Har vi fått en stimpvärdesjuka i Sverige?
Jag kommer ofta på mig själv med tankar om hur det jag har sysslat mest med under mer än 60 år ska kunna förmedlas till andra människor som ännu inte gjort sin entré i golfspelets underbara värld.
Jag är medveten om att mycket av min energi och mina tankar ofta vänder sig till de som kan påverka hur spelet golf kan göras mer tillgängligt för fler personer. Som medlem av ett sällskap som heter Golffrämjandet har jag också i många år funderat kring varför vi har så få utövare av golf, (cirka fem procent av befolkningen och dessvärre minskande i förhållande till folkmängden). Vi var ett tag över 550 000 spelare därefter har konjunkturer och andra faktorer förändrat bilden ned till dagens 484 000.
Paranta damer
Jag kommer osökt att tänka på en konversation jag hörde för många år sedan mellan två paranta damer i 65-årsåldern. De möttes en regnig dag i receptionen på klubben, iförda regnställ från topp till tå, och jag hörde att den ena sa till den andra: ”Ska vi starta på 1:an eller 10:an?”. Då tänkte jag för mig själv: ”Vilken annan sport kan få två äldre kvinnor att frivilligt gå ut på en lång promenad på över en mil i strilande regnväder i fyra timmar?”
Längtar tillbaka
Det är precis den fascinerande hängivenhet som golfen alltid har haft och som gör att jag redan längtar tillbaka till banan när jag kör hem efter en fullbordad golfdag.
Är högt stimptal något önskvärt?
Nu till stimptalen, som för den oinvigde är ett mått på hur snabbt det rullar på greenerna. På en normal bana på 1980- och 1990-talen var den kanske ett tal på mellan 5,5 och 8,5 där måttet anger hur många fot, cirka 30 centimeter, som bollen rullar (värdet är ett snitt på tre bollars rull i två motsatta riktningar).
Lutningen påverkar
Rullen på greenerna påverkar såväl inspel som puttar och ju snabbare rull desto fler andra faktorer spelar in. Medvind eller motvind kräver helt andra hänsyn, för att inte tala om hur mycket lutningen påverkar siktpunkten vid höga stimptal.
Outhärdligt för oss dödliga
Numera verkar det som om banpersonalen runt om i Sverige har någon slags tävling i vem som har högst stimptal, eftersom de banor som jag har spelat hittills i år alla verkar ligga på en nivå om minst 10. Den nivån motsvarar elitspelarnas tävlingsstandard. I extrema fall kan greener stressas upp till 12, och det är på gränsen till outhärdligt för oss vanliga dödliga, eftersom det inte blir helt ovanligt att putta bollen så den rullar av greenen och ner i en bunker.
Ett av de största problemen med golfen är att det tar förhållandevis lång tid att spela 18 hål, och då speciellt på lediga dagar och dagar med fullbokade startfält (normalt 24 spelare/timme) vilket ger ett max på 240 personer under 10 timmar. Det är numera inte ovanligt med fem timmars speltid för en rond, där mycket tid går åt att få bollen ner i hålet när den väl är på greenen. Om greenerna är snabba ökar såväl frustrationen över alla tre-puttar som tidsåtgången för att spela.
Varför har vi nu så snabba greener?
Min insikt är att de spelare som har högst trovärdighet är klubbens pros och dess skickligaste spelare och att dessa spelar och tävlar på olika banor runt om i Sverige. För den kategorin är det viktigt att få så lika förutsättningar som möjligt oavsett spelplats. Det finns också nya tekniska förutsättningar. Precisa gödnings-och bevattningsscheman kombinerat med den numera standardiserade sidovälten har skapat förutsättningar för att få greenerna betydligt snabbare än tidigare. Vissa klubbar har också investerat i singelklippare som ytterligare ökar möjligheten att få greenerna jämna och snabba. Frågan är dock hur de nya oerfarna spelarna ser på saken. Det är många nybörjare som ska ersätta de gamla som faller ifrån av olika skäl.
Fokus på att arbeta för återväxten
Alla ni som finns ute på anläggningar runt om i Sverige har de facto en uppgift vid sidan av ert eget golfspel. Det är att verka för att det blir återväxt i den klubb eller anläggning som ni har som hemmabana. Som jag tidigare har skrivit om är det viktigaste för varje enskild anläggning att locka fler till världens bästa motions- och tävlingsspel. Ett spel som dessutom har världens bästa handicapsystem för utjämning av spelförmågan. I vilken annan sport kan nybörjaren och veteranen, barnbarnet och far/morföräldern tävla på lika villkor och där nybörjaren kan slå fullblodsproffset?
Låt spelet växa
Utan återväxt dör spelet. I St Andrews är nyckelordet ”Grow the Game!” (Låt spelet växa!). För oss som är äldre handlar det de facto bara att om en fraktur, en infarkt, ett coronautbrott eller att nåt annat oväntat händer så kan det vara slutspelat.
Privilegierad pensionär
Själv tillhör jag en privilegierad skara av 70 + kategorin. Jag mår väldigt bra och har oförskämt bra kondition och inte några anmärkningsvärda krämpor. Jag spelar några 18 håls-ronder i veckan och tränar en del däremellan.
Pokaler i vitrinskåp
Jag har dessutom erövrat ett antal silverpokaler och andra prestationsutmärkelser som förvaras väl synligt samlade i mina vitrinskåp. Jag har också lyckats spela en golfrond under min ålder (då 72) och gjort två holes-in-one. Jag har även förmånen att fortfarande träffa minst ett slag precis i sweetspot så gott som varje gång jag går ut spelar. Väl medveten om att jag är privilegierad önskar jag att alla nya och gamla spelare kan få uppleva de lyckokänslor som golfen har givit mig …
Av Johan Lindeberg