MADELENE SAGSTRÖM

2016-09-03

Text: Johan Dahlqvist

Madelene Sagström, professionell golfspelare på Symetra Tour i USA, befinner sig nu i Rochester, New York, på ett hotell och ska snart gå och äta frukost. Men först ska hon tala med Golfbladet.
Den här veckan är det tävlingen Danielle Downey Credit Union Classic i Rochester och idag ska Madelene Sagström spela Pro-Am på Brook-Lea Country Club. Pro-Am är något som inte alla proffsgolfare längtar efter att spela.
- Ibland kan en rond ta lite lång tid, men annars gillar jag att spela Pro-Am. Det är viktigt att ställa upp och vara med och säga tack till sponsorerna. De är också jättekul att träffa en massa positiva människor.
Madelene Sagström är en av talangerna i det "svenska golfundret" och den senaste exporten till damernas USA-tour, LPGA. I år spelar hon på undertouren, Symetra Tour, och har redan vunnit två tävlingar i år, Self Regional Healthcare Foundation Classic och Chico's Patty Berg Memorial.
Proffsdrömmen i USA har blivit verklighet och säsongen har än så länge varit en succé. Hon har redan säkrat en plats på LPGA-touren nästa säsong genom att vara topp tio bland dem som har spelat in mest pengar.

Madelenes Sagströms golfkarriär tog fart när hon var 13 år. Då bestämde hon sig för att satsa på golf på riktigt och några år senare började hon på Golfgymnasiet i Perstorp/Klippan. Därefter fick hon möjlighet att studera och spela golf på LSU (Lousiana State University i Baton Rouge, USA).
Men på Golfgymnasiet höll allt på att gå fel. Hon hade extremt höga krav på sig själv och inget dög.
- Jag var bäst i Sverige på golf i min åldersgrupp, men ändå tyckte jag inte att jag räckte till. Det spelade ingen roll hur bra jag spelade, eller hur mycket jag tränade, berättar Madelene.
I hennes blogg kan man läsa: "Det kom en dag då jag inte hade några vänner kvar – vem vill vara vän med någon som alltid klagar och som aldrig är nöjd? Jag drog mig undan mer och mer, letade hela tiden efter saker som jag kunde kontrollera. Maten blev min bästa vän och min värsta fiende. Jag kunde kontrollera maten jag åt och hur jag såg ut. Det var i alla fall vad jag trodde. Jag började gå ner i vikt och intalade mig att jag skulle må bättre – men icke. Till sist insåg jag att allting höll på krascha. Jag bad om hjälp och började ta mig ur den onda cirkeln. Jag är evigt tacksam för det stöd jag fick av min tränare Hans Larsson och Camilla Bryngelsson under den tuffa tiden på gymnasiet. Dessutom har de fortsatt att stötta mig, precis som mina föräldrar och andra människor runt omkring mig."


Hur fick du ditt golfintresse?
- Mamma och pappa tog med mig ut på banan. Vi bodde nära golfbanan i Enköping och när mina föräldrar tränade följde brorsan och jag med. Sedan gick det av bara farten. Jag tyckte det var väldigt kul med golf och jag älskade att träna så jag tillbringade så mycket tid jag kunde på golfklubben. Jag älskar fortfarande att träna så mycket som möjligt!

Var du något underbarn?
- Nej, jag var verkligen inget underbarn, snarare tvärtom egentligen. Jag slet mest på driving rangen och fick inget gratis. Men eftersom jag tyckte det var så underbart roligt med golf var det glädjen som fick fram talangen.

Teknik eller känsla?
- Jag är en väldigt teknisk spelare. Även om jag arbetar med att kunna slå slag, konstiga slag från svåra situationer och då lita på känslan. Jag slår bollen långt, runt 260 meter med drivern, och nu i år har jag fått puttningen att stämma. Då har jag två viktiga delar för att lyckas som golfspelare. Ingen del i mitt spel är egentligen dåligt, men det är utslag och puttning jag är bäst på.

Kan du peka på något speciellt du gjort för att bli så bra?
- Ja, det kan jag faktiskt. Jag gör många birdies och då blir scorerna låg. Årets lägsta score är 64 (-8) slag på IOA Championship i Kalifornien. Även om det blir en bogey då och då kör jag bara vidare eftersom jag vet att det kommer en birdie snart. När det har gått som bäst har jag bara gått ut på banan och kört utan rädsla. Sedan jag började arbeta med min mentor, Robert Karlsson, i december förra året är jag inte längre rädd för att misslyckas. Vad är det som kan hända? Det är ju bara golf!

Vilken roll har Robert Karlsson haft i din mentala bit?
- Robert betyder oerhört mycket för mig. Vi har träffats fyra-fem gånger sedan december men vi har daglig SMS-kontakt. Han arbetar med mig som människa. Jag har försökt att hitta mig själv med hjälp och råd av honom och nu börjar alla bitar falla på plats. Nu kan jag sortera bort oviktiga saker och koncentrera mig rätt. Som golfproffs spelar du väldigt många golfrundor, och alla rundor går inte bra, så är det bara. Du kanske slår fem eller sex slag som du vet och känner är riktigt bra, resten kanske var okey eller dåliga slag. Det gäller att njuta i alla fall och mentalt ta vara på de bra slagen. Jag kommer aldrig bli färdig men jag har kommit en bra bit på vägen. Det är någonting som jag jobbar med dagligen och som jag alltid kommer att få jobba med. Det viktigaste för mig är nu att må bra och att jag utvecklas som människa. Att lära mig att tycka om mig själv och vara nöjd med det jag gör. Mår jag bra ger jag mig en ännu bättre chans att prestera.

Vad är det för skillnad med att vara på touren och vara amatör?
- Om du jämför med college är tourlivet mycket mer individuellt. Nu får jag ta hand om allt själv, boka flyg, hotell, resor, tja allt.

Snart har du väl vunnit så mycket pengar att du kan anställa en assistent?
- Ja, ha, ha, det skulle vara perfekt!

Har du någon top-lista på golfbanor?
- Nej, jag tänker inte på golf på det viset. Jag försöker se det bästa som finns i alla banor, från Old Course i St Andrews till Enköping, och jag har aldrig rankat banor jag spelat.

Vad gör du när du inte spelar golf?
- Jag läser mycket böcker, även om jag inte hittar det där riktiga lugnet på fritiden alla dagar. Det blir ju mycket golf även på den så kallade fritiden. Jag försöker i alla fall ägna mig åt lugna och stillsamma aktiviteter, som att läsa och pussla, jag gillar att pussla.

Vad spelar du för klubb- och bollmärke?
- Jag har fortfarande support av landslaget, Swedish Golf Team, så jag spelar Callaway klubbor och Titleist bollar.

Vet du hur mycket pengar du spelat in?
- Nej, det vet jag inte men jag vet att jag i år har spelat in lite över 114 000 dollar på Symetra Tour.

Känslor med LPGA nästa år?
- Det är mycket känslor och tankar. Efter US Open, där jag blev 46:a, har det känts lite mer naturligt att gå över till damernas USA-tour, LPGA, nästa år. Verkligheten kom liksom närmare. Det har ju alltid varit en dröm för mig att spela på LPGA, nu känns det närmare och närmare. Det ska bli oerhört spännande och intressant. Det var också kul att spela US Open och kul att kunna jämföra mig med andra. Det var tuffare än på den tour jag spelar nu. Banan var tuffare satt och du blev mer straffad om du missade. Flaggan stod svårare, ruffarna var högre och fairway var smalare och greenerna var snabbare. Motståndet var också bättre.

Är du redo för LPGA?
- Jag är redo! Att vara redo är för mig när varenda cell i kroppen jobbar i samma riktning. Allting runt omkring försvinner - det finns bara jag och mitt mål. Även om det bara varar en sekund är just den sekunden det viktigaste i livet där och då. Det är de här stunderna jag älskar och det som motiverar mig.

Det är ingen vild gissning att tro att Madelene Sagström, som tog sitt gröna kort 2001, har både spelet och de mentala förutsättningarna att lyckas bra på LPGA-touren!

Madelene Sagström kort sagt
Född:. Den 13 november 1992 i Uppsala.
Längd: 176 cm.
Familj: Mamma Lena, pappa Per och lillebror Jesper.
Bor: Baton Rouge, Lousiana, USA.
Intressen: Läsa, pussla och resa.
Representerar: Enköpings Golfklubb.
Golfmeriter: Fem lag EM för Sverige, vinst i Österrike 2011. Två lag VM för Sverige, 2012 i Turkiet och 2014 i Japan. 12 segrar som amatör med Franska Öppna 2011 som främsta merit. Två segrar som proffs på Symetra Tour i USA 2016.
Proffs: Sommaren 2015.
Prispengar: Ca 1 120 000 kronor.

Fredrik Richter
richter@golfbladet.se
Kategorier
Golfbanor
Taggar
madelene sagstrom
lpga
symetra tour