Golfbanor utomlandsGolfpärlor

Très bien, Côte d’Azur!

Franska Rivieran lockar alltid, men kanske lite extra mycket nu när världen så sakteliga återhämtar sig och vi kan börja resa igen. God mat, goda viner och fina golfbanor i härlig sol – och så lite parfymturistande på det!

Med vaccineringen snart avklarad börja det ljusna för den som vill åka iväg på en golfresa. Golfbladet fick en försmak på hur det kan bli efter pandemin under några dagar på den franska Rivieran, den vackra kuststräckan i Provence som sträcker sig från italienska gränsen i öster till Toulon i väster.

Snart landning på flygplatsen i Nice och några dagar på franska Rivieran väntar.

När Norwegian erbjöd sig att bjuda på flygbiljetten var tanken att det kanske skulle vara i princip tomt på planet. Det var sannerligen ingen trängsel på flygplatsen i alla fall. Men när flygvärdinnan annonserar ”Boarding completed” i högtalarna är det i princip fullt. Förvisso har vi alla fått uppvisa PCR-tester och vi använder ansiktsmasker, men det är ändå en lite märklig känsla att vara så nära vilt främmande människor efter att i så många månader hållit avstånd.

Rivierans äldsta golfbana

Väl på plats i Nice är det bara att kvittera ut hyrbilen och fara iväg till den lilla byn La Napoule med sitt vackra slott och den imponerande marinan. Här finns också Rivierans äldsta golfbana, Cannes-Mandelieu Old Course. Banan är ursprungligen från 1891 och en riktigt behaglig upplevelse med hundraåriga träd som kantar många fairways och en Harry Colt-layout som inbjuder till chansningar, men kan bita ifrån rejält här och där.

Cannes-Mandelieu Old Course – Rivierans äldsta bana.

En av de mest charmiga detaljerna här är den lilla pontonfärjan som man tar över floden Siagne för att spela hål 3 till 12, som ligger alldeles innanför stranden, innan man tar samma färja tillbaka igen för att spela de sista hålen tillbaka in mot det vackra gamla klubbhuset i brittisk stil där maten är det enda som överglänser den fina banan.

Vi avböjer förslaget på sniglar i vitlök och väljer i stället den franska(?) specialiteten tomahawk följt av en superb chokladtårta och avslutar med ett glas svalkande champagne på terrassen medan vi får höra om de förändringsarbeten som gjort banan ännu bättre, bland annat nya greenområden på 12, 13 och 18.

En bra bana har blivit ännu bättre. Här det nya greenområdet på hål 12.

Efter rundan tar vi oss till det charmiga boutique-hotellet Ermitage de l’Oasis, bara ett par hundra meter från golfbanan. Hela hotellet är charmigt, med stora och fina rum där flera har utsikt över både hav och golfbanan. Extra charmigt är att vintillverkaren Domaine de Barbossi, som äger såväl hotellet som en annan golfbana i närheten, har låtit tillverka handsprit med en diskret, men mycket tilltalande parfymdoft. Ett klart lyft från vanlig handsprit!

Hotellets lilla pool är lite för svalkande i den lite kyliga kvällen och i stället blir det en promenad längs stranden och ett nedslag på en charmig irländsk pub där en iskall Guinnes blir den perfekta nattfösaren efter en ganska lång dag.

Vidare mot Grasse

När solen går upp och frukosten intagits far vi vidare till Grasse, som kallats världens parfymhuvudstad och ligger långt upp över havet. Här har parfym tillverkats sedan 1700-talet och ingredienserna kommer bland annat från mimosa, jasmin, rosor och apelsinblommor som alla får en säregen doft eftersom de växer på bergssidorna i Grasse.

Golfbladets reporter blandar ihop sin egen parfym – Golfer´s Delight.

Som extra krydda för det här franska äventyret får vi besöka parfymhuset Galimard och prova på att blanda egen parfym. Sagt och gjort, av med ansiktsmasken och så börja sniffa på en uppsjö olika dofter som blandas i olika mängder till ”Golfer’s Delight” – min egen parfym som faktiskt inte blev så tokig.

Vi tar oss sedan till Hôtel du Clos, ett country hotel med bara 12 rum, men med massor av Provence-charm som är en utmärkt bas för att spela banorna i området. I den stekande eftermiddagssolen passar det perfekt med ett dopp i poolen och en stund på en solstol.

Till kvällen far vi de vindlande småvägarna upp längs berget till restaurang Lougolin. Väl framme bjuds förutom en utsökt måltid även på en magnifik utsikt över landskapet och havet i fjärran. Rimligt prissatt mat i gourmetklassen gör att det är lätt att rekommendera ett besök här.

Naturskön bana med akvedukt från romartiden

Runt Grasse finns ett 20-tal golfbanor och vi inleder med att besöka Opio Valbonne, en mycket behaglig upplevelse trots att det här uppe är betydligt mer kuperat än nere vid havet. Layouten är varierad med några öppna hål och några tajtare hål med kraftiga doglegs och närkontakt med spelare på andra hål.  

Opio Valbonne är en charmig bana med en tydligt brittisk karaktär.

Banan är från 1966 och har en tydlig brittisk karaktär där den är utlagd över 220 hektar skog och slottspark. Donald Harradine har ritat en samling riktigt vackra och trevliga golfhål där det emellanåt är lite smalt och några vattenhinder väntar på att svälja vilseflugna golfbollar. Sista nio öppnar upp sig lite mer och här kan lite längd vara en fördel.

De hundraåriga korkekarna och andra vackra träden är sköna att vila ögonen på, liksom den romerska akvedukten som påminner om områdets historia. Efter en lätt lunch på terrassen får vi en snabb visning av visning av det fyrstjärniga hotellet Château de la Bégude som är vackert inrett i en gammal 1700-talsborg intill klubbhuset.

Avslutningshålet på Opio Valbonne med den romerska akvedukten.

Kvällens måltid intas på Bistro du Clos, ett klassiskt franskt bistro inte långt från vårt hotell. Maten är enkel, men mycket god och servicen förstklassig. Extra charmigt blir det när en äldre fransk dam visar sig fylla år och hela restaurangen, även vi, står upp och sjunger för full hals.

Saint Donat, kuperad och lurig

Golf & Country Club De Saint Donat har en bana ritad av Robert Trent Jones Jr som öppnade för spel 1993. Här handlar det om hög klass, emellanåt kraftigt kuperad terräng och mycket varierade utmaningar. La Mourachonne är en liten ström som är i spel på sex av hålen och på vägen från tian till elvans tee skymtas till och med ett litet sagoslott.

Saint Donat är en läcker bana ritad av Robert Trent Jones Jr.

Inledningen är en liten mjukstart med ett relativt kort par 4, men därefter stiger svårighetsgraden och redan på trean kommer ett av banans svåraste hål, ett par 3-hål som spelas svagt uppför där La Mourachonne sväljer oförsiktigt slagna bollar. På vägen in mot klubbhuset öppnar det upp sig en del och här kan man våga ta i lite mer.

På inrundan finns Saint Donats mest kuperade hål, med bland annat nåbara par 5-hål nedför som blandas med stentuffa par 4-hål uppför. Mot slutet handlar det mycket om vatten, hål 16 med sin halvögreen, floden som korsar hål 17 två gånger och så hål 18 med sin stora damm på högersidan. Vi hinner inte prova niohålsbanan, men svalkar oss i det luftkonditionerade klubbhuset en stund innan vi far hem för att snygga till oss inför aftonen.

Från restaurangen i Saint Donats klubbhus har man utsikt över flera av hålen på banan.

I Cabris, några kilometer från Grasse, högt uppe på berget avslutar vi dagen på L’Auberge du Vieux Chateu. Det här är en restaurang med fem hotellrum inhyst i ett gammalt 1600-talsslott. Menyn är fransk haute cuisine och den delikata måltiden överglänses endast av den makalösa panoramautsikten över Rivieran. En liten promenad genom den charmiga byns trånga gränder är det perfekta sättet att smälta maten och reflektera över en riktigt skön dag.

Bred och öppen avslutning

Resan närmar sig sitt slut, men innan vi ska kliva på flygplanet hinner vi med en sista runda. Vi har flera gånger passerat La Grande Bastide på väg till och från andra banor och nu ska vi äntligen få spela den. Det är en modern layout, öppnad 1992, ritad av Cabell Robinson som gjort många banor både i Frankrike och i Spanien.

La Grande Bastide är en rejäl och bra bana med väl inbunkrade greener.

Breda fairways och väl inbunkrade greener med riktigt bra rull gör det här till en behaglig runda mer än en tuff utmaning, men på sista nio finns mer vatten i spel och det kan kosta mer att vara lite sned från tee. För den som lyfter blicken från golfbanan finns vacker utsikt mot Grasse, Opio och Châteauneuf de Grasse på bergssidorna ovanför banan.

Rivieran levererar fina golfbanor, värme och god mat och dryck.

När vi sitter på klubbhusterrassen och läskar strupen efter rundan kan vi bara konstatera att Frankrike är en utmärkt golfdestination, med Grasse och Rivieran som kanske den bästa delen för den som vill ha värme, fina banor och god mat ackompanjerad av fina viner.

Länkar:

Cannes-Mandelieu Old Course

www.golfoldcourse.com

Ermitage de l’Oasis

https://www.domainedebarbossi.fr/hotel-ermitage-de-loasis

Parfymhuset Galimard

www.galimard.com

Grasse parfymhistoriska museum

www.museesdegrasse.com

Opio Valbonne

www.golfopiovalbonne.com

Saint Donat

www.golfsaintdonat.com

Grande Bastide

www.opengolfclub.com/en/play/france/provence-french-riviera/golf-de-la-grande-bastide/

Golf på Côte d’Azur

www.cotedazur-golfs.com

Turistinformation

www.cotedazurfrance.fr

Norwegian

https://norwegian.com/

Text: Michael Broström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Verifierad av MonsterInsights