Medelhavets pärla!

Mallorca är en favorit för många turister, inte minst golfspelare som gärna njuter av de många fina golfbanorna på ön. Med det i åtanke var det svårt att tacka nej till en snabb avstickare till Medelhavets pärla och spel i Challengetourfinalens Pro-Am.

Efter att ha spelat de flesta banorna på ön är det inget snack om att Alcanada är en av de bästa banorna här, och när en inbjudan dök upp, som dessutom inkluderade spel i Challengetourfinalens Pro-Am, var det bara att packa väskan, sätta sig på planet från Köpenhamn och låta sig transporteras tvärs över ön till ostkusten.

Mallorca är en liten ö och vägnätet är utmärkt så det tar inte lång tid innan vi kommer till Zafiro Palace i Alcudia, där vi checkade in för natten. Det här är en pampig anläggning med bra läge bara en kort bilfärd från just Alcanada. Innan middagen blev det lite jobb i det stora och bekväma rummet i stället för ett dopp i poolen – det var ändå lite molnigt och regnet hängde i luften. Det stora gymmet kunde varit ett alternativ, men man ska inte förta sig.

Den största fördelen här är den gastronomiska upplevelse som erbjuds. Hotellets restauranger erbjuda flera olika kök, bland annat asiatiska, italienska och medelhavsinspirerade El Olivo där vi bjöds på ett överflöd av smaker ackompanjerat av riktigt bra viner. För mig som chokladfantast var den magnifika desserten pricken över i, men i hård konkurrens med den långa raden rätter vi fått serverade under kvällen.

Pro-Am med självaste Jocke Lagergren
Nästa morgon var det dags för den stora händelsen: Alcanada Golf Club och Challenge Tour-finalens Pro-Am i sällskap med Joakim Lagergren som haft en liten svacka och fått kliva ned från huvudtouren. Att få uppleva denna exklusiva tävling, där banans natur och kupering utgör en naturlig utmaning, var verkligen minnesvärt. Alcanada, designad av Robert Trent Jones Jr, är en bana som visuellt är en fest för ögat, med vyer över Medelhavet och Sierra de Lavanta-bergen som bakgrund, och den lilla viken med sitt glittrande vatten där en enorm segelbåt i sakta mak glider ut mot öppet vatten.

Layouten på banan, som öppnade 2003, är modern och inbjudande, med gott om plats för den som vill chansa lite, men ändå med så många strategiska utmaningar att banan passar utmärkt för alla kategorier av spelare. Det går utmärkt att gå banan, men en golfbil känns helrätt i några av de värsta mördarbackarna.

Den första delen av banan spelas bort från havet och har en lummig park- och skogskänsla men det är först när man står på sjuans tee och blickar ut över det enormt långa par 5-hålet som banan tar fart ordentligt. Även tretton – ett annat par 5-hål där man står högt och slår ut mot en fairway långt, långt där nere – är en riktig pärla.

Man bör vara god vän med sin driver här – det är långt även från gul tee och även om några av de långa hålen spelas väldigt mycket nedför är det sällan eller aldrig som man känner att man kan stjäla något slag – möjligen med undantag för det drivbara femtonde hålet. En ljuspunkt är att jag slog upp bollen nära på sexan. Tyvärr kom så klart nån och slog in bollen närmare efteråt.

Spelet som jag och mina amatörkamrater presterar är inte värst imponerande den här dagen, men vi slår alla en del fina slag och njuter i stora drag av den fantastiskt presenterade banan. Greenerna är utan tvekan den största behållningen – det är urskönt att se hur bollen tycks sväva fram mot hålet utan minsta vibration eller antydan till att vilja vika av linjen innan den tar i bakkanten och faller i hålet.

Svenskbekant anläggning
Efter en intensiv dag på Alcanada, och uteblivet pris i Pro-Am-tävlingen, får vi packa ihop och sätta oss på bussen till nästa hotell, charmiga Pula Golf Resort, knappt en timme bort. Det här är en resort som är känd för sin rofyllda atmosfär och den vackra naturen. Det är inte lika stort och pampigt som Zafiro Palace, utan tvärtom en liten pärla med historiska byggnader, bland annat det gamla 1500-tals herrgårdshuset där sängen är en trappa upp i det salsliknande rummet.

Någon tid finns inte för att njuta av hotellets spa eller pool, vilket är lika bra eftersom en renovering pågår. Vi får nöja oss med en dusch på rummet innan det är dags att sätta sig till bord i den modernt designade restaurangen i klubbhuset och njuta av en avsmakningsmeny i den högre skolan. Det har varit en lång dag och för att inte snurra till det för mycket blir det bara ett glas vin, men det går inte att tacka nej till en liten Palo de Mallorca, en traditionell mallorkinsk örtlikör. Sägs hjälpa mot feber och malaria, och vi slipper båda åkommorna så den tycks fungera bra.

Pula Golf har en layout signerad legendariske spanjoren José María Olazábal, och är en bana med en unik och utmanande golfupplevelse. Här gäller det att både vara strategisk och noggrann när man navigerar sig runt de många vattendragen på de emellanåt ganska kuperade hålen.

Anläggningen har varit värd för Europatouren flera gånger och två gånger har en svensk tagit emot pokalen, 2006 när Niclas Fasth vann och 2010 när Peter Hanson tog hem segern. För egen del blir det ingen seger idag heller, tvärtom är den största behållningen av det usla spel som presteras att bagen i alla fall blir lättare när jag ska släpa hem den till Sverige.

Grattis Jocke!
Nåväl, efter en snabb lunch och taxi tillbaka till flygplatsen är det bara att inse att golftalangen inte ens är i närheten av de högklassiga upplevelser som Mallorca bjudit på de här dagarna. Joakim Lagergren tog i alla fall steget tillbaka upp till DP World Tour när krutröken skingrats i Challengetourfinalen, så har man något att glädja sig åt.