På fjärde hålet kom nyheten om Palmemordet
Veckans krönikör är Bo Elding, amatörgolfare, pensionär och tidigare ambassadråd. Under 80-talet arbetade han på Unicef i New Delhi i Indien och var då medlem i New Delhi Golf Club, en exotisk och exklusiv golfklubb med påfåglar på banan och full service.
”Palme har mördats”
Här bjuder Bo Elding på ett oförglömligt minne när det begavs sig. Ett golfrelaterat minne har han från New Delhi i Indien 1986:
”Jag var på golfbanan i Delhi, när statssekreteraren kom med nyheten om Palmemordet!”
President Rajiv Ghandis statssekreterare
Indiens utrikesdepartement brukade utmana de internationella organisationerna (Världsbanken, FN etc) på en golfmatch varje år. Av någon anledning kom jag med i det senare.
På fjärde hålet kom banchefen åkande på sin vespa och samtalade med en av mina motspelare, president Rajiv Ghandis statssekreterare. Denne kom fram till mig då han fått reda på att jag var svensk och beklagade djupt att statsminister Palme hade mördats. Sedan undrade han vem som skulle efterträda Palme och jag förklarade att det borde bli Ingvar Carlsson, då han ju var vice statsminister.
Statssekreteraren hoppade därefter upp bakpå vespan och försvann. Vi beslutade trots allt att fortsätta spelet och på nionde hålet kom statssekreteraren tillbaks, talade om att han nu skickat regeringens kondoleanser till Sverige och greppade åter klubban. Palme var känd och omtyckt i Indien där han tillbringat en tid i sin ungdom.
En upplevelse att golfa där
I mitt jobb hade jag ofta anledning att flyga mellan New Delhi och Udaipur i södra Rajasthan, mestadels nattetid. Färden gick över ett ökenliknande landskap och var becksvart. Men nu fanns plötsligt eldar överallt hela vägen. Folk visade sin uppskattning, en märklig känsla. Annars var det en upplevelse att golfa där.
På banan strövade påfåglar fritt och man fick se till att inte träffa dem. Någon slags glada passade ibland på att plocka upp ens boll – i tro att den var ätbar – förmodligen, och släppte den sedan besviket . Bollen skall ju spelas där den ligger så det gällde att se till att gladan flög åt rätt håll. De indiska spelarna tog gärna kontakt för en runda och var oftast mycket emabla och trevliga.
Men man fick se upp då många gärna ville spela om pengar. Det började med att de efterfrågade ens handicap varpå de dubblade sitt eget. En gång förlorade jag mot en som vid efterkontroll på kansliet visade sig ha tre i stället för uppgivna tjugo.
Man fick heller inte gå från nionde hålet direkt till tian utan att stanna och inta en gurksandwich. Det hände att vi utlänningar gjorde så för att passera några rejäla proppar, men det noterades. Vi var välkomna gäster men banan var deras, därom rådde ingen tvekan. Man fick också akta sig för att gå för nära bollen före. Om så kunde det hända att ens boll trampades ner i gräset eller slogs tillbaka! Det kunde vara mycket folk i bollarna. Somliga använde sig av två forcaddies, en caddie och en som bar stolen spelaren skulle sitta på mellan slagen.
Av Bo Elding
