Golfens riktiga hjältar
Scottie Scheffler, Xander Schauffele och Hideki Matsuyama. Tillsammans har de under 2024 spelat in ungefär lika mycket pengar som en genomsnittlig svensk löntagare skulle tjäna på etttusensjuhundratolv år.
Det gör dem förstås till stjärnor i ekonomiskt hänseende. Golfspelet är väl helt ok också, det kan man inte snacka bort.
Men är de sportens hjältar?
Jag tycker inte det. För mig är hjältarna alla vi andra. Alla vi som trots bristande förmåga dag efter dag ger oss ut i förhoppningen om att vi just denna dag ska fyllas av Jack Nicklaus ande och spela bra golf. Alla vi som handlar i klubbshopparna, som glömmer att ta med dricka och mackor hemifrån och köper mat och dryck på banan istället. Alla vi som lite missnöjt ser att en obekant bokat in sig i vår boll för att fyra timmar senare säga “vi ses” till en ny kompis.
För mig är hjältarna alla ni som jobbar på golfklubbarna. Alla som lagar mat, klipper gräs, kokar korv och säljer peggar. Utan er skulle vi inte kunna vara ute och göra det vi tycker är så roligt.
En hjälte, i mina ögon, är också en som gör någonting svårt och märkvärdigt trots förutsättningarna. Om Scottie Scheffler gör en albatross på en lång par femma så är det imponerande och kanske något kommentatorn på TV pratar om i flera minuter.
Om jag skulle göra en albatross så vore det rimligt att resa en staty av mig på tee, döpa om hålet till Fredrik och kanske även göra datumet det skedde till en nationell helgdag. Detta eftersom det skulle ha varit en prestation som skulle ha varit extremt osannolik, i nivå med att november plötsligt skulle bli min favoritmånad.
November. Novem-burr. Inte alls min favoritmånad. Den kommer inte ens in på topp elva på listan över de bästa månaderna. Knappt ens på topp tolv.
November.
Månaden då golfklubborna flyttar in i förrådet. Månaden då dagsljuset precis räcker till för att man ska hinna se hur fult det är ute. För oss som tycker om utomhusaktiviteter är det en helt bortkastad månad. Det går inte att spela golf, men det går heller inte att åka skidor.
Vinterdäcken ska tillbaka på bilen.
Vinterdäck.
När jag tänker på det så utgör golfklubbor och vinterdäck ytterpunkterna på min njutningsskala. I ena ändan står golfklubborna, i gott sällskap av utegrillen och ett par kalla pilsner. I andra ändan av den långa skalan ses en trave vinterdäck, snöslask och ett par blöta skor.
Tyvärr är det lika poänglöst att gnälla på årstiden som det är meningslöst att klaga på vädret eller att ondgöra sig över slagna golfslag.
Det vi alla får ägna oss åt under den påtvingade pausen från golfandet är att lägga tid och energi på att faktiskt göra det där vi lovat oss själva under året.
Vi kan börja använda puttingmattan. Vi kan leta på nätet efter bra styrke- och rörlighetsövningar som gör oss starkare och smidigare och därmed gynnar vårt golfspel. Vi kan läsa och förstå böcker om mental träning. Vi kan plocka ut gamla mackor, scorekort och godispapper ur bagen. Om vi också rengör våra klubbor och borstar golfskorna så har vårgolfen för första gången någonsin goda förutsättningar att gå riktigt bra.
Eller så gör vi som vanligt.
Text: Fredrik Sandberg
