Så nära och så otroligt bra!

”Det är inte lett att vara est, men det är balt”. Med denna ordvits i tankarna reser vi österut för att ta del av livet, maten, kulturen och inte minst golfen i Estland. Och såklart även för att ta och undersöka om det verkligen är ”balt att vara est”.

Flygresan tar en knapp timme, och min fotograf och jag landar mjukt och fint på Tallins flygplats. Vi behöver inte vänta mer än något minut på våra väskor och golfbagar och mindre än en kvart efter det att vi har landat, har taxin bromsat in vid vårt hotell i centrala Tallinn. Mövenpick Hotel Tallinn ligger helt perfekt med promenadavstånd till många spännande saker som väntar.

Cirka en tredjedel av Estlands 1,3 miljoner invånare bor i Tallinn. Den 20 augusti 1991 blev Tallinn huvudstad i det åter självständiga Estland. Sedan dess har staden förändrats enormt mycket med många nybyggnationer utanför den gamla staden och det sjuder verkligen av liv och rörelse. Vi befinner oss i en av Europas ledande länder i den digitala världen, och här kan man bli virtuell medborgare om man är förtjust i landet, något över 100 000 personer gjort och som därmed fått tillgång till företagsbildning, bankverksamhet samt en rad andra tjänster inom high-tech-service.

En kulinarisk rivstart

Vi får en kulinarisk rivstart på våra dagar i Estland eftersom middagen inmundigas på Restaurang NOA, som ligger i utkanten av staden men har en magnifik utsikt över huvudstade och Tallinbukten.  Ett tips är att beställa ett antal lättare rätter att dela på. Jag, som inte är så förtjust i råbiff, är lite skeptiskt när en tallrik ”Tartaccio” kommer in. Men det visar sig vara bland det godaste jag ätit. Vi förstår varför systerrestaurangen ”NOAs Chefs Hall” har en stjärna i Guide Michelin och även blivit vald till Baltikums bästa restaurang ett antal gånger.

Väl tillbaka i hotellet väljer vi mellan ett simpass i inomhuspoolen eller en nattfösare i den mysiga baren i entréplan. Vad man borde göra och vad man faktiskt gör är som alltid en utmaning och när den trevliga bartendern föreslår en lokal gin och tonic sjunker vi ner i de stora fåtöljerna och rundar av en mycket trevlig första dag i en mycket charmig stad.

Vi svenskar tittar gärna västerut och har kopierat mycket av USA genom åren. Trots att vi länge har styrts av ett parti med ett något stelt förhållande till USA, lär vi vara det mest amerikaneriserade landet i Europa. Estland har också spanat västerut, men inte hela vägen till USA utan Sverige har länge varit landets kompass i en mängd olika frågor. Mode, musik, kultur, arkitektur är ämnen där esterna hämtat inspiration från oss.  

Även frukostbuffén på hotellet kunde ha varit svensk. Det finns till och med Kalles kaviar till äggen. Mätta, belåtna och förväntansfulla drar vi iväg till Niitvälja Golf Club, landets äldsta golfbana som är ett uteslutande estniskt projekt. Med inspiration och assistans från Sverige.

1990 sattes det första spadtaget på Niitvälja Golf Course i marken, och tre år senare invigdes de första nio hålen. Sommaren 1994 var 18-hålsbanan klar för spel. De svenska banarkitekterna Åke Persson och Peter Chamberlain har lagt ut en gedigen bana som har många bra hål, men även några hål där vi undrar hur herrar Persson och Chamberlain egentligen tänkte. Niitvälja inleder i en utpräglad parkmiljö och vattenhindren gör sig påminda ofta. Väldigt ofta.

Spelar du på samma boll efter nio hål, som du inledde rundan med på Niitvälja, har du gjort det riktigt bra. Jag fyller vattenhinderna med mina bollar och efter nian (där för övrigt Persson och Chamberlain måste varit lediga när banan byggdes) fyller jag på både brist på bollar och kolhydrater. Vi tar en paus och njuter av den lokala ölen Saku och kontemplerar en stund.

Kvaliteten höjs

På de sista nio hålen växlar banan upp, och kvaliteten på hålen höjs. Hål 13-15 är riktigt häftiga, en banans ”Amen Corner”,  och spelas runt en stor och vacker damm, där det långa 15:e med sin ö-green är riktigt spektakulärt. Även avslutningshålen är riktigt bra och den 18:e greenen ligger, som sig bör, vackert framför klubbhuset.

Efter rundan får vi oss lunch i klubbhusets restaurang. Återigen är det imponerande god mat som bjuds och tillsammans med ytterligare en Saku känns livet mycket behagligt.

Niitvälja har utöver 18-hålsbanan även en femhålsbana – ”Par 20 Course”, där nybörjare kan få prova på denna kluriga sport. När vi går mot parkeringen passerar vi driving rangen som är profffull av ystra juniorer, som gör olika övningar under uppsyn av flera tränare. Klubben har inte mindre än sex PGA-instruktörer och alla har fullt upp nu när golfen är starkt på frammarch i Estland.

Vi åker tillbaka till Tallinn och även tillbaka i tiden, närmare bestämt till 1100-talet då staden föddes. Tallinn lära betyda ”den danska staden” och här har danskar, men även ryssar, tyskar och såklart svenskar gjort anspråk på staden genom åren. Den gamla delen av Tallinn är väl bevarad och sattes 1997 upp på Unescos världsarvlista.

Det vimlar av häftiga pubar och restauranger i Tallinns gamla del, där den kändaste är Olde Hansa, en medeltidsrestaurang där personalen är klädda i tidsenliga kläder och menyn är fylld av gamla rätter gjorda på historiska recept. Dryckerna likaså.

Vi stannar kvar i den gamla delen av Tallinn för middag. Vi ska återigen få ta del av en kulinarisk höjdare, denna gång på Restaurang 38. I en trevlig miljö bjuds vi på välkomponerade rätter där nytt möter traditionellt. Jag beställer en havsabborre med musselsås som smakar så gott att jag berättar för kökschefen, Joonas Koppel, att han borde få en stjärna i Guide Michelin. Det visar sig att han redan har det.

Estlands Tylösand

Efter en god natt sömn och en stadig frukost, hoppar vi in i vår minibuss och reser söderut genom Estland. Vi ska till landets sommarhuvudstad, som är att betrakta som Estlands Båstad eller Tylösand. Efter två timmars bilkörning kommer vi fram till Pärnu, dit svenskar reste redan på 1930-talet för att njuta av de vackra stränderna. Idag finns det flera skäl att åka till Pärnu. Ett pärlband av mysiga hotell, spa, restauranger och pubar förgyller besöket för turisterna. Här finns även vackra vandringsleder och cykelvägar. Och två fantastiska golfbanor. White Beach Golf, med sin utmanande bana, slingrar sig fram bland en mängd vattenhinder. Vi ska besöka och spela på vad som anses vara en av norra Europas häftigaste banor: Pärnu Bay Golf Links.

När vi närmar oss det pampiga klubbhuset passerar vi några av hålen på banan på höger sida och träningsområdet på vänster och det går att se nästan direkt, att detta är en anläggning utöver det vanliga. Trots att Pärnu-bukten skyddar lite mot vinden, blåser det på ganska bra och precis som det ska vara när man spelar linksbanor. För Pärnu Bay Golf Links är just det, en häftig linksbana längs vattnet.

När banan stod klar 2016, blev den nominerad till världens bästa nya bana och det är en läcker skapelse där det gäller att navigera sig fram mellan alla ”waste areas” och all tallskog som kantar fairways. Det är inte mycket ruff att tala om, knappt någon, utan här är det fairway eller sand som gäller i den kluriga, men roliga resan fram till greenerna på Pärnu Bay.

Efter nio hål har vi inte slagit bort en enda boll. Då kommer klubbchefen Peter Nyberg ut och gör oss sällskap. ”Vänta bara till de sista hålen” säger han med ett leende. Det är verkligen en ynnest att spela Pärnu Bay. Det är busenkelt och helt omöjligt på samma gång. De sista nio hålen tar oss först bort från klubbhuset, rundar en vacker våtmark, innan banan sen vänder ner mot havet där de sista hålen spelas. Vinden blir en starkare faktor och vi kämpar mot banan, mot arkitektens Lassi Pekka Tilander alla utlagda hinder, mot naturens krafter. Samtidigt som vi njuter.

Svårighetsgraden på banan ökar mot slutet och det sista hålet är därför riktigt tufft. Båda sidor av fairway kantas av sand från tee till green. Dessutom hänger kusten med hela vägen på högersidan upp till den ondulerade greenen framför klubbhusets terrass. Ett fantastiskt avslutningshål.

Gammalt och nytt

Det finns planer på att bygga hotell vid golfbanan. Men dit är det några år kvar, så vi hoppar vår buss och åker en kvart till sommarstaden Pärnu, där vi tar in på Hotel Hedon och väljer åter mellan poolen och baren. Vi låter själen få bestämma och det därför en god eftermiddagsöl i baren med utsikt över havet.

Pärnu visar sig vara en otrolig mysig stad. Det idyllisk och ganska lugn sommarstad. Lugnet byts dock till fest och stim när staden på sommaren arrangerar olika festivaler med mat, konst och hantverk i centrum. Även om det vid vårt besök inte pågår någon festival är det just mat, konst och hantverk vi ska få ta del av under middagen. Restaurangen Villa Wesset i centrala Pärnu har en liten avdelning där man får njuta av kökschefen Mart Kukks fantastiska matlagning. Det serveras en mängd smårätter, alla mycket elegant komponerade framför våra ögon och den kulinariska upplevelsen i Estland bara fortsätter.

Mätta och belåtna tar vi en kvällspromenad genom staden tillbaka till hotellet. Pärnu är en charmig kombination av gammalt och nytt och vi förstår varför många ester, och även svenskar kommer hit för sin semester.

Tidigt morgonen efter bilar vi upp igen till Tallinn och Estonian Golf & Country Club, som ligger någon mil öster om huvudstaden, vackert vid den finska viken. Klubben är medlem i PGA European Tour Courses och är därmed i samma sällskap som bland annat Le Golf National och Marco Simone Golf & Country Club som båda arrangerat Ryder Cup. Någon ambition att arrangera matchen mellan Europa och USA i framtiden kanske inte finns här, men faktum är att klubben varit värd för en mängd elittävlingar sedan den öppnade 2005 och det är en riktigt tuff utmaning som den finske banarkitekten Lassi-Pekka Tilander har skapat.

Norskt banrekord

Mästerskapsbanan på Estonian Golf & Country Club heter The Sea Course och inleds med en mördande svår par-5. Viktor Hovland gjorde birdie här under European Championship 2016 på vägen till banrekordet på 63 slag. Vår något ringrostiga kvartett inleder samtliga med att strecka det första hålet och därmed får Hovlands banrekord stå sig ett tag till.

Att banans arkitekt, den finske Lasse Pekka Tilander (som ju även ritat Pärnu Bay Golf Links) har studerat bandesign i Skottland märks tydligt. På den kuperande marken böljar hålen fram och tillbaka inledningsvis, men efter några hål kommer vi ner till finska viken och vi förstår varför banan fått sitt namn. Hålen nere vid vattnet är riktigt vassa, och vi får en känsla av att befinna oss på Barsebäck och seasidehålen vid Öresund.

Liksom Barsebäck är det skarpa kontraster mellan skogshålen och hålen vid havet. Från trånga korridorer av fairways kantade av skog till öppna och vindutsatta hål går det snabbt på denna bana. Variationen av hålen och miljöerna är både spännande och smakfulla.

I det spektakulära klubbhuset äter vi en sista lunch i Da Vinci Golf Restaurant och passar på att analysera våra dagar i Estland. Landet har verkligen levererat på alla punkter, och vi är imponerade av golfen, maten, människorna och vi konstaterar att det nog är rätt ”balt att vara est”.

Text: Fredrik Richter
Foto: Peter Cordén