Regelfråga

Jag spelade en runda tillsammans med några kompisar för ett par veckor sedan. För att få ihop logistiken var jag tvungen att ta med mig min skrivarassistent, den nio månader gamla bruna labradoren Klabbe.

Klabbe är förtjust i golfbollar. Vartefter han har blivit större har jag blivit tvungen att plocka undan de bollar som tidigare fanns lite här och var (mest var) i vår trädgård, eftersom hunden nu är så stor att han kan sätta dem i halsen.

Rundan han fick följa med utgjorde hans första besök på en golfbana, och givet hans stora kärlek till golfbollar och ännu större drift att jaga efter saker som flyger så var jag minst sagt skeptisk till hur det skulle gå att ha med honom.

Det visade sig gå nästan utmärkt.

Jag ska strax komma tillbaka till det där ”nästan” men först måste jag återge ett utmärkt skämt som en av kompisarna i bollen hittade på.

När han såg att jag hade med mig hunden frågade han om jag hade fått ledarhund utskriven av min golftränare, som en sista desperat åtgärd att försöka förbättra mitt spel.

Lite elakt och mycket roligt, men egentligen fel i sak. Jag vet inte om golftränare verkligen har befogenhet att ordinera ledarhundar, men det spelar mindre roll. Det som var fel var att mitt behov inte är av en ledarhund, jag behöver en sökhund.

Jag är fullt förmögen att hitta fram till tee, pegga upp bollen, bestämma mig för i vilken ungefärlig riktning jag ska slå bollen och genomföra slaget. Allt detta utan glasögon, vilket för en man på femtiofem vårar väl är värt en bragdguldsnominering?

Det är sedan, efter att klubbhuvudet träffat bollen och den senare har farit i väg i en helt annan riktning än den avsedda, som jag behöver hjälp med att HITTA fanskapet igen.

Klabbe har börjat på en kurs i något som heter ”Nosework” som går ut på att man tränar hunden i att, med nosens hjälp, hitta sådant man vill att den ska hitta. (Om man på fortsättningskursen kan få hunden att INTE hitta det man INTE vill att den ska hitta, exempelvis mat som jag är i färd med att äta eller mina gamla strumpor, så kommer jag att anmäla mig.)

Min tanke med kursen var, och är fortfarande, att Klabbe ska lära sig att hitta kantareller, det tycker jag vore kul. Efter att golfsäsongen har börjat har jag dock utökat det där till att han ska få lära sig att spåra golfbollar också, om det går.

Nu tillbaka till det jag nämnde ovan, att det gick nästan utmärkt att ha med Klabbe på banan.

På en lång parfemma fick jag till en av dagens få bra drivar och bollen susade i väg både långt och rakt. Naturligtvis hade den eländige sadisten som ritat banan tyckt att det var lämpligt att leda en bäck tvärs över fairway precis på det avstånd från gul tee där en normal gubbes boll kan tänkas landa efter ett lyckat slag.

Dock fick faktiskt sadisten tji denna gång, eftersom min boll hade stannat en dryg meter innan bäcken och nu låg i ett utmärkt läge inför nästa slag.

Glad i hågen förberedde jag i tanken mitt kommande slag, som jag planerade skulle bli mycket bra. I handen som sköt golfvagnen hade jag också Klabbes koppel, med honom i andra ändan, fridsamt promenerande. Det fridsamma promenerandet upphörde tvärt när han såg min vackert placerade boll.

Han sett en massa bollar på banan innan detta och struntat högaktningsfullt i dem, men när han såg den här bollen, just den som det faktiskt kunde finnas någon poäng kvar i, blev han enormt upphetsad och for i väg som en pälsklädd missil mot den oskyldiga bollen.

Kopplet spändes, vilket fick mig att välta bagen (jag höll ju koppel och vagn med samma hand, som du minns) vilket i sin tur gjorde att mina klubbor for ut ur bagen som ett plockepinn. Hunden, nu lös, rusade rakt mot bollen, tog den i munnen och gick fram och ställde sig vid bäcken. Där öppnade han munnen och spottade ut bollen, rakt ned i det strömmande vattnet.

Min fråga till er, ni som är duktiga på golfregler, hur räknas det där?

Jag tycker att jag borde ha vunnit hela rundan, eftersom lyckades komplicera ett redan svårt spel ytterligare genom att ta med min hund. Det borde de som uppfann golfen och dess regler uppskatta.

Tanken har aldrig varit att det ska vara lätt.