Vilket medlemskap är bäst?

Det är en av flera frågor som jag har funderat kring efter det senaste året. Jag är övertygad om att frågeställningen är av allt större betydelse för golfens i Sverige utveckling i framtiden.

Sverige har, till skillnad från framför allt USA och Storbritannien, aldrig haft en kultur kring kommunalt ägda och förvaltade banor där det handlar om att betala & spela utan restriktioner i form av medlemskap i en klubb. Det har bara funnits ett par kommunalt ägda banor men dessa (Sollentuna och Landskrona) har med tiden omvandlats till ideella föreningar.

Varför vara medlem i en klubb oavsett om det är på distans eller i närområdet? Finns det förmåner som berör den enskilde individen som är avgörande för möjligheten att utöva golfspel efter eget godtycke?

Ett kompisgäng från olika klubbar som spelar tillsammans nån gång i veckan på olika banor har ju inte direkt något att vinna på ett medlemskap på en hemmaklubb om tillgången på starttider är tillfredsställande ändå. Likadant med spelaren som längtar efter att spela många olika banor genom kortare eller längre resor. Deras motsats är olika gäng av medlemmar inom klubben som träffas, har egna tävlingar varje vecka och endast sporadiskt deltar i klubbens egna tävlingsprogram. Här är medlemskapet nyckeln till gemenskapen.

Statistik som inbjuder till eftertanke

Det finns en 9-hålsbana med nästan 40 spelare med plushandicap och över 1 700 spelare med singelhandicap. Ekholmsnäs Golf på Lidingö har 23 000 medlemmar och banan har 6 par 3-hål med maxlängd 145 meter och 3 par 4-hål med 245 meter som längsta hål. Denna ansamling av elitspelare är knappast medlemmar i klubben för att spela just den banan. Konklusionen måste vara att medlemskapet i klubben (och banan) knappast är det som attraherar klubbens elitspelare utan snarare den låga årsavgiften. Jag har full respekt för alla personliga val av medlemskap. Som motsats är klubbgemenskap och mina golfkompisgäng mycket viktiga för mitt välbefinnande.

Hur var läget före 2020?

Ända sedan tidigt 2000-tal har golfen tappat registrerade medlemmar. När 2020 års statistik redovisas skriver SGF så här på sin websida:

”Rekordmånga hittade till eller återvände till golfen under 2020. Av de drygt 505 000 golfarna är 19 % spelare som inte var medlemmar året innan. Av dessa är 31 664 helt nya och 62 461 är återvändare. 2019 var antalet nya golfare 54 771”, (dock gav detta endast +140 i nettoökning 2019!)

Vinnare och förlorare 2020

Mitt i den starka uppgången i antalet spelade ronder, medlemskap och gästspel finns det både vinnare och förlorare. Vinnare är alla de anläggningar som har haft lediga speltider och plats för flera medlemmar.

En medlemsbaserad klubb med spelrätter har kunnat fylla upp sin kassa med att såväl sälja spelrätter inklusive medlemskap av olika kategorier som greenfeespel. Några 100 extra medlemmar har resulterat i stora extra intäkter. 

I kategorin vinnare och förlorare är de största förlorarna de resorter som bygger sin verksamhet på golf, spa, mat, övernattning och samvaro för enskilda spelare, familjer, par och gäng. Många av dessa anläggningar har plats för många nya medlemmar men att dessa är en minoritet och svarar endast för en mindre del av inkomsterna. Samtidigt blöder anläggningarna ekonomiskt på grund av beslutade restriktioner som tvingar ett stort antal i målgrupperna att avstå från att besöka anläggningarna. 

En annan kategori som har förlorat på utvecklingen är klubbar som har nått sina medlemstak. För dessa klubbar har 2020 inneburit en starkt ökad spelfrekvens alla dar i veckan med ett allt högre slitage som medfört ökade underhållskostnader. De flesta klubbarnas greenfeeintäkter blev mindre i början av 2020 för att senare öka och (i alla fall på min hemmaklubb) sluta klart över budget.

Mer möjligheter – mer spel

Av spelarmätningar att döma är den korta analysen att det framför allt var ”dagtidssysslolösa” personer som tidigare har spelat golf och av olika skäl slutat med aktiv golf och i stället på dagtid ägnat sig åt annat som nu passar på att fylla sin tid med golf. Det faktum att antalet helt nya spelare hade minskat med cirka 23 000 mellan 2019 och 2020 manar till eftertanke.

Slutresultatet har blivit att det spelades miljontals fler ronder 2020 jämfört med 2019 och sannolikt ökar spelet ännu mer under 2021 (om nu inte myndigheterna beslutar om golfrelaterade restriktioner förstås).

Jag kan se på min hemmaklubb i Skåne att under hösten och vintern har det varit betydligt fler som spelat vintergolf än förr om åren vilket medfört köbildning på banan.

Att vänta på första tee för att spela vintergolf är inte vad vi rutinerade vintergolfare vill behöva stå ut med. Vintergolf ska alltid gå under tre timmar för 18 hål – inte minst för att hålla värmen. Jag kan inte heller förstå varför så många väljer att ha sina stora bagar och elvagnar ute när det stora nöjet är att bära bagen med färre klubbor och alltid ta kortaste vägen runt banan.

Säsongen 2021, vaccineringen till trots, tror jag dessvärre blir alldeles för lik 2020 när det gäller restriktioner. Detta kommer sannolikt att öka trycket på våra anläggningar ännu mer. Det ska dessutom bli spännande att se om en helt ny bana projekteras och börjar byggas. Jag tror i så fall att det blir en befintlig klubb som expanderar sin anläggning.

Den som lever får se! 

Text: Johan Lindeberg