En golfresa för alla sinnen
”Boarding completed”.
Långflygningar kan ibland vara rätt påfrestande. Därför blir jag glad i sinnet när det visar sig att det finns lediga rader i planet lite här och där. Kanske kan jag till och med breda ut mig och få några timmars sömn på resan? Klockan är strax efter 13:00 och vi befinner oss ombord på Thai Airways TG961, som ska ta oss från Stockholm till Bangkok. Från kyla till hetta. Från vinter till sommar. Från kontoret till golfbanan.
Det vimlar av filmer, spel och TV-serier att välja på och resan går förvånansvärt smidigt. Jag lyckas dock somna till just när planet landar i Bangkok, runt midnatt svensk tid, men i Thailand välkomnar man en ny dag. Nu gäller det att kämpa och förtränga tröttheten. Det är ju så mycket man vill uppleva i ”The amazing land of smiles”.
Det är 32 grader varmt när jag lämnar Suvarnabhumi International Airport i en taxi och åker mot Rembrandt Bangkok Hotel, beläget mitt i den pulserande storstaden. Jag checkar snabbt in, tar en kall dusch för att piggna till, och en kvart senare sitter jag i en buss på väg till Alpine Golf Club. Svenska trafikpoliser hade bara skakat på huvudet av det skådespel som råder på gatorna i den thailändska huvudstaden. Det är bilar, bussar, mopeder och fotgängare som med millimeterprecision tar sig fram i ett tempo, som växlar från stillastående och full fart på några sekunder.
I Tigers fotspår
Efter en dryg halvtimme anländer jag till det läckra klubbhuset vid Alpine Golf Club. Utsikten vid terrassen är slående över 18:e greenen och menyn imponerar också för att stärka sig inför en härlig golfrunda. Gästerna vid de andra borden äter starka thairätter, men jag beställer en ”American Breakfast” för att vara på den säkra sidan. Min mage behöver nog ett par dagar för att acklimatisera sig, tänker jag.
En timme senare står jag på första tee. Jag har fått sällskap av tre andra spelare, och eftersom det är obligatoriskt med caddies i Thailand är vi en grupp på åtta personer. Jag försöker skaka av mig all ringrost och får i väg ett hyfsade utslag. Till min glädje verkar min caddie gilla det.
Jag förstår snabbt att det här är en höjdarbana. Greenerna är såphala och rejält inbunkrade, fairways böljar fram och tillbaka och mina golfkunskaper sätts verkligen på prov denna första dag i Thailand. Här gäller det att slå bra slag hela tiden. Det gjorde såklart Tiger Woods, när han vann Johnnie Walker Classic på Alpine Golf Club år 2000. Den amerikanska arkitekten Ronald Garl har på ett smart sätt byggt en tuff, men rättvis bana. Nästan alla hinder är synliga och det finns en mängd tees att välja bland, så att alla kan spela den på samma villkor. På golfklubbens hemsida står det att:” This is not a golf course for the faint-hearted”. Sannolikt menas då att vatten är i spel på 15 av banans 18 hål …
Trots att vi haft både golfbil och hjälpsamma caddies tar orken slut på de sista hålen och tillsammans med mina medspelare staplar jag in i mål. Det har varit en lång och spännande första dag på resan, som avslutas med en snabb middag på ett lokalt ställe nära hotellet.
Mitt äventyr går vidare åt nordväst. Nu ska jag till provinsen Nakhon Pathom, cirka två timmars bilfärd från Bangkok. Det var hit buddhismen kom från Indien och fick fäste i Thailand. Här finns därför en mängd tempel, där det mest kända heter Phra Pathom Chedi vars kupolformade byggnad är en av världens största i sitt slag. Det finns massor att göra i området, men jag tar sikte på en av Thailands bästa golfbanor, Nikanti Golf Club.
I det pampiga klubbhuset hänger tavlor med olika priser, som golfklubben har vunnit genom åren. ”Best Golf Club Experience in Asia Pacific” flera år i rad imponerar. När jag går in det enorma omklädningsrummet och ser mitt namn på skåpet, förstår jag att servicenivån är hög. Mycket hög. Nästan omtumlad över detta presenteras jag för min caddie, som kör mig till driving rangen där bollarna givetvis är staplade i pyramider.
För alla sinnen
Med denna stilfulla start är mina förväntningar på själva golfbanan skyhög. Den lyckas ändå vara bättre än jag kunde drömma om. Konditionen är perfekt, hålen otroligt vackra och utmanande. Den thailändska banarkitekten Pirapon Namatra från företaget Golf East har lagt ut Nikanti Golf i tre sexhålsslingor. Detta för att det är praktiskt att komma till klubbhuset flera gånger under rundan, men även som en hyllning till de sex sinnen som alla är viktiga inom buddhismen.
Jag låter mig påverkas av harmonin runt omkring och njuter för fullt av vad som är en av de bästa golfbanor jag någonsin spelat på. Efter 35 år som golfare får jag nu justera min topplista. Allting med Nikanti, från det att man kommer dit till att man lämnar, är av absoluta toppklass och det är golf när det är som bäst.
Mina sinnen får jobba vidare på högvarv även efter den fantastiska golfupplevelsen. Jag åker vidare ytterligare några mil nordväst, till regionen Kanchanaburi, som är landets tredje största provins. Här ska vi bo två nätter på Felix River Kwai Hotel.
Hotellet är från 1991, men det känns som det är hundra år äldre. Mahogny, sten och terrakottaklinkers präglar hela anläggningen och utsikten över floden Kwai, med den berömda bron, är magisk. Vi äter en ljuvlig middag vid floden, där båtar glider förbi i den varma kvällen och jag kommer att tänka på den klassiska filmen, där den hänsynslösa översten Saito tvingar brittiska krigsfångar att bygga en bro för att hjälpa japanska krigsmakten med transporter. Historiens vingslag känns tydligt när jag går över den drygt 200 meter långa bron visslandes på ”Colonel Bogey March”.
Följande dag är det golf på Evergreen Hills Golf Club på agendan. Precis som hotellet är banan från 1991, men upplevs även den äldre än så. På gott och ont. Efter gårdagens superservice på Nikanti är det ett betydligt lugnare tempo på Evergreen, där hela anläggningen känns lite sömnig. Fast även väldigt charmig.
Banan är vacker, kort och knixig. Skötseln är ok, men inte mer och att banan rankades som en av Thailands bästa på 1990-talet känns rätt långt borta. Men omgivningen med alla berg är pampiga, och jag får en ytterligare en härlig golfdag och njuter av fulla drag.
Bilar på banan
Det blir middag på hotellet och ett kvällsdopp i den stora poolen innan jag packar ihop mina saker och förbereder oss för tidig utcheckning. På vägen tillbaka till Bangkok ska jag spela den spektakulära banan Grand Prix Golf Club, vars slogan tyder på bra självförtroende: ”Golf course perfection that every golfer dreams of”. Klubbens ägare och sponsorer har ett stort intresse för bilar, därav namnet. På banan finns gamla bilar lite här och där, täckta med gräs och som på ett konstfullt sätt integrerats i landskapet.
Banan är kuperad och ondulerad och min golfbil får verkligen kämpa i backarna. Bara färden från klubbhuset ner till ettans tee gör att man blir vimmelkantig. Det finns många läckra golfhål på Grand Prix Golf Club och även om både 9:an och 18:e spelas brant uppför mot klubbhuset, är de båda fantastiska golfhål som jag minns bäst från dagen.
Jag har en dag kvar på golfäventyret i Thailand. I Bangkok tar jag in på Summit Windmill Golf Suite Hotel, beläget behändigt nära flygplatsen. Som namnet antyder är det endast sviter som erbjuds. Om man inte slår till med Grand Duplex Presidental Suite på 250 kvadratmeter, utan nöjer sig med de minsta sviterna på 109 kvadratmeter, är priserna förvånansvärt låga. Jag har nära till flygplatsen, golf, restauranger och livet känns riktigt bra.
Klockan ringer tidigt dagen efter. Det är fortfarande mörkt när jag äter en rejäl frukost för att sedan vandra i väg till klubbhuset, som i princip sitter ihop med hotellet, för att värma upp, träffa min caddie (en alltid lika trevlig händelse) och sedan bege mig upp på första tee.
Jag får en fantastisk sista golfdag på min resa. Nick Faldo har designat en läcker bana, som är väldigt kul och omväxlande att spela. Summit Windmill är från 1993. Även om den inte är så lång, är den väldigt spännande och klurig. Vatten är i spel på i princip vartenda slag på banan och fairways kantas av enorma hus som ägs av rika thailändare. Efter rundan är mitt sällskap och jag överraskade av våra resultat, alla har dragit till med veckans bästa score på en bana som stundtals kändes riktigt tuff.
Eftersom planet från Thai Airways inte avgår förrän vid midnatt, har jag god tid på mig att spela lite mer golf. När solen går ned tänds strålkastarna över Summit Windmill och jag kan få njuta av denna roliga bana en sista gång. Det är en speciell känsla att spela på kvällen i skenet från strålkastare längs fairway, men det funkar förvånansvärt bra och är nästan som ”vanlig” golf. Det blir en strålande avslutning på några fantastiska dagar i Thailand, där alla mina sinnen njutit för fullt.
Text: Fredrik Richter
Foto: Peter Cordén
Golfbanor
Alpine Golf Club
Bandesigner: Ronald Garl
Antal hål: 18.
Kort sagt: Alpine Golf anses vara en av Thailands bästa banor. Har arrangerat ett flertal stora tävlingar och är alltid i bra kondition.
Webbadress: www.alpinegolfclub.com
Nikanti Golf Club
Bandesigner: Pirapon Namatra
Antal hål: 18.
Kort sagt: Nikanti har vunnit mängder med priser för sin bana, sin service och helhetsupplevelse. Ett fantastiskt klubbhus med alla faciliteter man kan önska.
Webbadress: www.nikantigolfclub.com
Evergreen Hills Golf Club
Bandesigner: Att-anan Yomjinda
Antal hål: 18.
Kort sagt: Charmig bana två timmar från Bangkok. Vackra berg omger banan som en gång var en av de 20 bästa banorna i Thailand.
Webbadress: www.evergreenhillsgolfclub.com
Grand Prix Golf Club
Bandesigner: Pryard Chinnaraj
Antal hål: 18.
Kort sagt: Mycket kuperad bana i en bergig miljö. Ett kul inslag är alla de bilar som står ute på banan som man planterat gräs på.
Webbadress: www.grandprixgolfclub.com
Summit Windmill Golf Club
Bandesigner: Nick Faldo
Antal hål: 18
Kort sagt: Populär bana nära flygplatsen där vatten är i spel på nästan alla hål. Det går även att spela golf på kvällarna i ljuset från en mängd strålkastare.
Webbadress: www.summitwindmillgolfclub.com
Hotell
Rembrandt Bangkok Hotel
www.rembrandtbkk.com
Felix River Kwai Resort
www.felixriverkwai.com
Summit Windmill Golf Suite Hotel
www.summitwindmillgolfsuitehotel.com
