Ett minne för livet

juli 4, 2024 Michael Broström

En utbytessäsong i Sydney gav nya vänner, en rejäl solbränna och en chans att växa både som människa och i rollen som banarbetare.

Under en stekande sol som får till och med en svensk ungdom att skydda sig mot solen både med kläder och solkräm är uppgifterna och utmaningarna desamma som hemma. Men en utbytessäsong som banarbetare i Australien är på många sätt ändå något helt annat än att jobba på bana i Sverige.

Litade på magkänslan

Lätt skoltrött och med en lust att prova något kul hoppade Colin Broström av civilingenjörsutbildningen i Lund, packade en väska och en golfbag, bokade ett flyg och gav sig iväg på den långa resan från Halmstad och Tylösand till Australien och ett jobb på Strathfield Golf Club i en förort till Sydney.

Inför resan hade ett antal olika erbjudanden vägts mot varandra och även om varken lönen eller klubbens prestige var i topp så sade magkänslan under en online-intervju att de unga cheferna på Strathfield skulle ge en skön gruppkänsla på banan. Med en liten uppförhandling av lönen blev beslutet givet och efter ett digitalt ”handslag” blev det dags att börja ta tag i det praktiska. Boka flyg var det enklaste, om än inte billigaste. Betydligt mer utmanande var uppgiften att hitta ett vettigt boende i rimlig prisklass och inte alltför långt från golfklubben.

SGA (Swedish Greenkeepers Association) har ett samarbete med Sydney-baserade Envoy, som har stor erfarenhet av att hjälpa golfklubbar i Australien med personal från olika delar av världen. Det handlar inte bara om banarbetare utan även de flesta andra roller på golfklubbar som behöver förstärkning under säsongen. Envoy kom med tips och råd samt hjälpte till med lite praktiska frågor i början.

Dyrt boende, men gratis wifi

Trots att Colin inte lyckats hitta något boende innan han landade i Australien löste det praktiska sig efter några hotellnätter. Eftersom Colin inte ville bo ihop med andra svenska ungdomar som också säsongade i Australien skrev han i stället på ett långtidskontrakt på ett eget hus. Eller, det var mer en Attefallsliknande byggnad inklämd bakom ett staket på en bakgård med en bilhandel precis på andra sidan.

I efterhand kändes det som ett lite förhastat beslut, men i en storstad som Sydney är alternativen få och priserna höga. Boendet var dock fräscht och kändes snabbt som hemma, och Colin kunde spara några dollar genom att piggybacka på det öppna wifi som Toyotahandlaren erbjöd sina kunder.

Ett universellt broderskap

Jobbet på Strathfield Golf Club var detsamma som hemma i Sverige. Att sköta en golfbana fungerar ungefär likadant överallt och det viktiga för Colin var det universella broderskap som banpersonal har så stor glädje av. Med unga chefer och ett även i övrigt gott gäng var det alltid bra stämning på jobbet trots att skötselbudgeten var lite i underkant. Klubben hade lagt det mesta av den stora summa pengar man fick på att sälja en bit mark på ett enormt överdådigt klubbhus som förvisso fått pris, men utnyttjades dåligt av de företrädesvis sydkoreanska medlemmarna.

De tolv killarna fick trolla lite med knäna och klara sig med en åldrande maskinpark, brist på sand(!) och en mekaniker som bor långt ut i bushen, varifrån han veckopendlar och bara jobbar tre dagar i veckan. När maskinerna gick sönder fick man klara sig så gott det gick.

Med flera säsonger på Halmstad Golfklubb under bältet kunde Colin klara alla uppgifter som fanns på klubben, och han kände själv att han bidrog mycket i sin roll. Med en nyfikenhet och vilja att lära sig tog han också upp många lösa trådar och kom med egna förslag – även om det ibland inte var så lätt att få igenom alla idéer.

Med relativt få golfrundor i kroppen efter en säsong som skibum kände Colin extra glädje över den goa värme och de många sköna rundorna som banpersonalen lirade. Företrädesvis i golfbil och gärna med en eller annan kall öl som svalkade under en avslutande klassisk australiensisk barbecue.

Skön fritid och läskiga djur

En av kollegorna, även han i Australien på ett likadant Working Holiday Visa som Colin, var kanadensaren Will. De blev snabbt bästa kompisar och tillbringade massor av tid tillsammans även utanför jobbet. De reste runt, surfade, campade, upplevde storstadens fart och fläkt i centrala Sydney och partade i turistfällan Bondi Beach. Colin berättar att hans mamma dock var mindre nöjd med kollegornas inflytande när det blev både hockeyfrilla och mustasch. Men ska man bli ”aussie” får man gå all in!

I Sverige finns inte mycket annat än huggorm och getingar att oroa sig för på banorna, men vi vet ju alla att i Australien kan alla djur döda dig. Strathfield Golf Club ligger dock på båda sidor om en motorväg, kantad av bostadsområden, industrier och Sydneys största begravningsplats så här finns knappt några ormar och definitivt inga krokodiler i den lilla och kraftigt förorenade bäcken som rinner genom banan. Spindlar finns det däremot gott om. Redbacks är lite farliga så man får vara försiktig, men den tallriksstora Huntsman Colin hittade i köket var det bara att lyfta ut på baksidan.

Knackig ekonomi och banor i världsklass

Som säsongsarbetare i Australien är upplevelsen kanske viktigast, men lönen är ju ändå inte helt oviktig. Ekonomitjejen på klubben hade slarvat lite med beräkningarna och Colin hade en bra tid fått fel lön så att den dyra hyran gjorde att ekonomin var ganska knackig. När felet upptäcktes och en större klumpsumma landade på kontot och veckolönen blev mer rimlig kändes tillvaron ganska lyxig och det blev faktiskt en nätt summa på banken när nycklarna till jobbet lämnades in och det var dags att ta farväl av de nya ”bröderna”.

Innan det var dags att borda kärran för att åka hem till kalla Sverige igen måste man så klart lira några av Australiens fina banor. Med en driver som levererar bomber utan dess like imponerade Colin på sina medspelare på fantastiska banor från New South Wales till sandbältets pärlor Royal Melbourne och Kingston Heath. Med familjen på plats och lite kontakter via pappa var det också rimligare greenfee på de annars väldigt dyra banorna.

De mindre kända banorna i Australien kostar dock inte alls lika mycket och spel på banor som Wollongong, St Andrews Beach och Port Fairy handlade om priser som mer kändes som hemma i Sverige. Och när det kom på tal att Colin jobbat en säsong på bana i Sydney fick han omedelbart nya vänner som glatt kom med glada tillrop. Flera gånger fick han också erbjudande om att komma och jobba även på deras banor om han ville åka tillbaka.

Going under again

Chansningen på ett halvår på andra sidan halvklotet blev en riktig succé för Colin, som inte bara mognade som människa och stärktes i sin roll som banarbetare. Äventyret i Australien blev ett minne för livet. Och det äventyret är inte slut än, för i skrivande stund filar Colin på att förlänga sitt visum och åka down under igen.