Notice: Function _load_textdomain_just_in_time was called incorrectly. Translation loading for the wp-cerber domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /www/webvol28/a4/d3fghw1efjsokw6/golfbladet.se/public_html/wp-includes/functions.php on line 6114
Empordà Golf Resort – En anläggning i världsklass - Golfbladet
Golfbanor utomlandsGolfpärlorNyheterSpanien

Empordà Golf Resort – En anläggning i världsklass

Efter en smidig flygresa till Barcelona hoppar jag och mitt sällskap in i en shuttlebuss och beger oss norrut, längs kusten. Det är sen kväll, solen har gått ner för länge sedan och vi är på väg mot staden Girona, cirka 10 mil norr om Barcelona där det vimlar av restuaranger, vingårdar och även ett flertal fantastiska golfanläggningar. Vid Girona svänger vi österut mot havet och busschauffören drar på helljusen när vi närmar oss Emporda Golf Resort.

Det är sent i oktober och här har Challengetouren just avslutat två tävlingar och imorrn bitti ska vi få spela den ena banan, Links, precis som den var uppsatt för de duktiga tourspelarna. Det är becksvart när vi kommer fram och vi får en liten middagskorg med oss upp på rummet. Innan jag somnar undrar jag om det är långt till banan från hotellet. När jag vaknar morgonen efter och går ut på balkongen och ser solens strålar dyka upp bakom bergen, inser jag att särskilt långt till de båda banorna på Emporda, det är det inte. Det är nästan så jag kan se vilka bollar som det första sällskapet för dagen använder när de peggar upp på Linksbanans första hål för att ge sig iväg. Jag rusar ner och äter frukost och sen snabbt iväg till rangen för att värma upp.

Utsikten från hotellrummets balkong. Det är sannerligen inte långt till banan …

De båda banorna på Emporda är ritade av Robert von Hagge, kanske mest känd för sin skapelse Le Golf National utanför Paris där Ryder Cup spelades 2018. Banorna stod klara 1990, sex år senare byggdes klubbhuset och 2006 stod det läckra hotellet med sina 104 rum vid banorna klart.

Vår kamp mot banarkitektens fällor

Jag spelar med två danskar och en engelsman och vi får iväg våra utslag hyfsat på ettan i morgonljuset och vandrar iväg. Någon linkskänsla infinner sig inte direkt, trots banans namn. Ordet ”links” används numera väldigt brett och ska inte sällan tas med en nypa salt. Men fairways kantas av sanddynor och waste areas och böljar fram på ett sätt som ger en viss seasidekänsla trots att det är en bra bit till havet. Och banan är bra, riktigt bra, det tycker vi alla i sällskapet. Och svår. Att Challengetourspelarna dagen före vårt besök gick massvis under par känns helt surrealistiskt när vi försöker att navigera oss fram på den i vårt tycke, rejält tuffa banan och undvika alla hinder som von Hagge haft vänligheten att lägga ut framför oss.

Det andra och det fjärde hålet på Linksbanan. Med vattenhindret mellan dem som suger åt sig många bollar.

Vi lyckas hålla oss borta från vattnet till vänster på tvåan men istället hamnar flera av oss i samma vattenhinder som ligger bakom greenen på det häftiga fjärde hålet. På det nionde hålet, framför vårt hotell, är det återigen dags för våra bollar att bli blöta. Hela kvartetten hamnar i vattnet som omgärdar greenen när tramontanavinden friskar i från bergen.

Det nionde hålet på Linksbanan är en riktigt tuffing.

Efter en kort paus vid klubbhuset ger vi oss i kast med de sista nio hålen på Linksbanan. Hålen är gedigna och bra och vi förvånas återigen hur tuff banan är, trots sin ringa längd. Svårigheterna ligger oftast kring och på greenerna där det verkligen gäller att missa på rätt sida, annars kan man få smått omöjliga chippar och puttar. De första 15 hålen spelas i en öppen terräng, men på hål 16 och 17 får vi en försmak av hur Forestbanan ser ut. Det läckra avslutningshålet är en par-5 vars green är bland det största jag någonsin sett. Det är en dubbelgreen tillsammans med 18:e hålet på Forestbanan och framför lägenhetskomplexet som ramar in de båda greenerna gäller det att avsluta våra runda på ett snyggt sätt.

Mycket att göra efter golfen
Lunchen efter rundan smakar himmelskt gott. Utsikten är härlig dessutom.

Solen skiner på oss och vi får en kall cerveza att svalka oss med efter rundan. Vi fyller även på de nu relativt tomma kolhydradsdepåerna med en god pastalunch. På Empordà finns det en mängd aktiviteter att välja på efter golfen. Det går att hyra cyklar, båtar, kajaker. Här finns hästridning, dykning och hotellet kan även anordna en tur med ett litet flygplan om man vill se området och Costa Brava från ovan. Här finns även yoga och gym. Men jag väljer att ta en liten siesta vid poolen mellan hotellet och golfbanan och konstaterar att livet här inte allt är så dumt.

Flexi-vegan

På kvällen blir det middag i hotellet som nyligen bytt namn till Hotell Terraverda. Terrafonda Restaurant har en ”flexi-vegan” meny. Jag som är en köttälskare tittar lite bekymrat på menyn men servitrisen säger och de kommer att servera en mängd olika rätter som vi alla kan få provsmaka. Och det visar sig vara himmelskt gott. Jag visste inte att aubergine, avocado, hummus, tofu, zucchini kunde smaka så mycket och så gott om man tillagar dem på det spännande sätt som man gör här. Allt ackompanjeras av lokala viner, både röda och vita.

Terrafonda Restaurant visar sig vara en höjdare. Trots att de inte serverar kött…

Vi börjar tänka på morgondagens runda på Forestbanan och även om vi är behagligt mätta och att det nog finns lite plats för mer mat i våra magar väljer vi att avsluta middagen med en sorbet istället för ”Hot Chocolate Bombs”.

Om det är lite oklart varför Linksbanan har fått det namnet är det desto tydligen var Forestbanan heter som den gör. Det första hålet ligger inte långt ifrån ettan på Linksbanan framför hotellet och är en relativt öppen och enkel start. Sen bär det iväg in mot den stora och täta tallskogen som sträcker sig hela vägen upp till bergskedjan Serra de les Gabarres.

På Forest-banan är hålen inramade av tallar. Vackert och mysigt är det!

Vackert och mysigt är det och varje hål spelas i egna rum inramat av tallar. Det öppnar upp sig lite på det sjätte hålet men istället för att fairways ramas in av tallar är det här vattenhinder på båda sidor. Ett otroligt läckert hål som mina danska vänner har stora problem med och fyller på det stora vattenhindret med sina nyinköpta bollar.

Det 9:e hålet på Forestbanan är en av de bästa på hela anläggningen.

Banan fortsätter på ett pampigt sätt i sin tallskog men paradoxalt nog är det de öppna hålen 9:an och 18:e man minns bäst av Forestbanan. Två otroligt häftiga hål med vatten i spel på andra- och tredjeslagen till stora och ondulerade greener. Det 18:e delar ju green med Linksbanan och som länkar ihop de båda banorna vid klubbhuset.

Anläggningen ligger lite för sig själv, men eftersom det vimlar av bra golfbanor i Costa Brava är det inte långt till PGA Catalunya, Golf de Pals och Club Golf D´Aro. Det är även endast en kvarts bilresa till den vackra stranden Pals Beach och det är inte långt till de medeltida städerna Pals och Peratallada där man njuta av historia, kultur och god mat. I närheten finns även vingården Mas Geli där man kan provsmaka deras organiska viner som tillsammans med små tapasrätter smakar underbart.

Vingården Mas Geli blir ett underbart slut på några härliga dagar i Katalonien.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Verifierad av MonsterInsights