Europatouren tur och retur

Joakim Lagergren har vigt sitt liv åt golfen. Efter ett år med skadeproblem och tappat tourkort är han nu tillbaka på sin arbetsplats, starkare än någonsin och full av tillförsikt. Målen är högt ställda: Majors och Ryder Cup.

Durban CC, Sydafrika. Det känns som en bra plats att befinna sig på så här års. I synnerhet om man som Joakim Lagergren innehar ett färskt kort till DP World Tour, en arbetsplats han är väl bekant med.

– Jag trivs bra med livet och tycker att fler pusselbitar börjar falla på plats. Jag känner att golfspelet tar steg i rätt riktning och framför allt känns det bättre fysiskt än på många år. Det känns skönt att kroppen bråkat mindre det senaste året för det är oerhört jobbigt och tar mycket energi att spela med smärta. Att kunna röra kroppen utan begränsningar och blockeringar är otroligt skönt.

Det var just den bråkiga kroppen som tvingade ner Joakim Lagergren på Challengetouren 2024. Först bröt han foten året innan – ”en bredsida mot golfbagen”. När den väl hade läkt och gipset tagits av visade det sig att även ryggen tagit stryk, vilket satte stopp för vidare spel. För första gången på tolv år tappade han spelrättigheterna.

– Jag var riktigt kass i ryggen under hösten 2023 och spelade knappt någonting. Jag har två diskbråck och de försvinner inte om man inte opererar dem. Som golfspelare vill man i mesta möjliga mån undvika operation för man vet ju aldrig om det kommer att bli bra. Att min kropp inte har hållit beror på att jag svingar snabbare än vad kroppen klarat av. Jag har inte varit tillräckligt stark för att klara den belastningen så därför har jag lagt mycket fokus på att bygga upp kroppen. Jag har insett att jag aldrig kommer att kunna spela och prestera på toppnivå igen om jag inte gör jobbet på gymmet varje morgon.

Och nog har styrketräningen gett resultat. Redan innan slutspelet på Challengetouren i höstas hade svensken säkrat spel på DP World Tour innevarande säsong tack vare vinsten i Irish Challenge på The K Club och ytterligare en titel i Golf Group Challenge på Landeryds Golfklubb i somras.

Joakim Lagergren har fått svaren han sökt: Han är på rätt väg.

– Jag kommer att lägga upp ett spelschema för året som jag tror passar mig och min kropp med inte alltför många veckor i rad. Det är klart att det alltid blir många tävlingar, men jag vill ha en balans, så jag får känna efter lite grann hela tiden.

Vad gjorde du för att inte tappa sugen när det kändes som motigast?

– Det var första säsongen på otroligt länge som jag var tvungen att gå ner en nivå och det är klart att det kändes surt. Då behöver man komma ihåg varför man fortsätter kriga varje morgon. Jag vet att det är rätt vanligt med mental ohälsa i hela idrottsvärlden, inte bara inom golfen. Det är hög stress och man sätter stor press på sig själv – att hela tiden värdera sig själv utifrån sin prestation kan sätta sig på psyket. Där har jag kanske varit snällare mot mig själv än många andra. Jag pratar också mycket om den mentala biten med min svingtränare Rickard Lindberg. Jag är intresserad av sportpsykologi och plockar upp saker jag lär mig och tycker är bra.

Höga förhoppningar inför återkomsten

För den som inte följer med i resultatlistorna är Joakim Lagergren möjligen något av en doldis. Trots trogen tjänst med fina resultat under många år har de verkliga topplaceringarna uteblivit. Men likt den framlidne fotbollsspelaren Klas Ingesson på sin tid, en slitvarg som sprang och sprang på fotbollsplanen, har Joakim Lagergren kämpat på och aldrig gett upp.

Det svåra med träning och elitidrott är att resultaten inte alltid kommer bara för att man vill det. Det är många saker som ska klaffa.

– Puttningen har varit min styrka de senaste åren. Utöver det är jag rätt bra på att ta mig ur problem. Om det går lite snett från tee så lyckas jag ändå ta mig i hål. Det är väl därför jag blivit så bra på problemlösning och ändå lyckats scora från skogen och svåra lägen. Men jag ligger efter med närspelet så det behöver jag jobba med, konstaterar han.

Hans hittills enda seger på DP World Tour kom med Rocco Forte Sicilian Open 2018. Det ska det bli ändring på, helst redan i år, menar Joakim Lagergren.

– Såklart önskar jag att det hade blivit några fler vinster under karriären. Jag har varit nära många gånger, och jag har hur många andra- och tredjeplatser som helst. Man måste komma ihåg att konkurrensen är stor. Det är en av 156 som vinner. Men förhoppningsvis har jag många chanser kvar. Att vinna är en fantastisk känsla och det var väldigt kul att jag fick ta två vinster på Challenge Tour förra året. Den känslan ska jag ta med mig i år.

Du har inte hymlat om att du vill ta dig in i majors. Om du får drömma, vilken av dem skulle du helst vilja vinna?

– Jag rankar nog US Masters som den major jag allra helst skulle vilja vinna. Det är nästan ett skällsord att säga det som europé men den slår faktiskt högst i min värld. Dessutom är det den major som är svårast att komma med i. Till US Open och British Open kan du kvala, vilket jag gjort många gånger tidigare även om jag inte lyckats klara cuten. Det är väl det som gör att Masters känns lite extra speciell, det är litet spelfält, så svår att komma in i och går på Augusta varje år. Fast att ta mig in i British Open ligger väl lite närmre tillhands. Det är absolut en målsättning för året.

Golfen drog längsta strået

Vägen till golfvärldens toppskikt ser ofta ut på ett och samma sätt. Man börjar på Teen Tour, jobbar sig upp genom regionala tävlingar och landslag, tar sig till USA för collegespel innan man tar sig in på någon av undertourerna, där man efter några års gnetande kvalar in på touren genom det berömda nålsögat. Från en låg och slitsam position till toppen av golfens privilegierade ställning.

För Joakim Lagergren såg resan annorlunda ut. Det small till direkt när han 18 år gammal, två månader efter proffsdebuten, vann sin första Nordea Tour-tävling – Landskrona Masters 2010 – och kort därefter blev totalvinnare för ECCO Tour Winter Series på La Manga i Spanien.

– Jag kände redan i mina första starter som proffs att jag var redo. Visserligen hade jag väl som amatör inte riktigt fått mäta mig så mycket mot proffsen. Jag visste att jag var en väldigt duktig amatör men jag hade stor respekt, för att det är stor skillnad jämfört med att börja spela proffsgolf.

Vilka faktorer som påverkar våra yrkesval mest skiljer sig naturligtvis från person till person. Det är dock inte helt ovanligt att ens föräldrars yrke har större betydelse. Så var det för Joakim Lagergren som sex år gammal, fick träffa sin mammas nya kille Ola Eliasson för första gången. På den tiden var Eliasson europatourspelare och det första han gjorde var att sätta en golfklubba i handen på den unge pojken.

Familjen bodde då i Vallentuna utanför Stockholm. Efter en tid i Marbella landade de till sist i Helsingborg, och Vasatorp kom att bli Joakim Lagergrens ”skola”. Att golfklubben har betytt mycket för hans karriär råder ingen tvekan om.

– Majoriteten av alla träningstimmar har lagts på Vasatorp. Det var så sjukt bra setup där med otroligt många juniorer, jättebra träningsanläggning och då 45 hål, så det var lätt att komma ut och spela. Den miljön var magisk för att utvecklas. Man behövde bara åka sig dit på morgonen så fanns det jättemånga jämnbra juniorer att sparras med, konstaterar han.

Efter golfgymnasiet i Klippan var han trött på pluggandet och valde att skippa collegestudier i USA för att i stället satsa professionellt direkt.

– Det var lite olika faktorer som låg bakom det. Jag tyckte inte det var skitkul att sitta i skolbänken. Sedan kände jag själv att jag var bra nog för att bli proffs. Jag hade ju haft möjlighet att vara med Ola på touren och han hade förberett mig för att bli redo så tidigt. Och jag kände mig faktiskt rätt redo.

Det låter kaxigt?

– Jag var nog en ganska kaxig skit som hade väldigt gott självförtroende. Jag tror det kom lite från Ola också. Även om han försökte göra mig mer ödmjuk så kollade jag alltid på honom och hur han tog sig fram, så man kan väl säga att jag gick lite i hans fotspår. Jag har Ola att tacka för så mycket, utan honom hade jag absolut inte varit där jag är idag.

Viktigt med balans i livet

Ytterligare en anledning till att Joakim Lagergren befinner sig på en bra plats i livet stavas kärleken Sara Bolay. Paret har i dag 2-åriga dottern Stella tillsammans och om bara några månader flyttar de till nytt boende på Lidingö utanför Stockholm.

– Jag har bott i stan länge så det ska bli kul att upptäcka ett nytt område – och skönt att samtidigt få det lite större. Man samlar ju på sig grejer under åren plus att det behövs lite mer utrymme. Vi vill att Stella ska få lite mer plats och närhet till naturen.

Även om golfen tar upp en stor del av hans liv så är Joakim Lagergren mån om att också ta ett break ibland. Det är viktigt för honom att kunna göra andra saker för att ladda mentalt och bygga upp suget efter att tävla igen. Både han och flickvännen är väldigt mat- och vinintresserade, tycker om att laga mat tillsammans och går gärna ut och äter.

– Jag försöker bara koppla av när jag är hemma och umgås med familj och vänner. Sedan gillar både Sara och gillar att resa och det har blivit många resor med vänner genom åren.

Vad reser du aldrig utan?

– Saltlakrits! Det är så jäkla svårt att hitta runtom i världen så det har jag alltid med mig. Jag äter egentligen rätt lite men när jag väl får cravings … Såna där svenskjävlar ska det vara. De är otroligt starka, nästan så att det brinner till i magen, så en bit räcker för att stilla saltlakritsbegäret. En annan grej jag alltid reser med är min portabla högtalare. Jag börjar varje morgon med att sätta i gång musik för att vakna till och komma i gång. Tidigare var det lite tyngre housemusik, nu är det lite mer vuxet ’loungigt’.

Det har gått femton år sedan du blev proffs. Hur ser du på framtiden?

– Jag tycker fortfarande att det är otroligt kul att tävla. Jag har absolut inte tröttnat. Det är kul att få adrenalinpåslaget och känna nervositeten. Hade jag inte tyckt det så hade jag haft svårt att hitta tillräcklig motivation för att lägga ner det arbete som behövs. Spelet i sig räcker som drivkraft. Sedan är pengarna också en drivkraft. Det är kanske inte alla som vill erkänna det men spelar man det bra så finns det mycket pengar att hämta. Jag känner själv att jag inte har nått min fulla potential än. DP World Tour är jättebra och jag trivs väldigt bra, men jag skulle jättegärna vilja åka över till USA och testa på PGA-touren innan min karriär är över. Det är absolut någonting jag har i mina målsättningar. Fast Ryder Cup är ändå min absolut största dröm. Det har det varit i hela min karriär, ända sedan jag var grabb. Så jag kommer att trycka gasen i botten och göra mitt bästa framöver. Det är bara att fortsätta gnugga varje dag så kan jag förhoppningsvis ta mig dit någon dag.

Text: Jenny Olsson
Foto: Getty Images

Personligt/Joakim Lagergren

Ålder: 33 år
Bor: Stockholm
Familj: Flickvännen Sara Bolay, dottern Stella, 2 år
Blev proffs: 2010
Representerar: Lydinge Golf Resort
Världsranking: 261
Meriter (i urval): En seger på DP World Tour (2018), tre andraplatser och fem tredjeplatser
Favoritbana: Ullna GC och Valderrama, Spanien
Intressen: Musik och sport, både fotboll och ishockey. ”Tyvärr är mitt Djurgården inte i elitserien längre så nu följer jag hockeyallsvenskan slaviskt. Jag älskar att gå på deras matcher.”