Från tidernas sämsta president till golfens nya ansikte

Harding Park namngavs av tidernas värsta president. Hundra år senare stod banan värd för PGA-mästerskapen och golfen fick en ny superstjärna.
– En dag vill jag nämnas bland spelets främsta, säger 23-årige Collin Morikawa.

Dålig president?

Historikerna såg honom som den värste amerikanske presidenten någonsin. Men det var Warren G. Harding som gav namnet åt Harding Park. Republikanen från Ohio hade nästan utan någon budget över huvudtaget fått 60 procent av rösterna och tagit plats i Vita huset.

Han hade gjort det med en politik som efter första världskriget främst handlade om skattereduceringar och rasism – ett läge inte helt olikt det som nästan 100 år senare rådde när PGA-mästerskapen skulle avgöras på San Francisco-banan.

Det bästa för golf i Amerika

1923 reste Harding landet runt i hopp om att efterföljande år bli omvald. Valet sammanföll med golfens stigande popularitet i USA, något som inte minst märktes av i San Francisco och på de havsnära sanddynerna runt Lake Merced. Den legendariske arkitekten Alister MacKenzie kallade området ”det bästa för golf i Amerika” och privata golfklubbar som San Francisco Golf Club, California Golf Club of San Francisco och Lake Merced Golf Club ploppade upp med bara ett par hundra meters avstånd.

Tanken var att golftokige presidenten skulle besöka nybyggda Lake Merced Links i stadens sydvästra hörn. Men några dagar tidigare åt han en dålig krabba, och det var efter att han klagat över magsmärtor som han och hustrun inkvarterades i presidentsviten på prestigefulla Palace Hotel. Warren G. Harding kom aldrig att lämna sviten.

Mördad av hustrun?

Presidenten ska ha varit på bättringsvägen och döden kommit plötsligt när en tjänare hörde hustrun Florence skrik. Den 3:e augusti 1923 löd San Francisco Chronicles förstasida kort och gott: “HARDING DEAD”.

Först angavs dödsorsaken apoplexi, men ryktena viskar både om dålig vård och att hustrun ska ha förgiftat sin make som revansch för dennes utomäktenskapliga affärer. Presidenten hade nämligen minst ett barn med en okänd kvinna, något som inte oväntat gjort hustrun vansinnig. Hur som helst bytte man namn på nybygget Lake Merced Links till Harding Park. Presidenten skulle ju hedras.

Banans rykte skulle åldras bättre än presidentens. Den stod tidigt värd för de amerikanska amatörmästerskapen och stadsmästerskapet i San Francisco. Banan skulle också bli ett frekvent stopp för PGA-touren. Ken Venturi, Gary Player, Billy Casper, Gene Littler och Chi-Chi Rodriguez skulle alla lyfta bucklor här.

Men banan har alltid varit kommunal och minskad budget ledde under slutet av 1900-talet till förfall. När US Open 1998 avgjordes på grannbanan The Olympic Club användes Harding Park som parkeringsplats.

Men den pinsamheten skulle också bli räddningen. Den tidigare presidenten för det amerikanska golfförbundet, advokaten Sandy Tatum, gjorde allt i sin makt för att få till en förändring och 2003 öppnade en renoverad och ombyggd version av Harding Park, som San Franciscos medborgare än i dag kan spela för futtiga 64 dollar.

Trots att banan än i dag är kommunal har den sedan dess på nytt stått värd för stora tävlingar, bland annat WGC-tävlingen American Express Championship som vanns av ingen mindre än Tiger Woods och Presidents Cup. De flesta hade glömt President Harding och när PGA-mästerskapen anno 2020 skulle avgöras i San Franciscos dimmor klingade namnet Harding Park bättre än någonsin tidigare.

100 år senare – ny dramatik

Vid ett skede, ganska tidigt in i söndagens finalvarv, var hela sex spelare i delad ledning. 13 var inom två slag. En av dem: Brooks Koepka.

Ett år efter President Hardings död hade Walter Hagen inlett en fyra titlar lång segersvit. Men sedan PGA-mästerskapen 1958 gick från att avgöras via slagspel istället för matchspel, hade ingen lyckats vinna tre i rad. Brooks Koepka är en majorspecialist i den utsträckningen att han vunnit fler majors än vanliga tävlingar, och nu hade han försatt sig i ett utomordentligt läge för lyckas. Men det var inte Koepkas dag.

Dustin Johnson världsetta

För några år sedan var Dustin Johnson världsetta under 64 veckor i sträck och dominerade spelet, men hade inför PGA-mästerskapen fortfarande bara en majortitel. Vid tre tillfällen tidigare hade han varit i ledningen inför finalrundan – man aldrig med det utgångsläget hållit hela vägen i mål. Det skulle inte heller ske denna gång.

Den 8:e augusti 2019 missade Scottie Scheffler kvalgränsen i Portland Open på Korn Ferry-touren, en nivå under PGA. Den 8:e augusti 2020 delade 24-åringen ledningen i sin första majortävling och gick i ledarboll. Men inte heller hans dröm skulle gå i uppfyllelse. Bryson DeChambeau var Bryson DeChambeau – en historia i sig – och och delade också han ledningen. Honom snackar vi mer om vid ett annat tillfälle.

Tider förändras. Golfen består. Årets första major – kraftigt försenad i detta Coronapandemins år – var ett tydligt bevis. Under drygt två årtionden levererade Tiger Woods oförglömliga och förtrollande ögonblick, alltid hade han ett ess i rockärmen. Han inspirerade kommande generationer och nu går det att argumentera för att världseliten aldrig presterat på högre nivå.

En ny generation tar över

När Collin Morikawa lyfte Wannamaker-trofén och skakade den så hårt att locket trillade av gjorde han det efter att efter att ha smekt upp en drive på 16:e green och sänkt putten för eagle.

23-åringen hade levererat nådastöten på den typ av spektakulära manér som de senaste åren krävts för att nå hela vägen. Han avgjorde på ett sätt som vi för tio år sedan bara trodde Tiger Woods kunde avgöra på. På ett sätt var det beviset på att framtiden är här och redo att ta över.

Tittarsiffrorna mättes trots konkurrens med flera amerikanska sportevenemang till PGA-mästerskapens bästa på fem år och tittarna fick förutom Morikawa se 21-årige Matthew Wolff dela fjärdeplatsen med 24-årige Scottie Scheffler. Kan de inspirera som Tiger en gång inspirerat dem?
– Tiger är i en liga för sig själv. Men att mitt namn jämförs med hans är ett tecken på att jag gör något rätt.

Morikawa avslutade i fjol sina studier på UC Berkeley och berättade efter segern att han under de fyra studieåren spelat Harding Park åtminstone ett dussin gånger.
– Ärligt talat var den inte min favorit då. Jag spelade aldrig särskilt bra här.

Men kanske hjälpte erfarenheterna honom att vinna sin första major. Han hade gärna hört publikens vrål efter utslaget på det 16:e hålet.
– Då önskade jag verkligen att de var där.

Frågan är när Morikawa får vinna inför publik. Han leder en generation som förtjänar sina hejarop.

Av Martin Hardenberger
Foto Getty Images