9 saker man retar sig mest på i golf

Spelar man golf tillräckligt ofta så dyker de snart upp. Sakerna som driver en till vansinne både på och utanför banan. Störningsmomenten som förvandlar ens glädje och förväntan på första tee till ren och skär irritation. Det skulle krävas spaltmeter att avhandla dem alla – här är våra värsta irritationskällor!

• Brist på etikett och regelkännedom. En golfare ska naturligtvis vara insatt i regler och känna till vett och etikett. Det hör liksom till spelets idé. Att till exempel snacka i mobiltelefonen på banan eller kasta klubbor omkring sig är klara etikettsbrott. Och något så grundläggande som att veta hur man droppar vid ett vattenhinder borde vara en självklarhet. För alla.

• Snigelgolf. Långsamt spel är utan tvekan golfens värsta gissel. Självklart ska vi inte rusa runt banan, alla har rätt att spela i sin takt, men rondtider som tangerar fem timmars gör inte någon glad. Och det förbättrar definitivt inte scoren. Vad gör du själv för att snabba på speltempot? Förslagsvis: Var redo att slå när det är din tur. Ställ bagen på rätt sida. Ta riktmärke på bollen så att du slipper leta i onödan. Raska på stegen mellan slagen. Fyll i scorekortet först på nästa tee. Titta i backspegeln. Släpp igenom.

• Sönderskjutna greener. Att spela bollen som den ligger, är en av golfens grundregler. Hur lätt är det när puttlinjen är full av gamla skotthål? Men trots att det borde vara lika betydelsefullt och självklart att laga sina nedslagsmärken på green som att sätta bollen i kopp. Ändå är vi så dåliga på det, trots att det i praktikten är kapitalförstöring av banan och rentav osportsligt mot de spelare som kommer efter. En greenlagare kostar en hundring. En rätt billig investering för en fin golfbana och en lägre puttscore, eller hur?

• Hobbyinstruktören. ”Vet du vad du gjorde för fel? Du tittade upp för tidigt och slog inte igenom ordentligt.” Du vet själv att det var ett uruselt slag. Det behöver inte någon annan tala om för dig. Men instruktörswannabeen tar varje tillfälle att frikostigt strössla med råd till andra. Detta trots att den egna svingen kan jämställas med en väderkvarn i förfall – hobbyinstruktören har noll självinsikt. Oskriven regel nummer 1: ge aldrig oombedda råd. Oskriven regel nummer 2: ge aldrig någonsin oombedda råd till en golfare som är bättre än du själv.

• Den ”skotträdde” medspelaren. Han tar sin stans, fixerar ögonen på bollen, flyttar foten en centimeter till vänster, tittar upp, fokuserar på målet, tittar ner, wagglar klubbhuvudet, tittar upp igen, tittar ner igen, wagglar lite till, ska precis till att starta svingen men ångrar sig och bryter upp, tar en ny provsving, tar en provsving till, stansar igen och gör om hela proceduren… För guds skull kom till skott! De flesta golfare har en rutin, det är inte det. Men för den ”skotträdde” tar den över slaget. Som om tio minuters slagrutin skulle spela någon roll när trettio sekunder sannolikt genererar precis samma resultat: ett uselt slag.

• Skogsbesök. I dubbel bemärkelse. Både sådana då man med stor finess hookar bollen utanför den klippta delen av banan, där den gärna landar bakom en träddunge som förhindrar vidare avancemang. Men också dylika för uträttande av vissa behov, då taggiga kvistar och ilskna mygg attackerar ens bakdel. En inte alltför ovanlig situation för damer som ofta tvingas huka bakom busken i brist på fräscha bekvämlighetsinrättningar.

• Oavbrutet pladder. Klassiska störningsmoment är oväsen och distraherande ljud av alla slag. Inte minst från folk som högljutt och oavbrutet snackar under hela ronden: på tee, på fairway, på green. Håll mun och slå till den där jäkla bollen i stället! Det är väl tveksamt att de ens fattar vinken om man väntar med att slå tills de är tysta. En mer effektfull åtgärd kanske är att fråga: ”Är det okej om jag spelar medan du snackar?”

• Skrävlaren. Din nya hybridklubba kostade 900 spänn, hans 2 900. När du lyckats med en eagle har han gjort en albatross. I somras sänkte du din handicap med fyra steg, han med åtta. Allting som du gör kan han göra bättre – ända tills du driver ut honom med fyrtio meter medelst en begagnad träklubba daterad 1985. Då tystnar skrävlaren.

• Oskälig greenfee. Vi betalar gärna 700 spänn i greenfee om banan är extraordinär och i utomordentligt skick. Banor i toppklass kostar. Men att betala full greenfee för en bana som knappt är spelbar och som borde varit MUA-markerad helt och hållet? Nej tack. Om banans kondition inte är av den kvalitet man kan förvänta sig, då ska man tveklöst erbjudas reducerad greenfee. Raka och ärliga besked från klubben om banans tillstånd när man bokar – och greenfee därefter, tack!

Text: Jenny Olsson
Foto Getty Images, Pressbilder