Golfen blev Joakims räddning
Trots att han knappt är högre än sin golfbag kan Joakim Björkman daska i väg bollen 240 meter. Men vägen mot världseliten har inte varit enkel. Faktum är att golfen räddade honom ur en djup depression.
– Jag är beredd att säga att golfen är det viktigaste i mitt liv, än i dag är golfbanan min hemmaplan, säger han.
Redo för golfsäsongen 2020
Vi träffas på Halmstad Golfarena där 29-årige Joakim Björkman befinner sig för att göra sig redo för golfsäsongen 2020. Klockan har precis passerat 12 och han har mött upp med de andra i handigolflandslaget. Kycklinggryta står på lunchmenyn och det ser gott ut. Men trots att han bara befinner ett par meter från maten vet Joakim ännu inte om detta. Han når nämligen inte upp till den bänk där maten serveras.
”Det är därför du gått ner så mycket i vikt”, ropar en landslagskompis till Joakim som skrattar och skickar en än vassare replik tillbaka innan han får hjälp av en servitris att ta upp mat.
Blev golfare av en slump
Joakim Björkman föddes den 6:e juli 1990 med akondroplasi, en uttalad korthet. I dag är han en av världens bästa handigolfare och kan banka i väg golfbollen hela 240 meter. Men resan till världstoppen har varit både lång och brokig.
Redan i tidig ålder fattade Joakim tycke för spel med klubba och boll, till en början var det främst innebandy det handlade om, men som elvaåring introducerade slumpen honom för spelet golf.
– Jag satt hemma och tittade på Scandinavian Masters som då gick på en av de ”vanliga kanalerna”. Det var samma år som Tiger Woods vann British Open.
En detalj som inte andra sporter har
En speciell detalj fascinerade.
– Det var hur bollen fick backspin, hur den gick från ett blad, landade någon annanstans och sedan vände tillbaka. Det är en detalj till som inte andra sporter har. Det fastnade jag för.
Den efterföljande sommaren bläddrade Joakim i lokaltidningen. Annonsen för en golfskola dök upp. Mamma och pappa hade inget val.
– Jag räckte upp handen där hemma i köket och sa ”det här ska jag göra”.
På bara några veckor sänkte han sig till handicap 15.
Kollapsade hemma på köksgolvet
Men det skulle bara dröja några år innan den tuffaste tiden av Joakims liv skulle komma, tonåren stod runt hörnet. De första skolåren hade gått fint och det var egentligen först under gymnasietiden som verkligheten kom ikapp.
– Andras blickar och mina tankar bara kom och kom. Jag gick i skolan och skulle prestera både i skolbänken och bland vännerna. För mig var det en tid med extremt mycket press. När man bara tar in, och inte pratar utan bara håller inne under vad som kändes som säkert tio års tid, så tar det till slut tvärstopp.
När andra gymnasieåret sedan skulle börja kom aldrig Joakim till skolan.
– Den dagen satt jag vid köksbordet med mamma. Jag kommer ihåg att jag skulle hämta något när allt bara svartnade. Jag försökte gå, men benen bara vek sig.
Joakim föll ihop på golvet och började skaka i hela kroppen. Själv har han inget minne av vad som hände.
– Mamma körde in mig till psykakuten och jag var där över natten. När jag vaknade upp kände jag inte ens igen henne. Jag funderade över vad jag gjorde, vem jag var och vart jag var någonstans. Jag kunde knappt prata. Allt som hade hållit på under tio års tid sköljde över mig på en kväll. Det var det värsta som hänt mig någonsin.
Så räddade golfen Joakim
Men kollapsen blev också en vändning. Även om Joakim till och med fick lära sig att gå igen beskriver han det hela som att han blev pånyttfödd och fick en nystart på livet.
– Där och då fick jag ett annat tankesätt och ett annat perspektiv.
Joakim berättar hur han i dag ser möten med andra människor utifrån ett nytt, tredje, perspektiv. Det hjälper honom att hantera blickar och kommentarer.
Tar närmsta vägen till mjölken
– Förr gick jag alltid längs väggen snarare än att ta närmsta vägen. Nu ser jag mig själv och personer jag möter utifrån. Då förstår jag vad det är andra ser, och jag ser hur jag själv agerar. Det ger mig en trygghet. Nu spelar det inte längre någon roll vem det är som tittar eller skrattar. Jag tar närmsta vägen till mjölken och går genom mittengången.
Allt som allt var Joakim borta från skolan ett helt år.
– Om inte det hade hänt så är jag inte säker på om jag hade suttit här i dag. Jag är glad att det hände, att det fick in mig på en annan tankebana som är att utmana mig själv och göra något som ingen annan tror att jag skulle kunna göra.
Det är inte fel att påstå att golfen räddade Joakim, men det är också så att de upplevelser Joakim haft vid sidan av banan är en del av den framgångsrika golfare han är i dag.
– Det är golfen som motiverar mig här i livet. Att spränga de gränser som går att spränga och göra saker som andra inte tror jag kan. Det är min drivkraft.
Joakim har vunnit fyra Italian Open i rad. Han har också slutat både fyra och femma i US Open och är flerfaldig SM-mästare. Men när jag frågar honom om hans lyckligaste ögonblick är det inget av dessa ögonblick han nämner.
Vill utmana de ”vanliga”
Som barn intervjuades Joakim av Lilla Sportspegelns reporter Jonas Karlsson och fick frågan om vad han ville bli. Han svarade att han ville bli bäst i världen.
– Då var min tanke på att slå de utan funktionshinder. Då tänkte jag att jag kunde gå ganska långt inom golfen, och det är ett minne som jag kan spela upp lite när som.
Än i dag drömmer Joakim dock om att på allvar tävla mot Henrik Stenson och de andra grabbarna på Europatouren.
I år är planen att handigolfarna får fyra tävlingar tillsammans med den ”vanliga” Europatouren. 2021 är tanken sex tävlingar vilket skulle innebära startskottet för en världstour. Blir detta verklighet och man spelar om prispengar blir Joakim officiellt proffsgolfare.
– Det hade definitivt varit en dröm som går i uppfyllelse, avslutar han.
Av Martin Hardenberger
Foto Martin Hardenberger
