banorna, som ligger 10-20 minuter från centrum. Det är väl värt resan då detta är den blivande toppbanan på Island.

Vid mitt besök bara nio hål öppna, men ytterligare tre hål var på gång att öppna. Det kan tyckas lite fjuttigt med 12 hål men varje hål är grymt fint.

Fantastiskt vackert öppningshål

Här finns det inga hus som stör upplevelsen och naturen är fantastiskt vacker. De flesta hålen ligger direkt vid havet och på de andra hålen känner man av havets närvaro.

Banarkitekterna Michael Kelly och Edwin Roald har verkligen följt naturen och nästan på gränsen till för mycket, då några av hålen hamnar mellan olika par längmässigt. Öppningshålet är en helt fantastisk vackert par 5.

Nära havet

Greenen ligger så nära havet man kan komma men det är bara 406 meter från klubbtee, vilket är lite mittemellan par 4 och 5. Det finns även ett par 4 under 300 meter, med utslag från en höjd och ett väldigt långt par 3 på 214 meter. Det dramatiska landskapet har en del nivåskillnader vilket tydligt känns i benen, även om vi bara spelade nio hål.

Att banan bara har 12 hål och är delvis kuperad kan tyckas lite negativt men det spelar ingen roll, då det här är en bana som man inte får missa. Brautarholt blev en bra avslutning på en riktigt härlig golfweekend. Häftiga golfbanor och en enorm naturupplevelse gör att det är lätt att rekommendera Island för en golfweekend.

Ingen lokalinvånare bär paraply

Vädret var inte perfekt, men det visste jag redan då jag åkte lite utanför högsäsongen. Men även om man åker mitt i sommaren, så ska man inte räkna med högsommarvärme och klarblå himmel varje dag. Vädret skiftar hela tiden vilket det även gör i till exempel Skottland. På Reykjaviks gator ser man direkt vilka som är turister, för det är ingen islänning som har ett paraply. Nationaldressen är stickad tröja och goretex från topp till tå. Lite mulna kvällar gjorde att jag bara såg norrskenet en gång, men en gång är också en upplevelse.

Väl på flygplatsen så får jag lite panik då jag i säkerhetskontrollen upptäcker att jag har en dosa av det förbjudna snuset i min ficka. I desperation försöker jag gömma den under min dator och ser sakta hur snuset och datorn försvinner in i röntgenmaskinen. Inget händer lyckligtvis och jag lämnar Island djupt imponerad av den vackra ön med de underbara golfbanorna.

Text: Johan Kullenberg

Foto: Jacob Sjöman