Legends Tour – Mästarnas andra akt
De har redan vunnit allt. Titlarna, pengarna, respekten. Ändå fortsätter de. På Legends Tour möts Europas och världens största golfprofiler för en ny chans att tävla, glänsa – och vinna igen. När säsongen når sitt crescendo på Mauritius med avslutningen MCB Tour Championship i december varje år blir det extra tydligt: i golfen falnar inte lågan med åren. Golfbladet åkte dit för att ta reda på varför.
Vem är din golfidol?
Fråga en yngre golfare och du får namn som Rory McIlroy, Scottie Scheffler eller Ludvig Åberg. Fråga någon med fler år i ryggen och svaret blir något annat: Ian Woosnam, Colin Montgomerie, Paul McGinley, eller kanske en av våra svenska pionjärer.
Det är just dessa namn Legends Tour samlar. En tour där allt är bekant, men samtidigt nytt. Där svingen är något stelare, återhämtningen långsammare, men blicken, beslutsamheten och vinnarskallen densamma som när dessa proffs skrev golfhistoria för första gången.
Vilket kan ha varit över tre decennier sedan, för det krävs att du fyllt 50 för att ta en plats på seniortouren.
Joakim Haeggman, Sveriges första Ryder Cup-spelare, gör nu sitt åttonde år på Legends Tour.
– Det är jättekul att fortfarande tävla på den här nivån. Det går okej och det är fantastiskt roligt att hålla på. Under vinterträningen så har jag jobbat på att bli lite starkare och bättre till i år, fast det blir allt svårare. I fjol märkte jag för första gången att bollen går kortare än vad den gjort tidigare och det kostar på. Man vill kunna slå slagen som man kunde slå för tio år sedan, men man får spela med det man har helt enkelt, säger han.
Det finns en särskild intensitet i att tävla vidare när man inte måste. När man inte jagar rankingpoäng, tourkort eller säsongsbonusar, utan något mer fundamentalt: glädjen att fortfarande kunna leverera.
För Joakim Haeggman är Legends Tour en chans att fortsätta göra det han kan bäst – tävla – men i en miljö där gemenskapen och spelglädjen får större plats än pressen. Det var den utmaningen som lockade honom tillbaka till in i hetluften. Haeggman stortrivdes visserligen med sitt jobb i grönytebranschen, men när samtalet kom från seniortouren kunde han inte säga nej till möjligheten.
– Vi har jätteroligt här, mycket bättre än på Europatouren back in the days. Det är vänligare. Det är lugnare. Det är mindre stress. Även kamratskapet är så mycket bättre. Inombords blir vi såklart lika irriterade och arga på varandra som vi brukar när vi väl peggar upp, då är det ingen skillnad. Att få mäta sig mot de andra killarna och försöka vinna gör det värt att komma till tävlingar som här på Mauritius. Det är ju det här jag gjort i hela mitt liv. Det är det här jag kan. Det är det här jag vill. Det här är jag – och det är roligt att tävla!
I dag har Joakim Haeggman lagt två titlar på Legends Tour till sina tidigare tre Europatoursegrar. Men det gäller att hänga i. Standarden höjs hela tiden när nya spelare fyller på, spelare som både har stora meriter och Ryder Cup-poäng i bagaget.
– Man får ju inte själv bli en gnutta sämre om man ska hänga med överhuvudtaget. Det visste jag visserligen när jag började, men nu har det börjat märkas rejält att nivån ökar, konstaterar han.
Säsongsfinal i paradiset
Om Legends Tour är scenen, så är Mauritius och MCB Tour Championship dess grand final. Mauritius har etablerat sig som en av tourens viktigaste platser. Här knyts varje säsong ihop, efter en tour som startar i Europa och gör stopp i allt från Karibien till Sydafrika och Kambodja. Cirka 60 spelare står på startlinjen varje turnering – betydligt färre än på DP World Tour – som avgörs över tre dagar, utan cut.
Säsongsfinalen har i över ett decennium spelats på Constance Belle Mare Plage, en resort på Mauritius östkust som blivit lika stor del av tourens identitet som spelarna själva. För många är detta årets höjdpunkt. Det är lätt att förstå varför. Med två högklassiga golfbanor är Belle Mare Plage mer än en lyxresort. Det är en plats där tropisk hetta möter havsbris och avslappnat lugn varvas med fullt tävlingsfokus.
Mästerskapsbanan Legends Course är en par-72-bana ritad av Hugh Baiocchi. Den ligger i ett tidigare jaktreservat och slingrar sig genom tät grönska, höjdskillnader och vattenhinder som är i spel på i stort sett varje hål. I synnerhet det ikoniska 17:e hålet – ett par 3 över en glittrande lagun – är lika delar skönhet och skräck (i alla fall för amatörer).
Ur svensk synvinkel var finalveckan på Mauritius välbesökt; ett kvitto på att blågult står starkt även efter 50-strecket. Sju svenskar fanns på startlinjen, däribland den tidigare vinnaren Jarmo Sandelin (2019).
Sandelin imponerar fortfarande med sin fysiska styrka och kompromisslösa spelstil.
– Det fina med golfen är att det finns ingen åldersgräns. Mauritius är ett fantastiskt paradis att komma till, och om man sedan kan spela bra blir det en extra krydda. Det är ju på touren jag levt större delen av mitt liv och det är kul att få träffa kompisarna. Men standarden höjs varje år och själv blir man inte yngre. Men jag har fått vara frisk och skadefri. Om ingenting oförutsett händer tror jag kan spela tills jag är 70 bast.
Den stora utmaningen är att behålla rörligheten, konstaterar han. Tappar han den får han inte tillräcklig rotation i svingen.
– Så länge man kan hålla i gång kroppen är det bara att köra. Än så länge har jag inte tappat något i längd. Jag är fortfarande bra rörlighet och är väldigt stark och har faktiskt lyckats förbättra både utslag och andraslaget mot green genom att jobba med några tekniska detaljer. Samtidigt är jag 58 nu. Det kan gå fort så man måste vara ödmjuk.
Efter en stark inledning tappade Joakim Sandelin dessvärre rytmen och avslutade längre ned i resultatlistan. En som däremot klättrade uppåt var Mikael Lundberg, som stod för den starkaste svenska insatsen i MCB Tour Championship. Efter tre stabila ronder (69, 68, 68 slutade han elva (–11) och säkrade samtidigt en sjätteplats i Order of Merit.
– Jag älskar fortfarande att tävla. Det går inte ur kroppen, Skillnaden mot förr är att jag hittat en bättre balans i tillvaron, en av-och-på-knapp. Förr var tävlingsinstinkten påslagen hela tiden. Nu kan jag koppla av på ett annat sätt mellan ronderna. Det gör allt roligare. Och det är kul att spela mot de gamla killarna som man såg upp till när man var yngre. Även om vi är konkurrenter och fortfarande vill slå varandra på banan så är vi också kompisar.
Numera bosatt i Barcelona befinner sig helsingborgaren mitt i sin andra karriär. Med tre tidigare segrar på DP World Tour är ambitionen intakt även på Legends Tour.
– Att vinna tävlingar! I år får jag spela våra tre majors plus en Champions-tävling i USA. Kan jag vinna någon av dem så vore det en dröm. Men nya femtioåringar kommer in på touren varje år och höjer nivån. Det gäller att inte själv bli en promille sämre, då halkar man snabbt bakåt, säger Mikael Lundberg.
”Ung” och lovande igen
Finalen på Mauritius visade tydligt hur Legends Tour kontinuerligt föryngras när spelare som Jamie Donaldson och Stephen Gallacher kliver in med rutin, majorerfarenhet och hunger. Det gör touren snabbare, tuffare och mer sevärd än någonsin.
Ett talande exempel är Johan Edfors. Han fyllde 50 i oktober och gjorde efterlängad entré på Legends Tour, där han redan etablerat sig som en av de mest spännande att följa.
– Det är väl sista gången man får vara ung och lovande! säger Johan Edfors med ett leende.
Det är uppenbart att Edfors njuter av återkomsten till tourcirkusen där han senast tävlade för runt 20 år sedan.
– Jag har saknat tävlingsgolfen och har förberett mig så gott jag kunnat. Det är stor skillnad på träning och riktig tävling och det är jättekul att vara i gång att spela, säger den trefaldige DP World Tour-vinnaren.
Med stabilt spel på Belle Mare Plages Legends tog han sig till –10 och en delad 14:e plats.
– Det var faktiskt svårare mentalt än jag hade trott. Jag trodde att jag skulle vara lite mer avslappnad ute på banan och förhoppningsvis kan jag bli det framöver. Jag hade nog inte räknat med att vara lika hård mot mig själv, att jag skulle kunna spela friare. Men ibland har jag fortfarande lite för höga förväntningar och då kan det knyta sig spelmässigt.
Samtidigt är den spelglade Edfors tydlig med anledningen till varför han har kommit tillbaka:
– Att få tävla igen men också hänga med gamla kompisar är en stor del av glädjen med att vara ute igen.
Att Legends Tour inte är någon nostalgishow eller uppvisningsturné är uppenbart. Ronder under 65 är vanliga och avgörandena ofta knivskarpa.
Peter Baker kom till Belle Mare Plage som titelförsvarare och jagade ett historiskt hattrick efter segrar 2023 och 2024. Efter en stark vecka slutade han fyra på –15, medan årets titel gick till australiensaren Greg Owen efter en dramatisk birdie på 18:e hålet.
– Jag tycker det är fantastiskt att fortfarande kunna spela på den här nivån. Det är tävlandet som alltid har drivit mig, att sätta sig själv i position för att vinna. Det är den känslan man jagar – och det är den som gör att man fortsätter. Jag vet att det inte kommer att pågå för evigt, så att vid 58 års ålder fortfarande vara konkurrenskraftig känns som en enorm bonus. Det gäller att ta vara på det och njuta så länge det går, säger Peter Baker.
Baker, som många minns efter segern i Scandinavian Masters på Forsgården 1993, är inne på sitt nionde år på Legends Tour. Precis som övriga, beskriver han touren som någonting större. Atmosfären är förvisso högst konkurrensinriktad men ändå familjär.
– Vi har känt varandra i 30 år och det är mycket skratt och gliringar. Samtidigt vill alla vinna. Det blir som en kringresande familj – men med fullt tävlingsfokus! Mitt eget spel är fortfarande helt okej. Målsättningen framåt är enkel: att fortsätta vara konkurrenskraftig och ge mig själv chansen att vinna turneringar. Jag försöker jobba på mitt spel, även om återhämtningen är tuffare nu än förr och kroppen ibland säger ifrån. Men så länge jag kan vara med och tävla några år till, och verkligen njuta av det, känns det väldigt meningsfullt, säger den joviale britten.
När kroppen sätter ramarna
En av spelarna Peter Baker känt allra längst är Joakim Haeggman. De var båda uttagna till Ryder Cup-laget 1993, där Haeggman debuterade som rookie. I dag delar de inte bara erfarenheter, utan också de fysiska utmaningar som följer med ett långt liv på touren. Med grånande tinningar och kroppar som kräver mer omsorg än förr är det påtagligt att Legends Tour ställer andra krav än tidigare kapitel i karriären.
Det behövs mer tid för uppvärmning. Mer återhämtning. Mer eftertanke.
– Alla gnäller och alla har ont lite överallt, säger Joakim Haeggman med ett skratt. Men så är det i de flesta sporter.
För Haeggman, som fyller 58 i år, handlar seniorkarriären om att utmana sig själv på nytt, fast med lite andra verktyg. Han tränar mer återhållsamt än förr men lika målmedvetet.
– Det går inte ligga på den höga träningsdos som vi gjorde tidigare. Det klarar inte kroppen. Det handlar mer om återhämtning, om att hitta rätt balans mellan träning, mat och vila. Det är bara att acceptera det och spela på – och det är fantastiskt att få göra det. Men jag ser någonstans snöret därframme …
Trots den insikten är motivationen stark. I MCB Tour Championship avslutade Haeggman i mitten av resultatlistan, men en rimlig målsättning för 2026 är att vinna en tävling till.
– Jag har vunnit två på Legends Tour och några till hade varit kul. Gärna British Senior Open, sommarens höjdpunkt som jag alltid ser fram emot utöver säsongsavslutningen på Mauritius, säger han.
Finalveckan på Mauritius och Constance Belle Mare Plage är unik i sitt upplägg. Utöver mästerskapet gör pro am-formatet att amatörer kan spela sida vid sida med idoler, sociala event fyller kvällarna och hela resorten andas golf. De senaste åren har banteamet vässat mästerskapsbanan till det yttersta, för att utmana proffsen men samtidigt låta den vara njutbar för gäster.
Alla spelare bor på resorten eller på systerhotellet Le Prince Maurice, vilket gör mötena lika självklara vid poolkanten som på driving rangen. När mörkret faller över Belle Mare Plage och årets sista putt trillat i koppen, har inte bara en vinnare korats.
Legends Tour handlar om någonting betydligt större än pokaler och rankingpoäng. Det handlar om att få fortsätta vara det man alltid varit: golfspelare.
Det handlar om en passion renons på pensionsålder.
Legends Tour
Legends Tour, tidigare European Senior Tour, grundades 1992 och är scenen där tävlingskarriären för herrar inte tar slut vid 50. Här fortsätter före detta världsettor, majorvinnare och Ryder Cup-profiler att tävla, nu med erfarenhet som främsta vapen och spelglädjen som drivkraft. Tävlingarna spelas över tre dagar, vanligtvis utan cut.
Säsongen 2026 kommer precis som tidigare år att ta spelarna över flera kontinenter innan allt traditionsenligt på Mauritius i december med MCB Tour Championship på Constance Belle Mare Plage.
Säsongsfinalen är mer än en tävling; vinnaren av MCB Mauritius Legends koras, Order of Merit (John Jacobs Trophy) och Barry Lane Rookie of the Year delas ut, samt spelrättigheter till nästföljande år säkras.
www.legendstour.com
Mauritius – platsen och golfen
Mauritius har i århundraden varit en kulturell mötesplats mitt i Indiska oceanen, en smältdegel av indiskt, afrikanskt, europeiskt och arabisk inflytande. Engelska är officiellt språk, franska dominerar i det offentliga rummet och befolkningen talar kreol sinsemellan. Resultatet är en unik ö med varm gästfrihet och mångfald som genomsyrar allt från mat till musik.
På öns nordöstra sida ligger Constance Belle Mare Plage, en av landets mest välkända resorter, inbäddad vid en av Mauritius vackraste stränder. Här möts elegans och lugn, men också möjligheter: som gäst har du tillgång till vattensporter, gym, tennis, flera pooler och – framför allt – två golfbanor av mästerskapsklass. För hotellgäster ingår obegränsad golf på både Legends och Links.
Resorten är även ett kulinariskt resmål i sig, med restauranger som spänner från strandnära Indigo – uppskattad för sina fisk-, kött- och sushirätter – till exklusiva Blue Penny Cellar för en renodlad gourmetupplevelse.
Legend Course, öppnad 1994 och ritad av Hugh Baiocchi, är resortens stolthet. Banan har blivit utsedd till Indiska oceanens bästa golfbana (2022) och senare även rankad som den bästa på Mauritius. Den är teknisk, smal och strategiskt krävande med vatten i spel på samtliga hål och snabba, ondulerade greener. Signaturhålet, det korta par 3-hålet nummer 17, spelas över en glittrande inlopp och är lika vackert som det är nervkittlande. Det är också här Legends Tour i princip alltid avgörs.
Links Course, designad av Rodney Wright/Peter Alliss och öppnad 2002, erbjuder ett mer förlåtande alternativ. Fairways är bredare och vattnet mindre dominerande, men banan kräver fortfarande kontroll, särskilt i vinden som ofta sveper in från havet.
Mauritius som helhet är en destination för både golfare och livsnjutare: ett tropiskt landskap med mjuka sandstränder, turkosa vatten, korallrev och grönskande berg. Men för golfvärlden är det första veckan i december som sticker ut. Då förvandlas Constance Belle Mare Plage till centrum för Legends Tour. MCB Tour Championship bjuder på både tävling och fest, pro-am:er där amatörer och hotellgäster spelar tillsammans med tidigare Ryder Cup-kaptener och majorvinnare, kvällsevent och en stämning som är lika delar sport och gemenskap.
Text: Jenny Olsson
