Enkel matematik

Det verkar finnas två huvudkategorier av människor, de som är bra på att räkna och de som använder miniräknaren för att räkna ut alla tal mer avancerade än tre plus tre.

Jag hör olyckligtvis till den senare gruppen. Mest av lathet egentligen, jag har väl aldrig varit något mattegeni, men den ständigt tillgängliga telefonen har gjort att den lilla matematiska förmåga jag en gång hade nu har degenererat fullständigt.

Men, hur dålig min huvudräkning än är så är det vissa matteproblem jag fortfarande kan lösa på egen hand, utan att behöva fråga en vuxen.

Exempel: Är påståendet “Fem juniorer är fler än fyra seniorer” matematiskt korrekt?

Vi som lärde oss matte på sjuttiotalet kanske behöver dela in det där i mängder och unioner för att lyckas knäcka det, men tro mig, det stämmer. Jag har kollat.

Jag och denna tidnings förnämliga redaktör, hade för några veckor sedan förmånen att få spela i vår gode vän Christer “Cribba” Åkerbloms tävling, som heter just Fem juniorer är fler än fyra seniorer.

Fem juniorer, som jag kallar det för enkelhetens skull (Cribba blir väl inte så glad om jag kallar det FJÄFÄFS…) är ett fantastiskt projekt. Tävlingen är bara ett av de sätt man använder för att dra in pengar till projektet Fem juniorer som går ut på att ge barn och ungdomar chansen att lära sig att spela golf.

Projektet, som Cribba har drivit i sex år, först fem år Loftahammar och nu i Västervik har givit 85 barn och ungdomar grönt kort, gratis bollar på rangen och gratis golf.

Det är väl fantastiskt?

Jag föreställer mig att golfsvingen, för en som börjat med golf tidigt i livet, är något som man har med sig hela livet, något som för att använda en sliten metafor, är som att lära sig cykla.

För mig är det i stället varje vår, om vi ska fortsätta med cykelliknelsen, som att man på våren plockar fram tvåhjulingen, sätter sig på styret med ansiktet mot sadeln och förvånad trillar omkull. (Sedan köper man en ny, dyr, hoj och gör samma sak igen, nu förvånad över att få samma resultat.)

För övrigt hade jag årets golfupplevelse kvällen innan tävlingen.

Jag, Cribba och Redaktör Richter åkte runt banan i två golfbilar och bytte till tävlingens egna flaggor. Vi började när de sista spelarna för kvällen hade hunnit en bit och givetvis körde vi inte bara runt, vi spelade oss runt.

Att en vacker sommarkväll på fina Västerviks GK få ha en golfbana helt för oss själva, det mina vänner, var golfmagi.

Slog om de dåliga slagen. Sket i bollarna som hamnade i ruffen. Skrattade.

Helt ostörda.

En av många anledningar till att jag inte är någon vidare golfare (förutom att jag är dålig på golf) är nämligen att jag är så in i helskotta lättstörd. Om de som spelar framför är för långsamma tappar jag koncentrationen, om de som spelar bakom är för hetsiga och slår för tidigt tappar jag också koncentrationen.

Om vi sen ska gå igenom sölkorvarna i bollen framför? Då går det alltid åt skogen. Jag har tidigare sagt att det bästa jag kan göra om jag skall spela igenom är att bara gå fram till vattenhindret och kasta i ett trepack bollar, eftersom det spar tid för alla inblandade.

För övrigt, just nu är det, enligt min åsikt, den bästa tiden för golf på hela året.

Vi låtsas inte om att det snart börjar snöa.

Deal?

Text: Fredrik Sandberg