Även proffsen slår dåliga slag

Alla golfare har någon gång slagit det perfekta slaget. Men både före och efter den minnesvärda träffen, då bollen gick dit man ville är en runda ofta en följd av misstag, oträning, väderpåverkan, otur och fel utrustning. Eller hur? Och det drabbar inte bara amatörer. Här är en exposé över misstag bland mer berömda golfare än du och jag.

Jean Van de Velde

Fransmannen ledde The Open 1999 på Carnoustie med tre slag inför det sista hålet och skulle bara paradera in mot klubbhuset. I stället för att spela säkert på ett av golfens tuffaste avslutningshål, tog han drivern, slog sedan bollen ner i bäcken, tog av sig skorna och det såg ett tag ut som att han skulle slå bollen därifrån. En dropp, en pitch, ett bunkerslag och en putt senare var trippelbogeyn ett faktum. Hade han i stället spelat säkert från början hade fått lyfta The Claret Jug. ”Vad gör han, vad gör han?” ropade Göran Zachrisson i TV, med närmast förtvivlan i rösten. Van de Velde vann inte.

Hale Irwin

Hale Irwin, tre gånger US-Open champion har ett svårslaget rekord. Under Sea Pines Heritage 1973 på Hilton Head i South Carolina slog han ut en boll i publiken. Han och spelpartnern Clyde Mangum letade i flera minuter, men ingen boll. Till slut kom en rodnande dam fram och berättade att bollen träffat vid halsen, fallit ner i urringningen och nu satt fast i behån … Normalt ska en spelare själv ta ut bollen ur hindret, men i detta fall tilläts damen göra det själv.

Sam Snead

Sam Snead ledde Cleveland Open ett år och spelade sista hålet. Inspelet blev långt och seglade över green, bort mot omklädningsrummen. Snead tänkte att: ”som sämst studsar bollen i väggen och kommer tillbaka till green”. Men precis som bollen nådde huset, öppnades en dörr och bollen flög rakt in. Snead hittade den inne på herrtoaletten. Han fick ta två pliktslag och förlorade tävlingen.

Gary Player

Inför sista hålet i en tävling i Huddersfield, berättade någon för Gary Player att allt han behövde göra var ett par-4 på sista för vinst. Player tog sin driver och slog en dundrande hook som slog ner precis vid en mur i banans kant. Player tog ut sin putter och slog till så hårt han kunde, för att bollen skulle studsa ut igen. I stället gick den rakt upp i pannan på Player som svimmade av. Två pliktslag och förlorad tävling.

Ben Crenshaw

Amerikanen kom till 14:e hålet på Harbour Town 1983. Hålet, ett kort par-3 med en liten green med vatten framför, hade han alltid spelat förtröstansfullt. Den här gången var vinden emot, så han skaftade ner på en järn-fyra och slog till. Första bollen i vattnet. Den andra likaså. Och den tredje. Och den fjärde. Crenshaw bytte nu klubba och tog en järn-3. Och slog över hela greenen. Från djup ruff chippade han till två meter och sänkte putten. För elva i på korthålet.
– Men sen tog jag mig samman och gjorde tre bogeys på sista tre, summerade Crenshaw.

Tommy Armour

Tommy Armour var en vinstmaskin så tidig som på 1920-talet. Men när han spelade Shawnee Open 1927 slog han tio drives out-of-bounds, innan den elfte landade på fairway. Han noterades för 23 slag på hålet, ett par-4.

Arnold Palmer

Arnold Palmer som aldrig backade för en utmaning, slog fyra drives out-of-bounds på nionde hålet i Los Angeles Open 1961. Två gick över bangränsen till vänster och två till höger. Femte driven stannade på banan. Han fick en tolva på hålet. När någon frågade hur han kunnat göra en tolva, svarade Palmer:
– Det var för att jag missade putten för elva i!

Sebastian Miguel

Värre ändå: Spanske pron Sebastian Miguel på Estoril under Portuguese Open. Det 13:e hålet ser ut som ett timglas och påverkas starkt av sidvind. Det spelas utför. Miguel slog boll efter boll out-of-bounds. Han fick till och med slut på egna bollar och tvingades låna av sin spelpartner. Till slut använde han den absolut sista bollen, en gul rangeboll! Miguel slog 22 bollar i rad out-of-bounds. Några år senare kom han dock tillbaka till Estoril och vann tävlingen.

Foto: Allsport, Getty Images